Denna dag kändes lite som en temadag och tema var döden... Vid ca 11:30 tiden drog jag in till DC för att gå på United States Holocaust Museum, ett museum om förintelsen. Det känns fel att säga att jag skulle rekommendera museumet men jag känner att museumet eller helt klart någonting man borde se i sitt liv. Jag anser att vi aldrig får glömma vad som hände och precis som man ofta säger i samband med att man pratar om förintelsen är vikten av att informera framtida generationer om det fruktansvärda som har hänt. Jag vill tro att genom att minnas vad som hänt kan vi inse hur fel det är och förhindra att det händer igen någon gång i framtiden även om det tekniskt sätt hänt igen efteråt bl.a i Afrika.
Jag gillade verkligen hur museumet var uppbyggt; man åkte hiss upp till fjärde våningen och arbetade sig nedåt. Fjärde våningen handlade om tiden före förintelsen; hur Hitler tog sig till makten och alla nya diskriminerande lagar som trädde i kraft mot Judarna. När man sedan arbetade sig nedåt gick dem igenom livet i Ghetton där Judarna levde trångt och eländigt, hur det var i koncentrationslägren och hur dem befriades av de Allierade.
Det som berörde mig mest var när man fick gå igenom en rekonstruktion av en av vagnarna som användes för att frakta Judarna till koncentrationslägren. Jag har läst böcker av överlevande från bl.a Auswitch och dem såg precis ut som jag, tack vare beskrivningarna i böckerna, föreställde mig att dem skulle se ut. Dem till och med luktade som jag hade föreställt mig.
Dem hade, med hjälp av lera byggt upp hur det gick till när Judarna kom till koncentrationslägren och skulle ned i gaskamrarna och sedan till krematorierna. Tydligen finns en liknande grej vid museumet i Auswitch.
Slutligen hade dem ett så kallat Hall of Rememberence; ett stort ovalt rum med ett nedsänkt golv. På vägarna stod namn på koncentrationsläger och rader med ljus. Gick man rakt igenom rummet kom man till ett stort glas med en flammande eld på ett bord av marmor.
Efter museumet drog jag iväg till Arlington National Cemetary och kom precis dit i tid för att se vaktbytet vid graven för en okänd soldat. Kyrkogården är otroligt stor och jag tror att jag inte ens såg hälften av den. När man precis trodde att nu är det slut på kyrkogården så dök en till lång länga med gravar upp framför en. Det känns konstigt att säga det om en kyrkogård men det var otroligt vacker där med alla vita gravstenar och träden i höstens alla olika färger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar