Resa till Mexico del 2 - Oaxaca

    Oaxaca är en jättefin stad i södra Mexico. De har väldigt god mat där och är kända för bland annat 7 typer av moles. Moles är en typ av sås som innehåller ca 30 ingredienser varav en är chocklad. Den kan även vara rätt stark. Riktigt gott! Maten var alltid färsk och det märktes inte bara på smaken utan det faktum att man var mätt i timmar. 

    Det var en otrolig upplevelse att få spendera några dagar i Oaxaca. Mycket av tiden spenderades på stadsvandring, besök till Monte Alban och rätt mycket shopping! Staden har många trevliga affärer men även många stånd utomhus att besöka. Blev en del nya kläder, en väska och ett fint armband. 

    Bröllopet skedde på det fina hotellet vi bodde på. Ceremonin skedde utomhus och middagen och resten av kvällen spenderades "inomhus". Vi var inne men det var två enorma dörrar som ledde ut in i en courtyard så det kändes lite som att vara ute. 

    Det som kan vara bra att tänka på om man vill åka till Mexico är att många inte pratar Engelska. En del förstår lite men svarar på Spanska. Jag och min man såg till att hänga på vår svägerska från El Salvador och hon tolkade mycket för oss. Min man kan lite Spanska från när han spenderade somrarna i Spanien men Spansk spanska och Mexikansk spanska skiljer sig något. Viktigt också att man inte dricker kranvatten, inte borstar tänderna med det och undviker att råka svälja vatten i duschen. Det finns bakterier i vattnet som befolkningen är van vid men inte vi andra. Vi kommer bli sjuka av det. Beställer du vatten på restaurang fråga vart vattnet kommer från, se till att det inte är kranvatten. Hotellet vi var på var väldigt generösa med att ställa in flaskor med vatten varje dag och vi kunde alltid hämta fler antingen i receptionen eller i gymmet. 

Resa till Mexico del 1

     Vi åkte till Oaxaca, Mexico för att min mans ena syster skulle gifta sig. De har tidigare varit där, förälskade sig i staden och ville dela med sig av upplevelsen med sina vänner och familj. För oss från DC innebar detta att vi gick upp ca 2 på natten då vårt plan avgick klockan 5 på morgonen. Säkerhetskontrollen var inte ens öppen när vi kom dit och vi fick stå och vänta ett bra tag. Ingen bra organisation alls på Reagan National Airport men när de väl öppnade strax innan 4 så gick det smidigt. Tack vare att vi nu har Global Entry så har vi även TSAPre som gör att vi får gå i en separat kö och inte behöver ta av oss skor eller ta ur laptop m.m ur väskan. 

    Vi kom till Dallas/Fort Worth ca 7:40 vi köpte yoghurt till frukost för varken jag eller Seve hade lust att egentligen äta. Vårt flyg skulle inte avgå fören vid 10. På flygplasten var det tänkt att vi skulle möta upp med Seves pappa och syster. Hans pappa landade medan vi boardade och anlände till en helt annan terminal. Hans syster passerade säkerhetskontrollen vid 9:30. Tack och lov checkade inte dem in något bagage så de dök upp lagom till att hennes grupp fick boarda. Vi gick på planet och jag kollade klockan... Enligt min klocka skulle de stänga gaten och Seves pappa var fortfarande inte på planet. Det hade slutat komma passagerare och jag tänkte, fan, nu har han missat planet. Men så kom det en grupp till och gick på och bland de sista som kom på var Seves pappa och hans fru. Min aktivitetsklocka hade redan gett utslag för onormal hög puls 3 gånger. Sa till Seve att hans familj stressar ihjäl mig... 

    Resan till Oaxaca var smidig, förvånansvärt så var det ingen turbulens trots att vi flög över och bland berg. Flygplatsen i Oaxaca är liten och har inga normala gater. Man går ner för en trappa ner på marken och vi fick vänta ute, under tak tills vi kom in i byggnaden. Ingen ställer frågor och de bad oss inte ens dra ner våra masker för kontroll av pass. Efter att de kollat pass så får man hämta sitt bagage och visa upp en deklerationsform som man fyllt ut på planet om man har någonting att deklarera. Sedan har man in bagaget i en röntgen masking. Innan man får gå ut så trycker man på en knapp, lyser det grönt är allting bra blir det rött så har man valts ut för kontroll av innehåll i bagaget. Vi fick grönt ljus. 

Global Entry Intervju

    Jag och Seve ansökte om att få Global Entry så att det i framtiden går snabbare att gå igenom customs and immigration här i USA och att det ger hos TSA Pre som går att vi på inrikesresor går igenom säkerhetskontrollen snabbare. Den gör även resor in från Canada snabbare. 

    Jag och Seve skickade in vår ansökan och fick klartecken att boka intervju vilket vi båda valde att göra på vår nästa inresa i landet då vi ändå skulle till och från Sverige. Att boka tid för att komma in till flygplatsen för intervju skulle ta flera månader och vi ska på bröllop i Mexico i November. 

    Seve kom tillbaka ca en månad innan mig och fick intervju frågor relaterat till sin ansökan t.ex. om han fortfarande jobbade kvar på samma jobb. När jag skulle göra min intervju var det 7 personer innan mig och de intervjuades i 15-20 minuter och jag hörde en som fick frågor om han någonsin blivit arresterad. När det äntligen blev min tur fick jag inga frågor alls. Jag fick lämna mina fingeravtryck som vanligt och de tog ett foto till mitt kort. Fick enbart frågan om vad jag visste om Global Entry. Vet inte om det var för att min ansökan hade gröna checkmarks på allt eller om han var trött (han gnuggade hela ansiktet så som man gör när man är trött) men jag fick inga av de frågor jag hade förväntat mig. Han sa bara välkommen tillbaka och att jag skulle få mitt kort inom 14 dagar. Fick mail dagen efter att jag var godkänd och det tog kanske 7 dagar innan kortet kom. 

Arlanda är bedrövlig

Flög med KLM från Arlanda till Amsterdam idag. Gick och skrev ut bag tag till bagaget och tänkte köra self service bag drop. Först var den inte öppen men ställde mig i kö där när den blev tillgänglig. Tjejen som öppnade den försvann, annars brukar de hålla sig i närheten om det blir strul. Och det blev det. 

Först i kön står två kvinnor. En kvinna lade på första bagaget och det börjar rulla mot nästa rullband men fastnar mellan de två. Kvinnorna står och väntar en stund, kanske tjejen kommer tillbaka? Nej. Hon går då till de andra två tjejerna som jobbar och får svaret "jag jobbar". Inte "kommer så fort jag kan" eller " jag ringer någon". Vi står och väntar en stund tills kvinnan tröttnar. Hon tar saken i egna händer, hon går bakom disken och puttar fram bagaget. När hennes väninna lagt på sitt bagage kommer tjejen äntligen och blir då förvånad när kvinnan erkänner att hon gått bakom disken. Det var ju "inte bra". Kort därefter kommer 3 små lingon (Securitas) och ställer sig vid bag drop. Pga händelsen eller slumpen vet jag inte. 

Går igenom säkerhetskontrollen gick kanon, de var på bra humör, glada och trevliga. Hittar lite frukost och sätter mig bort från andra. Ser en man som står och rycker aggressivt i en dörr med kodlås upprepade gånger. Funderar på att hämta en vakt när han väl får upp dörren, går in och går ut igen. När han börjar gå mot där jag sitter så ser jag att det är en anställd på Arlanda... Denna flygplats är verkligen intressant ibland. 

Resa till Norge del 2 - Resan till Geiranger

     Som sagt, vi började vår resa klockan 6 på morgonen och kom fram vid 7 tiden på kvällen. Vi stannade för att äta lunch på en trevlig rastplats i Lillehammer. De hade hyfsat trevliga toaletter som påminde mig om en förstorad flygplanstoalett och den var uppvärm. Kändes rätt fräsch för att vara en rastplatstoalett. rejält med bänkar och fin utsikt. Vädret under resan var inte kanon men vi hade uppehåll varje gång vi skulle ut ur bilen. 

    Vår nästa anhalt var Lom Stavkyrkje i Fossbergom. Det är en otroligt vacker träkyrka byggd ca 1170 och bland Norges äldsta stavkyrkor. Du kan betala för att gå in i den otroligt vackra kyrkan och de har även guidade turer. Vi gick in i kyrkan men vi var inte med på tur. Efter att vi gått runt i kyrkan så hittade vi ett litet promenadstråk som vi utforskade innan vi begav oss vidare. 

    Nästa stop var Djupvatnet och Breiddalen Valley Lookout som platsen heter på Google Maps. Mycket fint och populärt ställe att stanna och fotografera på. 

    Vi stannade på ett fler fina ställen på väg ned till Geirangerfjorden. Runt Gerianger finns det mycket fina utsiktsplatser och många fina vandringsleder. När vi var i Gerinager så bodde vi på Hotel Union och hade fantastisk utsikt över fjorden. Gångavstånd ner till restauranger, hamnen, souvenir butiker m.m. Det är brant upp tillbaka till hotellet. Geiranger är inte ett ställe man besöker om man inte orkar gå mycket. Visst du kan köra upp och ned men det finns inte en oändlig andel parkeringsplatser nere i hamnen. 

    Det jag absolut rekommenderar är att åka upp till Dalsnibba. Det är en fin utsiktsplats belägen på 1500 m över havet. De tar inträde men är öppet dygnet runt. Uppe på toppen har de toaletter, ett litet kaffe och säljer souvenirer. Utsikten är helt fantastisk och vädret kan ändras dramatiskt när man är där så ta med lager. När vi kom dit så regnade det med inslag av snö för att sedan bli strålande solsken. 

    Föll totalt för Norge och skulle gärna vilja återvända och se mer av detta fantastiska land! 
 

Resa till Norge del 1 - Att köra i Norge

    Jag anlände till Sverige den 29 juni och min man kom hit den 10 juli. Den 12 begav vi oss till Geiranger, Norge. Vi åkte 6 på morgonen och kom dit vid 7. Resan skulle ha tagit 6 och en halv timme men vi stannade på flera ställen i Norge bland annat i Lillehammer och Fossbergom. 

    Jag hade blivit varnad att vägen till Norska gränsen inte skulle vara den bästa men det visade sig att vägen på den norska sidan var snäppet värre. Att köra i Norge är väldigt intressant. Högsta hastigheten är 110 på motorvägar men på vanliga vägar kör man generellt 80. I Sverige så finns hastighetsskyltar så fort du svänger in på en väg för att informera dig om hastigheten. I Norge förväntas du veta vad hastigheten är beroende på vart du är. 80 är generellt vad som gäller förutom i tätbebyggda områden, då är det 50 och 30 i bostadsområden. Åker du i ett tättbebyggt område och du ser en grå skylt med en sträck diagonalt över 50 då betyder det att 50 slutar och nu är det 80 (om inte annat anges). 

    Norge har hastighetskameror men de är annorlunda än i Sverige. Först kommer en skylt som talar om ifall det kommer 1 eller 2 kameror. Är det 1 kamera så är det som i Sverige, det tas bara kort när du passerat den. Är det 2 kameror då kan du förvänta dig att det tas kort från två kameror och de mäter medelhastigheten mellan dessa två kameror för att se om du körde för fort. Det är heller inte som i Sverige att kameran kommer direkt efter skylten. Det kan stå att det kommer en kamera mellan t.ex. de närmaste 0-3 km. Väldigt smart! Norrmän verkar generellt ligga under hastighetsbegränsningen tills man kommer in på de vägar som stängs vid dåligt väglag. 

    Nästan varje tunnel och vissa broar har tullkostnad. De vi såg låg mellan 27-34 norska kronor och verkade vara beroende på hur lång tunneln var. För oss amerikanare som är vana med mycket högre tullar för att få köra på en motorväg så var detta inga problem alls, för svenskar kan det bli saftigt. Google maps meddelade inte oss om att det skulle bli tullar men vi har hört andra säga att google maps har varnat dem för tullar. 

    Det vi upptäckte som var intressant är att norska bensinmackar inte tar kreditkort utan enbart vanliga bankkort. Det enda dryga med detta för oss var att med vårt kreditkort behöver vi inte betala avgifter för att vi använder kortet internationellt. 

Rök från Kanada

    Kanada har problem med enorma skogsbränder, ca hälften anses vara utom all kontroll och en del förväntas brinna till hösten. Bränderna har orsakats till större delen av blixtnedslag men också från människor som bland annat slängt cigarettfimpar i torr mark. Den varma torra luften och vinden har sedan dragit iväg elden. Röken nådde oss för ett bra tag sedan men för några dagar sedan ställde den till med en hel del problem. 

    I tisdags så hade vi Code Yellow för luftkvalitet. Inte helt onormalt här i DC området, speciellt på sommaren när luftfuktigheten är hög och den blandas med föroreningar. I och med att vi bokstavligen kunde se röken bland molnen så rekommenderade jag mina två elever med astma att ta det lugnt på rasten alternativt vara inomhus, de valde att vara inne. 

    På onsdagen som även var vår skolavslutning var vi uppe på Code Red. Vi fick inte ta ut eleverna på rasten, röken var närmare marken och du kunde verkligen känna röklukten. Jag började gå med N95 endast den korta sträckan från min dörr ut till bilen och mask på under promenader med Frida som vi självklart höll så korta som möjligt. Var man ute ens för en liten stund utan mask fick man en konstig huvudvärk och mådde inte alls bra. New York hade världens sämsta luftkvalitet. Luften var gul och på bilder kunde man knappt se någonting, inga byggnader bara en gul sotig massa. 

    I torsdags hade vi Code Purple, något som vi aldrig uppnått här och som jag inte ens visste fanns. Röken låg ännu lägre, kändes som att få grus i ögonen. Zoo stängde för besökare, sportevenemang ställdes in. 

    Igår och idag är det mycket bättre och idag kan man se skymten av en blå himmel. 

    

Varit på begravning

     I helgen har vi varit på begravning. Seves morfar gick bort på kvällen den 23e april. Han var en otroligt mysig och rolig man som blev som min bonus morfar. Hela Seves familj har blivit lite som min bonus familj då min familj bor så långt bort. Men just hans morfar var speciell. Trots att hans kropp gav upp mer och mer de senaste 5 åren så hade han fortfarande kvar sin sköna humor. Han var otroligt välkomnande och det finns nog ingen person som han mött som inte tyckte om honom. 

    Begravningen var i Zanesville, Ohio där Seves familj är från. Seves morföräldrar flyttade tillbaka dit hösten 2022. Det var trevligt att komma tillbaka, vi har inte varit där sedan vi började dejta för ca 10 år sedan. Det är ett litet samhälle där tyvärr fler och fler företag, affärer m.m har gått under speciellt under pandemin. Det som var finast med detta samhälle var den otroliga respekt folk har för varandra. När vi körde kortege ut till kyrkogården stannade mötande trafik vid sidan av vägen tills vi hade passerat. Det var otroligt rörande och ingenting som skulle ske i en större stad. 

    

Dryg hemresa

 Sov över på Arlanda på vägen hem, gick up ca halv 4 för att ta flyget klockan 06:25 till Frankfurt. Insåg på tåget till Arlanda att jag glömt min frukost hos mamma så efter att ha checkat in och gått igenom säkerhetskontrollen blev målet att hitta frukost. Det blev drickyoghurt och banan när en liten butik äntligen öppnat. Första delen gick jättesmidigt. 

Väl i Frankfurt så började jakten på rätt gate. Det är lite dåligt skyltat så det tog mig ett tag att ta mig till min terminal men tack och lov hade jag flera timmar på mig. Gick igenom passkontroll där gränspolisen inte orkade göra sitt jobb. Sa inte ett pip medan jag lämnade fram mina pass och bad mig inte ens dra ner masken för att verifiera min identitet, frågade mig inte vart jag skulle eller någonting. Känns jättesäkert... Eftersom jag är som jag är så blev det ett mail till den tyska myndigheten som är ansvarig för passkontrollen. Fick ett fint mail tillbaka där de bad om ursäkt och skulle se till att förbättra saker och ting. 

Kom till min terminal och som det oftast är när man åker till USA från Europa, speciellt nu under pandemin, så har man samlat alla amerikanska avgångar på samma ställe. Detta för att de ska kunna verifiera att man har alla dokument man behöver för att komma in i landet. Det är flygbolagens ansvar att flyga hem någon om de inte kommer in i landet så de vill vara säkra att detta inte sker. 

Hittade lunch att äta och sedan spenderade jag ett par timmar med att gå fram och tillbaka i terminalen för att förbereda mig för den 8 timmar långa flygresan hem... Vi fick åka buss till vårt plan som stod parkerat en bra bit ifrån terminalen vilket var lite drygt. Det ledde också till att vi blev sena då alla självklart inte fick plats på samma buss och jag tror att de enbart använde en buss för alla passagerare. 

Själva resan gick rätt bra, jag sov större delen av resan förvånande nog. Tyvärr så vaknade jag med ont i nacke och axlar. Delvis så är problemet dålig hållning och delvis har det att göra med att jag samlar all stress i axlar och nacke. Att sedan vandra runt flera timmar med en tung ryggsäck för att sedan sova i konstig ställning gjorde inte saken bättre. 

Det dryga, som inte jag tänkte på när jag bokade resan, var att jag landade mitt i flygplatsens rusningstrafik och det var minst 14 flighter i immigrationen. Har aldrig varit med om att behöva vänta på övervåningen för att få komma ned och ens ställa mig i kö. Det tog två timmar att ta mig igenom immigrationen och vid det här laget hade jag så ont i axlarna att jag bara ville spy. Var otroligt skönt att komma hem och träffa min man och min hund. Jag trodde att jag skulle ha svårt att sova pga jetlag men jag sov i 11 timmar.