Jag har börjat min praktik och jag trivs kanonbra. Jag antar att det lättaste sättet att förklara vart jag har in praktik är att säga att det är hos ett kommunalråd. Fairfax County är den största kommunen (ja, jag vet att USA inte har kommuner men det är lättast att förklara såhär) i Virginia. Jag ska inte gå in så mycket i detalj om det just nu...
När jag häromkvällen gick ut från den stora byggnaden jag nu jobbar i och såg den Amerikanska flaggan så blev jag att tänka på hur viktigt det är att ha drömmar och att man inte ska ge upp. Drömmar blir inte alltid som man tänkt sig; ibland blir dem bättre!
När jag var runt 11 år drömde jag om att flytta till New York och bli polis där. Hade antagligen sett för många tv-serier... I alla fall så insåg jag rätt snabbt att det inte skulle gå då jag måste vara Amerikansk medborgare och det kan ta många år. Det som garanterat tog slut på min dröm var när jag några år senare fick höra att livlängden på poliser i New York är väldigt kort. Dem som faktiskt går i pension lever inte många år efter det.
Så jag accepterade att min dröm var över fast den låg nog kvar långt därinne någonstans. I och med att mitt favorit ämne i skolan alltid varit Engelska och att det engelska språket har känts mer naturligt för mig har jag alltid velat bo i ett engelsktalande land. Jag funderade till och med att söka jobb i England ett tag.
När jag fick reda på om STS och började läsa om att vara Au Pair så tvekade jag inte en sekund. Fanns det en chans att jag skulle få bo i USA åtminstone 1 år så skulle jag ta den. Vilken upplevelse det skulle vara!Jag funderade även på England och Nya Zeeland. England ströks för det låg för nära Sverige, skulle jag få hemlängtan skulle det vara för lätt att kasta in handduken och åka hem. Nya Zeeland hade varit häftigt men lite väl långt bort...
Nu sitter jag här 2 och ett halvt år senare och trivs kanonbra. Det blev inte högljudda stressiga New York, det blev en liten håla i en sydstat (jag som sa att jag skulle vägra bo i en sydstat...) och jag trivs!
