Florida - Sista dagen

Nar vi kom tillbaka fran Seve's pappa sa drog vi ivag ut pa jakt efter en julgran vilket tog en bra stund da alla ville hitta den perfekta granen. Forst ville vi i stort sett ha den storsta som fanns men till slut nojde vi oss med en lite mindre for dem stora sag inte fina ut. Sa hem med den och efter att vi fatt upp den och den fatt vatten at vi middag och borjade bara ut alla fina julpynt ur en garderob. Det var roligt att kla granen tillsammans med Seve och hans ena syster (den andra systern kommer och halsar pa till jul men kunde inte komma den har vandan). Men samtidigt sa manste jag erkanna att jag fick lite hemlangtan. Blev att tanka pa mamma och pappa och att gla granen hos dem och fira jul med dem. Men det blir sa har nar man blir tillsammans med nagon, man far turas om och i ar blir det att fira med hans familj vilket jag verkligen ser fram emot. 

Dagen efter var det sista dagen i Florida. Jag och Seve drog ivag till nagra affarer for att bara ga runt och titta lite. Vadret var kasst men det var i alla fall uppehall medan vi var ut. Hittade en underbar affar som salde smycken, handvaskor och klockor valdigt billigt. Det fanns flera stora bord inne i affaren och varje bord hade ett fargtema. Sa ett bord hade enbart blaa saker och ett bord hade bara grona saker. Hittade mycket fint jag skulle vilja ha!

Efter det sa hamtade vi upp dem andra och akte till en restaurang och jag at delfin for andra gangen i mitt liv. Forsta gangen var pa Havaii. Dem ser inte ut som delfiner annars hade jag aldrig atit delfin. Nar vi atit sa akte vi hem och jag och Seve packade var vaska och vi bestamde oss for att lamna kvar saker vi anda skulle ha med oss nasta vanda till jul. Jag hjalpte Seve's mamma att dekorera trappan upp till overvaningen och lite annat inna det var dags for oss att aka ivag till flygplatsen. Det borjade sporegna och trafiken verkligen krop fram men annu en gang kom vi fram i tid!

Efter flygresa, metro och taxi sa kom vi hem ca 11 pa kvallen. 

Flordia del 4 - Jupiter Island

Vi sov over hos Seve's pappa for att vi skulle fa mer tid med honom an bara en kvall. Seve fick lite tidiga julklappar, sena fodelsedagspresenter beroende pa hur man ser det vilket var bra for han fick saker han verkligen behover. 

Alla andra ville se pa fotboll men det ar inte riktigt min grej sa jag och Seve lanade pappans gamla Ferrari som ar 25 ar och valdigt speciell. Om man tror pa att vissa bilar har karaktar sa kan man verkligen saga att denna bilen har det. Den vagrar starta i neutral utan man maste lagga i ettans vaxel och AC'n maste vara avstangd. 

Vi akte runt ett tag och stannade vid en park nara havet. Vadret var inte kanon sa vi var inte langvariga vid havet och nar vi kom tillbaka vagrade bilen att starta. Vi hade fatt forvarning om att detta kunde handa och att bilen inte gillar att starta i uppforsbacke. Bilen stod i en pytteliten uppforsbacke sa Seve lat bilen rulla bakat in i parkeringsrutan bakom oss och provade igen men ingenting hande. Vi dubbelkollade att AC'n var av och att han var i vaxel m.m men fick inte igan den. Ringde Seve's pappa som meddelade att ibland var man tvungen att se till att hjulen verkligen var rakt vilket vi gjorde plus lat den rulla lite langre bak och da fick vi antligen igan bilen.

Vi akte vidare och akte ut till Jupiter Island dar manga kandisar bor: framst golfproffs m.m. Tiger Woods ex-fru Elin Nordegren bor dar nagonstans. 

Nagons "lilla" Yacht

Pop-up lamporna var nog det enda pa bilen som fortfarande funkar smidigt... Charmig bil och varje gang den kranglade sa vi bara "det ar ju en italienare..." som om det forklarade allt!

STORA trad overallt!

Som sagt, stora haftiga trad!

Florida del 3 - Thanksgiving nr 2

Pa formiddagen dagen efter thanksgiving drog vi till stranden, det var varmt i vattnet men for vagigt och blasigt for att man skulle kunna bada. Sa det blev lek i vattenbrynet med Seve's brorssoner och insamling av snackskal!

Det var sa harligt att vara pa stranden! Alskar vatten och det var skont att inte frysa, att kunna ga runt i kortarmat hela tiden. 

Stranden var full med snackor sa nu har jag en stor samling! Vet dock inte vart jag ska gora av dem eller vad jag ska gora med dem men vackra ar dem i alla fall!

Efter stranden sa lanade vi Seve's bil och han visade mig runt bland annat Palm Beach Island som ar valdigt vacker med coola hus och valdigt mycket lyxbilar. Har aldrig sett sa manga Ferrari bilar samlade pa ett och samma stalle.

Huset pa bilden nedan ar ett jattegamalt brandkarshus som fortfarande anvands.

Hus som paminner om en del hus nere i sodra Sverige.

Efter att ha kort runt ett tag var det dags att aka tillbaka for att packa om och aka ivag till Hobe Sound, Florida for Thanksgiving nr 2 med Seve's pappa. Mycket atande denna veckan!

Flordia del 2 - Thanksgiving nr 1

Nar vi vaknar pa morgonen vill jag pa en gang se mig omkring sa vi fyller en plastmugg med frukt till frukost och sa drar vi ivag. Vi ville inte ata for mycket till frukost da vi ska ata en massa under hela dagen anda...

Vi gick omkring i omradet och sag alla palmtraden och batarna. Omradet ar valdigt lugnt och fridfult och det ar som sagt palmtrad overallt vilket jag verkligen alskar. Hela Flordia paminner mig lite om Hawaii fast kallare. Den har thanksgiving var det den kallaste dagen pa hela aret i Florida.

Vi hade valdigt trevligt hela dagen med hela familjen plus Seves morforaldrar och moster som kom pa besok till middagen som vi at vid 3 tiden. Efter det kollade Grabbarna pa fotboll medan tjejerna plus Seve's morfar spelade kortspel. Kandes som att vi at kalkon och paj hela dagen! Pa kvallen sag vi filmen Disney filmen Planes (Flygplan) som ar precis som Disney filmen Cars (Bilar) fast med flygplan och aningen samre. Sov mig igenom storre delen av filmen.

Florida del 1 - Punktering

Forra onsdagen var det dags for oss att bege oss till Flordia for att fira Thanksgiving med Seve's familj. Seve jobbade hemifran och jag hade ledigt fran skolan. Seve spenderade dagen med att packa och jag gjorde klart en skoluppgift sa att jag skulle slippa halla pa med det under tiden i Florida. Vi gick inte ut pa hela dagen for det var kallt och det till och med snoade en del.

En av Seves arbetskamrater stallde upp och skulle skjutsa oss till flygplatsen. Han kom till oss ratt tidigt sa nar han kom pratade vi en stund och Seve visade honom sin samling av flygplan. Vi akte ivag i arbetskamratens Wolksvagen med lagprofilsdack och ungefar halvvags sa kor vi ner i varldens grop som resulterar i punktering. Vi aker in till kanten for att borja byta dack da vi har gott om tid pa oss. Men vi inser snabbt att hans domkraft ar vardelos da den knappt lyfter upp bilen. Vi far latt av dacket pa bilen men reservdacket gar helt enkelt inte att fa pa. Han ringer bargare och vi klattrar uppfor en kulle fran motorvagen upp till en annan vag dar vi lyckas vinka in en taxi. Det var tur att vi lamnade lagenheten tidigt, vi lyckades komma till flygplatsen en timme innan vi ska lyfta. Vi han med att ata middag och sedan bar det av!

Klockan 22:30 Amerikansk tid landade vi i West Palm Beach, Florida. Vi blev hamtade av Seve's halvbror och mamma som skjutsade oss hem till deras hus. Som dem flesta i Florida bor dem i ett omrade med vakt och man maste kora igenom en grind for att komma in i omradet. Dem har en massa palmer overallt i Florida!

Nar vi klev ut ur bilen stod jag ett tag och bara njot av den relativa varmen och tittade pa alla palmtrad. Nar vi val kom in sa blev jag verkligen imponerad av deras vackra hus. Kan inte fatta hur amerikanare kan ha rad med sadana gigantiska hus. Dem ser sma ut pa utsidan for oftast sa ser man bara en liten del av framsidan. Men oj, vilket stort fint hus dem har! Seve visade mig runt i huset bland annat hans gamla rum sem dem gjort om till gastrum men en hel del av hans saker var fortfarande kvar. Vi var uppe en bra stund och bara umgicks tills Seve's syster, make och lilla son kom. Vi sa hej till dem och sedan gick vi och sov i ett gastrum pa nedervaningen.

Varfor jag avskyr Amerikanska vintrar

Okay dags att vara lite gnallig.... Nar jag bodde i Sverige var jag van med att jag kunde dra igan mitt element i mitt rum sa fort jag blev att frysa vilket i mitt fall ar konstant. Har alltid varit frusen av mig och mina hander och fotter ar nastan alltid kalla. Jag sover med strumpor pa aret runt for annars blir jag sjuk.

I USA verkar dem knappt veta vad ett element ar. Pa vintrarna sov jag i mitt vinterunderstall gjort for minusgrader och nu nar jag flyttade in hos Seve tankte jag att yes nu antligen ska jag kunna sova i t-shirt och pajamasbyxor igen pa vintern! Jo tjena...

Fonstrena drar, dem har nyligen installerat nya fonster som tydligen skulle vara dubbelglas men dem kunde lika garna ha latit dem andra suttit i for det gjorde ingen skillnad temperatur massigt. Vi har temperaturen konstant pa 21 grader for min sambo ar en vandrande kamin. Han tycker 21 grader kanns som narmare 31 och gar runt i sa lite som mojligt medan en annan gar runt i langarmat och langbyxor och gnaller over att det ar kallt.

I natt sov jag med pyjamasbyxor, t-shirt och langarmad men det var tydligen  inte tillrackligt for jag snodde tacket sa Seve endast fick ett horn inatt... Och da ska det tillaggas att vi knappt varit ner under 0 grader har an sa lange.

Saker jag ar tacksam over

Det ar snart dags for den typiskt amerikanska hogtiden som jag verkligen alskar: thanksgiving! Onsdag kvall sa flyger vi ner till Florida for att fira Thanksgiving med Seve's familj. Blir i tva omgangar, en med Seve's mamma och en med hans pappa. Kommer bli mycket god mat. Ibland tycker jag att det ar ett under att matglada jag har lyckats gatt ner sa mycket i vikt sedan jag kom hit och inte upp for det finns sa mycket god mat i detta land!

Ju narmare Thanksgiving vi kommer sa blir jag mer och mer att tanka pa vad jag ar tacksam for. Jag tror att det ar for att forsta aret jag firade Thanksgiving var med Ed och Elaine dar man turrades om att saga vad man ar tacksam for. Och jag har insett att det ar valdigt mycket som jag ar tacksam for.

Jag ar tacksam for att jag har varldens basta sambo som star for 90% av mina kostnader har i USA. Jag har daligt samvete over det ibland, att jag inte har nagon inkomst och darmed inte kan bidra till hyra, mat m..m. Men han sager bara att jag ska fokusera pa skolan och fa bra betyg och lata honom skota resten. Jag har aven tacksam for att min basta van och pojkvan ar en och samma person.

Jag ar tacksam for mina underbara familj i Sverige som stottar mig pa alla satt dem kan fran andra sidan jordklotet. Jag ar tacksam for allt dem gjort: sprungit till banken for att fa ut papper infor visum, kranglat och mailat mig papper hit och dit for ansokningar till skola och visum och allt mojligt! Jag ar speciellt tacksam for mina foraldrar som sett det som en sjalvklarhet att jag skulle stanna i USA med Seve aven om det innebar total ekonomisk renskrapning for mig och som utan att ens bli tillfragade erbjod ekonomiskt stod. Jag skulle antagligen inte sitta har i USA med varldens basta sambo om det inte vore for er! Alskar er! ♥

En ny vanskap

Tills for valdigt nyligen sa hade jag och Seve ingen kontakt med nagon av vara grannar. Vi roade oss med att analysera tjejen ovanfor, vi var eniga om att hon helt klart hade grava somnproblem. For vem annars ar uppe och dammsuger, tvattar och for ovasen klockan 3 pa natten? Tack och lov har hon ersatts av en mycket blyg kille som kompenserar genom att kora en alldeles onodigt stor bil...

For ungefar en manad sedan nar jag kom hem motte jag en kille pa 39 ar som precis holl pa att flytta in. Vi pratade en liten stund och han verkade trevlig. Sag honom inte mer pa flera veckor tills for nagra dagar sedan nar Seve var ute och fixade med motorcykeln. Killen kom och presenterade sig for Seve och dem pratade en stund innan jag kom ut och sa hej. 

Han ar en riktigt trevlig kille han och jag spelar schack over mailen och igar kom han och lanade en av mina the big bang theory dvder och vi fick lana en film av honom. Ikvall kommer han over pa middag. Sa nu har vi ANTLIGEN nagon att umgas med har i Burke och det kanns inte som att han ar over 10 ar aldre an oss. 

Uppdatering

Kanns som att jag inte skrivit sa mycket om mig och vad jag gjort pa sista tiden. Ar mest fokus pa budget skiten just nu som forhoppningsvis kommer redas ut snart. Folk ar sa otroligt trotta pa det har. Alla monument och parker inklusive cykelbanor ar avstangda vilket har gjort folk sa forbannade till den grad att dem struntar fullstandigt i avsparrningarna. I helgen var vi till Lincoln Memorial dar dem satt kravall stangsel vid trappan som leder upp till Lincoln statyn. Precis innan vi kom dit hade nagon blivit arresterad vilket gjorde att tva barn ombads av dem vuxna att gora nagonting som egentligen ar olagligt... Dem krop under staketet, sprang uppfor trappan och lade handen pa en av pelarna och sedan sprang ner igen under hurrarop och applader. Eftersom barnen ar minderariga kunde inte polisen gora annat an att titta pa.

Men som sagt, nog om det! I torsdags kvall var vi och hamtade upp Seve's bror som stannade till igar kvall. Han landade 11:30 vilket betydde att vi var hemma efter midnatt och var sociala fram till 1. Kanske inte det smartaste innan ett prov men det gick bra! Nar jag kom hem sa lamnade jag av bilen till broderna och dem akte och sag pa vapen (National Firearms Museum) som jag tycker ar otroligt trisst sa jag stannade hemma och tittade pa tv. Var super trott och lyckades sova en timme. Trodde grabbarna enbart skulle kolla pa museumet men det visade sig bli en hel dagstur sa jag fick roa mig sjalv hela dagen plus att dem senare spelade tv spel till klockan 1 pa natten vilket betydde sova med oronproppar den natten...

Lordag och sondag spenderades i och runt DC dar vi forsokte hitta sa mycket som mojligt som inte var stangd av regeringen. Vi var in i Capitol Building och sag Senaten prata vilket var ratt haftigt aven om det inte var sa manga samlade just da. Men det var intressant att se hur det sag ut. Efter besoket dar sa gick vi fran Capitol Building till Vita Huset. Jag ar den enda i sallskapet som gillar att ga mycket och det kanske hade varit en bra ide att ta metron men dels ar jag snal nu for tiden och tanker att jag lika garna kan ga dit. Seve uppskattade det nog inte da han fick ont i fotterna och var nara att fa skavsar. Det blev jag som fick kora hem efterat... Vi akte hem och at middag och sedan spenderades resten av kvallen med att spela sallskapsspel och se pa tv.

I sondags akte vi till Occoquan for Belgiska vafflor med Belgisk choklad och gradde... Gick sedan runt och tittade pa den lilla byn innan vi akte hem och hamtade kamera och bytte skor och klader for att dra till Old Town Alexandria. Har inte varit dar speciellt mycket sedan jag bodde i Arlington. Vi at lunch pa samma restaurang som min vardfamilj tog mig till under mina forsta veckor hos dem. At samma sak som da och det var lika gott den har gangen ocksa!

Efter lunchen gick vi langs vattnet men det var en aning kallt sa vi blev inte langvariga dar. Bestammde oss att aka till Georgetown men pa vagen dit sa blev vi paminda om att vi skulle ju besoka Arlington Cemetary ocksa... Sa vi parkerade bilen i Rosslyn och tog metron till kyrkogarden dar vi bland annat besokte Kennedy graven (fast den holl dem pa att fixa till sa det blev mest titta pa utsikten) och nar vi var fardiga dar promenerade vi over bron in till DC. Sag Lincoln Memorial som jag namnde ovan dar jag traffade varldens finaste polishast som heter Magic! Den killen var inte blyg och verkade tycka att det var bra mysigt med folk som hela tiden kom fram och skulle fram och halsa pa honom.

Nar vi star dar sa hor vi varldens oljud och forst undrar vi om det ar nagon slags siren eller liknande... Sedan inser vi att det ar alla lastbilschauforer som innan helgen tagit sig in i DC for att protestera som nu var pa vag ut ur staden... Dem aker i bredd och fyller upp alla filerna och sa tutar dem hela vagen... Vet inte riktigt vad det ar dem protesterar mot och media verkar inte vilja ge dem mycket uppmarksamhet for det har varit ratt tyst om det hela.

Vi besokte Vietnam memorial och sedan bestamde vi oss att ga hela vagen till Georgetown for att kopa en Cupcake... Efter det var det antligen dags att ga hela vagen till bilen... Som tur var behovde vi inte ga tillbaka samma vag vi kom, vi behovde bara traska over en annan bro... Tror det finns tre stycken over till Arlington. Vi akte hem och sedan drog vi till var favorit Italienska restaurang for middag.

Igar var vi till Fountainhead Park har i Burke dar vi hyrde kajaker och sag en hel del skoldpaddor. Vi var dar 2-3 timmar innan vi sedan atervande till lagenheten dar vi at lunch och Seve's bror packade ihop sina saker. Bara tog det lugnt ett tag och sedan korde vi honom till flygplatsen. Har varit en riktigt trevlig helg!

Ny skjutning

Plotsligt borjar viskningar i klassrummet, en av svenskarna lutar sig mot mig och visar sin mobil. Skjutning vid Capitol Hill. Tankarna gar direkt till Seve som jobbar 1 km ifran Capitol Hill.

Detaljerna ar inte helt klara. En kvinna forsokte kora igenon barrikeringarna vid Vita Huset, misslyckas och kor vidare mot Capitol Building med polis efter sig. Man far stopp pa henne vid en checkpoint dar man ber henne kliva ut ur bilen. Hon kor ivag och man skjuter mot henne och hon lyckas fly. Sedan blir detaljerna vaga men hon skjuts. Dem sager ingenting om hennes tillstand. Hon hade inga ID handlingar pa sig och hon korde en leasad bil fran Connecticut. Hennes dotter vad med henne i bilen.

Kanns overkligt. Knappt tva veckor efter skjutningen vid Navy Yard.

Stolthet

Jag har under en tid sedan undrat over varfor jag ibland far en riktigt rejal kansla av att "fan va jag har det bra som far bo i USA" varje gang jag ser en bil med klistermarken dar dem stolt skyltar med att deras dottrar/soner ar med i det militara m.m och idag nar jag stod i dushen slog det mig varfor.

Det ar just denna enkla rattighet att fa vara stolt som gor USA sa himla bra jamnfort med Sverige. I Sverige far man inte vara stolt. Det anses "fult" att stoltsera med svenska flaggan, det ar "fult" att sjunga nationalsangen och varst av allt: det ar fult att vara stolt.

Alla ar sa fixerade vid jantelagen att ingen far vara stolt. Har i USA far du vara stolt. Du far fara stolt och du kan stoltsera med det. Det ar helt okay att oppet visa vem du rostade pa i forra valet eller kommer rosta pa i det kommande valet. Det ar okay att vara oppen med vilken religion och kyrka du tillhor. Det ar okay att sa "jag ar skit bra pa det har!" utan att fa konstiga blickar.

Det kan du inte i Sverige. Tro mig, jag har forsokt vara stolt over mina bedrifter i t.ex sporter och det resulterade enbart i konstiga blickar fran folk i omkladningsrummet vilket fick mig att helt enkelt bara halla kaften nar jag fick fragor om hur det gick.

Sa nu ar jag har i USA och ar stolt over mig sjalv och mina bedrifter. Jag ar fortfarande svensk medborgare men tragiskt nog kan jag sjunga USA's nationalsang men inte Sveriges. Jag minns inte ens nar jag fick sjunga den senast, kan ha varit nar jag gick ut hogstadiet 2004... Senast jag fick sjunga USA's nationalsang var forra helgen da jag var pa en flyguppvisning. Det ar inte lika fult med nationalsangen har, det ar nagot valdigt vackert. Sverige borde ta lardom. Man skyller pa invandrarna... Gissa vad? Alla amerikanarna ar invandrare...

Eftersom det blir lite bitter stamning nar jag klankat ner pa Sverige och satt USA pa en pedistol sa far jag vall slanga in lite negativa saker som jag ar mindre stolt over:

Sverige har inte en regering som stangs ner pga att presidenten och republikanska extremister tjafsar...
Sverige haller inte pa att ga under pga foregaende namnt scenario...
Sverige har riktiga kanelbullar.
Sverige har julmust och paskmust! (och godare alkohol...)

Host mysigt

Aven om vi fortfarande gar i kortarmat och shorts sa smyger hosten sakta hit. Loven har borjat skifta farg och det ar nagot kyligare. Jag har redan borjat tanda ljus i var lagenhet. Vi far inte in sa mycket solljus sa det blir sa mycket trevligare med tanda ljus.

Dessa ljus hallare (eller vad sjutton man sager pa svenska) kopte vi for ett tag sedan och dem ar sa himla mysiga!

Regeringen nedstangd

Dem bada parterna kunde inte enas om ett beslut innan midnatt igar sa nu ar regeringen nedstangd. Detta paverkar sa otroligt manga arbetare plus att det kommer drabba turismen i landet da alla national parker och museum som ags av regeringen ar stangda. I DC ar det dem flesta museumen...

Vissa far atminstone aka in till jobbet i 4 timmar for att spara och gora back-up pa filer med mera sedan ska dem ut ur kontoret. Seve far jobba pa som vanligt, i alla fall tills vidare. Hans klient som han jobbar for fick inte komma till jobbet.

Hoppas att detta elande ar over snart!

Intressanta tider

I morgon kommer det avgoras hurruvida dem stanger ner regeringen har eller inte. Med storsta sannolikhet sa stangs regeringen ner vilket beraknas kosta ca 200 miljoner dollar om dagen (ca 1.2 miljarder om dagen). Detta kommer paverka miljontals manniskor da regeringsanstallda (som Seve) maste stanna hemma utan lon sa lange regeringen ar stangd. Forhoppningsvis ligger Seve's jobb under samma kattegori som air traffic controllers och kommer fortfarande fa ga till jobbet med full lon. Han har tillhort den kategorin vid andra tillfallen sa vi haller tummarna! Annars kanns det ratt osakert da vi inte vet hur lange det kommer paga.

Detta ar pga att republikanerna inte vill att Obamas lag om att alla ska ha sjukforsakring ska ga igenom vilket jag stodjer men jag tycker dem kunde lata bli att orsaka sadana problem. Och nu tanker sakert alla svenskar att jag ar knapp som sager att jag inte stodjer Obama och lagen om att alla ska ha sjukforsakring... Men jag anser inte att han har en bra losning. Han sager att alla ska ha ratt till en sjukhusforsakring, och det haller jag med om. Men han vill inte bara ge medborgarna RATTIGHETEN att ha en sjukforsakring utan han vill TVINGA folk till det. Skaffar du inte en forsakring innan den 1 januari sa far du boter.

Manga i USA har inte sjukhusforsakring och det finns en bra anledning till det: dem har inte rad. Och nu ska Obama tvinga folk som knappt har pengar att skaffa nagonting dem inte ens har rad med. Detta kommer knacka folk, speciellt ensamstaende mammor och sma foretagare. Sa nej, jag haller inte med honom.

Renoveringar

Jag tanker ofta pa att jag inte uppdaterar min blogg sa ofta langre. Jag har egentligen inte sa mycket att saga, livet rullar pa och jag har kommit in i en trevlig rutin i livet som jag saknat. Om man bortser fran den vaxande mangden saker relaterade till skolan sa har jag mer fritid an vad jag haft dem senaste tva aren vilket jag njuter av till fullo. Jag njuter av att spela data spel for forsta gangen pa tva ar. Jag njuter av att kunna sova lange pa morgonen. Inte for att jag gor det for jag vaknar nar Seve gar till jobbet, men det finns forutom det ingenting som hindrar mig fran att ta sovmorgon om jag sa vill det.

Just nu stors dock friden av renoveringar. Dem haller pa att renovera fasaden och idag asfalterade dem parkeringen... Sa inte nog med att alla var tvugna att flytta pa sina bilar fore klockan 8, jag lar aven sta ut med hogljudda bankningar pa vaggarna. Dock var det mycket tystare idag. Tva dagar i rad har dem bankat sa hart pa vaggen att kablarna till vart internet och tv har ramlat ur... Vi har tagit ner tavlor for att dem inte ska ramla ner.

I oktober kommer eventuellt Seve's bror pa besok och i november kommer en av mina broder over och halsar pa. Sa ja, det rullar pa!

Dodskjutning

Ni far ursakta avsaknaden av vissa svenska bokstaver men nu nar jag gor skolarbeten ar det bara drygt att ha ett amerikanskt tangentbort som tror det ar svenskt sa jag aterstallde det.

Idag var det en skjutning pa en marinbas i DC. Kanns overkligt att en sadan har skjutning sker sa nara. Jag kommer ihag och tyckte det var overkligt med skolskjutningen pa en forskola i Connecticut men det har ar annorlunda. Det var en valdigt obehagligt kansla att lasa om det pa nyheterna, att inte veta om galningen var kvar i Navy Yard eller om han sprang runt i DC. Och om han sprang runt i DC, var Seve i sakerhet?

Det var en otroligt dampad stamning i skolan idag. Dem jag studerar med genom IBS var sa klart oroliga, ovriga elever var tysta. Jag ar van att komma till skolan och det ar en glad lite hogljudd stamning. Folk skamtar och skrattar och har det roligt. Idag var det nastan sa att folk viskade och alla var helt enkelt dampade.

Det ar fruktansvart overkligt.

Kanada

Vi fick spontant för oss att vi skulle åka till Kanada över Labor Day. Jag slutade halv 12 på fredagen och åkte hem, vi åt lunch och grejade med saker i lägenheten och drog iväg runt 14 tiden, en timme senare än vad vi planerat. Jag körde hela vägen till Rockport, Kanada, det tog ca 9 timmar inklusive toabesök och middagspaus. Jag var riktigt nervös när vi kom till gränsen, så nervös att jag till och med lyckades få kärringstop... Men jag hade egentligen ingen anledning till att vara nervös. Det är lätt att komma ut ur detta land...

Möttes av Seve's mamma och en av hundarna. Hon bor tillsammans med sin vänninna och hennes make då hon är i Kanada och hunden är en av deras 3 hundar. Vi gick in och träffade vänninan och maken. Vänninan har jag träffat innan men det var första gången jag träffade maken. Vi satt uppe till runt halv 1 och pratade innan det var dags att sova.

Morgonen därpå var vädret rätt dåligt, vi gick ut och åt frukost och åkte runt i den otroligt söta lilla byn. Dagen spenderades mest med att vänta på att det skulle sluta regna och när det väl gjorde det så tog Seve med mig ut på en av vattenskotrarna och han visade mig runt på floden St. Lawrence. Området kallas 1000 öar och jag förstår varför! Så himla vackert! Jag skulle absolut inte ha någonting emot att bo där en vacker dag. Det är så himla fint och charmigt där. Jag gillar att känns som att dagens i-landsproblem där är om man ska ta bilen eller båten till restaurangen.

Söndagen var kanon, varmt och skönt och vi spenderade 90% av dagen på eller i floden. Så fort vi ätit frukost drog vi iväg ut på floden med vattenskoter för jag ville se Boldt Caste. USAs ända slott. Vi gick inte i land och tittade på själva slottet för då hade vi varit tvungna att ha med oss pass i och med att vi kom från Kanada till USA. Och att ha med sig pass på vattenskoter är ingen smart ide... Det märktes att det var en riktigt fin dag för det var mycket båtar ute på floden den dagen och trafiken var tät på den amerikanska sidan så det blev en aning vågigt. Jag hade precis blivit torr från den simtur vi gjorde från vattenskotern innan vi åkte till Boldt Castle då vi fick en rejäl våg rakt över oss. Men skoj var det!

När vi kom tillbaka var det bara att ta på sig torra kläder och sedan åkte vi med den stora båten till en restaurang tillsammans med resten av gänget vilket var riktigt trevligt. Under den här helgen har jag passat på att äta mycket fisk då Seve inte är jätteförtjust i fisk om den inte i princip kommit direkt ur vattnet. Efter lunch åkte vi tillbaka och resten av gängen ville ut på floden igen men byta till den andra båten och ta med hundarna på en utflykt. Jag och Seve var trötta så vi vilade en stund innan jag ville gå och bada. Men det var kallt så vi låg och flöt på en stor rund uppblåsbar sak tills jag blev rastlös och skvätte ner Seve vilket ledde till en brottningsmatch som slutade med att båda hamnade i vattnet... Efter ett tag var vattnen faktiskt inte så hemskt kallt. Vi badade ett bra tag tills resten av gänget återvände och sedan var det dags att hjälpa till att laga middag.

Måndag var dagen för vår hemresa. Jag började dagen med att tvinga med Seve ner till floden för att bada och sedan åt vi frukost och drog iväg och utforskade den lilla byn och hittade en turistaffär. Hade gärna velat köpa en Kanada tröja men fanns ingen fin i min storlek. Slutade med vi köpte en jättefin ljuslykta och en magnet som det står Kanda på. Vi återvände tillbaka, packade in allt i bilen och drog iväg ut och åt lunch med Seves mamma. Lyckades hitta rökt norsk lax, så otroligt gott!

Efter det så väntade en hemresa som kändes längre än någonsin. Vi kom äntligen hem vid midnatt och sedan var det bara att spendera en halvtimme med att möbler om i vardagsrummet och plocka undan alla bil- och flygmodeller för dem skulle komma och installera nya fönster med dubbelglas och ny skjutdörr. Kom i säng runt halv 1 och sedan var det bara att kliva upp tidigt morgonen därpå...

Helt okay än så länge

Alla säger hur svårt det är att studera på College i USA men just nu om man jämför NOVA med Örebro Universitet så är det helt okay när det gäller vad man ska läsa till nästa lektion. I Örebro kändes det som att man skulle läsa halva boken inför nästa lektion. Här läser man några sidor och sedan är det färdigt och så ska man bara försöka komma ihåg vad man lärt. En av lärarna gör ett litet mini test varje onsdag för att se om man läst boken eller inte. Kan bli intressant!

Första dagen i skolan

Igår var min första dag på Northern Virginia Community College och jag håller fortfarande på att smälta upplevelsen. Det känns både otroligt bra och otroligt skrämmande att studera i USA. Jag har inte så stort erfarenhet av att studera på högskola/universitet i Sverige så jag kan inte säga om det är så hemma också men det jag verkligen gillar är att sitta i ett riktigt klassrum igen! Med en lärare som är bara några meter ifrån där man sitter.

När jag läste kriminologi i Örebro satt man i en stor aula, man var många och man hade ingen som helst kontakt med läraren överhuvudtaget. Här sitter man i ett klassrum och man kan ställa raka frågor till läraren och läraren frågar dig om saker och ting och faktiskt ser dig som person och inte bara som en prick i mängden.

Kommer bli tufft men jag ser fram emot det! Beställt böcker idag och jag fick tag på några riktigt billiga begagnade böcker så jag är nöjd! En fick jag till och med tag på billigt elektroniskt så nu har jag den på min dator, iphone och surfplatta så jag kan läsa den närsomhelst var jag än är!

Besök hos fd värdfamiljen

När jag jobbade som au pair så bodde jag med familjen jag jobbade för och dem gav mig en mobil telefon. Jag var inte riktigt nöjd med hur den fungerade, den var förvirrande och svår att använda så jag stoppade i simkortet i min gamla sony ericson. Den dog lagom till min hemresa under sommaren förra året så jag stoppade tillbaka korten i amerikanska mobilen och tog med den till Sverige där jag köpte min brors gamla sony ericson. Så klart glömde jag laddaren till den amerikanska mobilen och märkte det inte fören min sista dag när jag skulle lämna tillbaka den till familjen.

Så när jag åkte hem nu i somras tog jag med mig mobilladdaren tillbaka till USA och igår åkte jag förbi och lämnade av den. Passade även på att stanna och umgås med Connor. Helen sov middag så henne fick jag inte se denna gång men jag ska helt klart förbi fler gånger!

Tydligen så har det gjort mig väldigt bra att flytta ut för min värdmamma sa att jag ser fantastisk ut och det poängterade hon även i det väldigt långa mail jag fick av henne där hon bland annat tackade mig för att komma förbi och hälsa på.

Det kändes konstigt att komma och hälsa på. Konstigt att faktiskt behöva knacka på dörren istället för att bara klampa in som förut. Kändes konstigt att se en annan nanny där. Det är inte deras nya au pair för hon kommer inte fören på torsdag. Men konstigt var det!

Connor var sitt gamla underbara jag fast några centimeter längre och med nya framtänder!

Mer info på skolan

På fredagen blev det ännu en tur till skolan för information. Denna gång om hur man upprätthåller sitt F-1 visa och inte blir av med det på grund av t.ex att ta bort ämnen. Fick även en guidad tour av skolan av en grek som verkligen älskar sin röst och kunde inte sluta prata. Känns som att han stannade och pratade 10 minuter om varje rum vi stannade vid och då var det egentligen inte så många ställen som han visade oss.

Jag vet dock inte hur jag känner om skolan efter att ha stannat vid deras lilla polisstation... Till skillnad från andra College här så har dem inte skolpoliser utan dem har riktiga poliser. Dem poliserna ville poängtera vikten av att hålla reda på sina värdesaker då folk från DC tar bussen dit och så gör dem än räd på värdesaker på skolan. Är man kvinna och man har sena lektioner kan man även be om eskort till sin bil....

På morgonen innan jag åkte tänkte jag att jag skulle försöka se hur mitt sätt att ta mig till skolan fungerade och det blev en intressant upplevelse... Jag tänkte jag skulle ta tåget varje morgon till stationen i Alexandria och sedan cykla sista biten. Kollade lite snabbt information på deras hemsida innan jag drog iväg och insåg att dem inte tillät cyklar på alla tågen. Den morgonen skulle jag kunna ta cykeln med mig in men skulle bli fast i Alexandria i ca två timmar efter att jag slutat.

Skippade då cykeln men tänkte att jag kunde ta tåget till Alexandria och sedan gå sista biten för att se om jag ens skulle få med mig cykeln dit. Mina slutsatser för den resan är följande:

• Perrongen i Alexandria är dubbelt så låg som alla andra  perronger vilket leder till att jag skulle få kasta ut cykeln på perrongen. På vägen hem skulle det inte finnas en suck att jag får upp cykeln då första trappsteget börjar i höjd med mitt knä och sedan är det två trapport till... Perrongen är inte gjort för korta människor och jag förstår nu varför man i högtalaren informeras om att det finns en pall vid konduktören...
• Vägen dit har inte cykelbana, man får inte cykla på trottoaren och dem har inte en speciellt fil för cyklister fören man kommer närmare skolan. Det i kombination med att ingen håller hastighetsbegränsningen gör resan lite väl äventyrlig för en tjej som bott i en liten stad med knappt någon trafik. 
• Större delen av vägen dit består av väldigt branta backar vilket innebär att jag ändå skulle få gå större delen av vägen i alla fall. Att promenera till skolan tar ca 1 timme och 15 minuter...

Lägg dessutom till det faktum att jag inte kan komma och gå som jag vill utan måste anpassa mig efter tåg som går i stort sätt tätt på morgonen, en mitt på dagen och resten på eftermiddagen/kvällen så har man inte så mycket fritid. Så jag kom fram till att jag ska köra bil till och från skolan. Då kan jag komma och gå som jag vill, jag kan känna att jag kan sitta kvar och plugga utan att behöva fundera på om jag kan hinna med tåget eller inte. Jag kan dessutom ha mer tid över till att t.ex umgås och studera tillsammans med mina kurskamrater. Så nu ska jag betala en förmögenhet för att få parkeringstillstånd men det blir bra det med!

Inskrivning på skolan

Idag tog jag 8:13 tåget in till Crystal City i Arlington för att träffa alla som jag ska plugga med detta år. När jag kom fram till stationen så insåg jag att jag visste vilken gata jag skulle till men inte vilket nummer. Ville inte chansa så jag gick in på ett hotell och frågade om vägen. Den tid jag spenderade där inne medan kvinnan i receptionen ringde runt samt googlade vart jag skulle någonstans hade jag kunnat använda till att chansa och se om jag hittade dit själv... För det kändes som att det tog en evighet medan minutrarna tickade iväg. Kom i alla fall fram till slut några minuter sen...

Det var roligt att träffa allihopa, några hade jag träffat på flygplatsen i tisdags men nu fanns det mer tid att prata med allihop. Vi fick mycket information, mest för dem som skulle bo tillsammans i lägenheterna men det var ändå väldigt intressant att lyssna på då jag var väldigt nyfiken på hur dem hade det. Jag fick till och med chansen att se en av lägenheterna under en liten paus mellan informationsmötet och då vi skulle gå iväg till busstationen vid Pentagon. Lägenheterna dem har är stora och väldigt fina med stor balkong så dem verkar ha det riktigt bra!

Fick åka buss till skolan, jag hade trots att jag bott här i två år inte en aning om att dem faktiskt har en väldigt stor busstation vid Pentagon. Nog för att jag förstått att man många gånger lär byta buss där men visste faktiskt inte om att det var en busstation.

Skolan verkade inte ha jättestor koll på att vi skulle komma idag även om vår kontaktperson på IBS haft kontinuerlig kontakt med dem under en längre tid. Men det var ändå inga problem. Kontoret dem var på var rätt litet så dem slängde in oss i en föreläsningssal och så fick vi fylla i papper och få en massa information där.

När vi var klara så var det bara att inse att nästa tåg hem till Burke inte gick fören om två timmar. Jag behövde inte fråga om jag fick hänga med tillbaka till lägenheterna utan jag blev inbjuden att hänga med vilket var roligt. Känns skönt att alla verkar mån om varandra och ser till att alla är med i gänget, även jag som bor en bit bort. Det är också skoj för mig som varit här att kunna dela med mig om vad jag vet om området; som att tipsa om vart närmsta butik för att köpa Marabou choklad är någonstans. Har i och för sig inte så stor kunskap om just Crystal City då jag inte varit så mycket i det området. Jag bodde runt Ballston men Helen gick i skola i närheten av Crystal City och jag har varit dit både med Seve och varit där själv för att shoppa.

Nu är klockan snart kvart över 6 på kvällen och jag väntar på att Seve ska komma hem från jobbet så vi kan äta middag. Är trött som bara den. Hoppas jetlaggen går över snart för det är rätt drygt. Vaknade runt 5 i morse och var klarvaken. Var kanske dumt att jag gick och lade mig rätt tidigt igår kväll, får kanske ta och kämpa och hålla mig vaken lite längre ikväll får vi se om det gör någon skillnad.

Åter i USA

Jag tror det här har varit den smidigaste resa till USA någonsin!

Denna gången åkte jag från Kastrup då jag spenderade sista veckan i Sverige hos min bror nere i skåne. Så vi tog färjan över till Danmark. När vi stod och väntade på färjan insåg jag så klart att jag glömt mitt halsband som jag fick av Seve några veckor efter att vi började gå ut förra året, tog självklart av det innan jag duschade och sedan blev den klar i badrummet... Typiskt!

Åkte över till Danmark och tog tåget till Kastrup, var rätt lite folk i min vagn ända tills vi kom in till Köpenhamn sedan blev det smockfullt med folk som skulle till flygplatsen. Gick av vid flygplatsen och sedan var det totalt förvillelse... Hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen för jag är van med att Icelandair har sitt eget ställe att checka in på men från Kastrup opereras dem av SAS så man får gå till en själv-inchecknings maskin för att sedan gå till SAS och checka in. Fick även bara boarding kort för Kastrup-Keflavik men inte Keflavik-Dulles. Fick inte lika många frågor om min vistelse i USA som jag brukar få; var bara frågan om jag åkte dit på ESTA, Visa eller Green Card och sedan fick jag visa upp mitt visum och så var det klart. Brukar få frågor om vem som packat mina väskor och planer på vad jag ska göra i USA. Antingen är dem inte lika stränga längre eller så observerade hon att detta var mitt tredje visum.

Efter det var det bara att traska igenom säkerhetskontrollen och vidare till min gate. Gick och letade efter en Sverige tröja åt Seve först men dem enda som fanns stod det på engelska och han vill ha en med svensk text. Får leta vidare helt enkelt! Gick och köpte lunch och sedan gick jag till min gate där jag åt och spanade flygplan. När det var dags att boarda upptäckte jag någonting intressant med människor... Dem valde att göra en så kallad "lounge boarding" där alla slängs ut ur rummet man sitter i, ställer sig i kö och så får man sitt boarding kort scannat och så får man ända sätta sig ner och vänta på att man ska borda. Alla ställer sig i en lång kö... För vad? Att få gå och sätta sig? Nej tack! Jag passade på att gå på toaletten och tog en promenad, när jag kom tillbaka var kön fortfarande lång men då tyckte jag att det var lika bra att ställa sig där. När jag väl kom in så sa dem att resterande fick gå på planet, vilket betyder att innan dess har dem tagit det i en viss ordning. Onödigt att gå på tidigt och sitta på planet minst en halvtimme när man vet att man ska spendera många timmar i luften på obekväma stolar.

Gick på planet och observerade att Icelandair inte uppdaterat sitt utbud av filmer och tv-serier så jag avverkade som få avsnitt av The Big Bang Theory som jag inte hann med på resan till Sverige och halv kollade på någon kort film som var trist, ca 3 timmar senare landade vi på ett regnigt Island.

I och med att jag inte fått ut ett boarding kort i Danmark så var det bara att ställa sig i kö vid deras Service Desk och be om att få ett utskrivet och när det väl vart klart och jag tagit mig igenom passkontroll så var min korta stund mellan flygen borta och jag hann därmed inte köpa med mig middag. Hittade dock på 4 stycken som också studerar genom IBS varav 1 av dem ska studera samma sak som mig.

Gick ombord planet och började avverka några fler komedi serie och bestämde mig för att kosta på mig middag då jag kände att skulle jag sitta där i 6 timmar utan mat skulle jag komma fram till USA med en riktigt trevlig migrän. Köpte mig gröt som dem blandat ut med vatten och Pringles chips... I Euro lät det billigt men jag tror jag skippar att kolla upp hur mycket det kostade i svenska pengar. Vill inte veta vad förstörd gröt kostar.

Kom fram prick klockan 7 på kvällen och satte sedan något slags fart rekord på att ta mig från planet, genom immigration och till där man hämtar upp bagaget. Seve fick ändå vänta ett bra tag då jag väntade tillsammans med mina kurskamrater, som nu ökats på med en person.

Var så skönt att få komma hem igen! Det är skit jobbigt att lämna familjen hemma i Sverige men nu när man är här så är det i alla fall skönt att äntligen ha ett ställe som är MITT HEM. Jag behöver inte vara inneboende hos en värdfamilj längre. Jag bor med någon jag älskar, jag får ha mina saker vart jag vill och jag får göra vad jag vill när jag vill. Obeskrivligt skönt!

Har gått bra med jetlag än så länge. Däckade på en gång jag lade huvudet på kudden igår kväll trots att jag under hela flygresan och hemkomsten kände mig hur pigg som helst. Idag har jag varit pigg på morgonen, var och fixade körkort och sedan när vi kom hem vid lunch tid blev det plötsligt jättesegt. Övervägde att sova en timme men hade inte ro till det så jag packade upp mina väskor istället.

Får se om vi kanske åker iväg och fixar refill kort och grejer till min telefon idag eller om vi väntar med det till en annan dag. Seve jobbar hemifrån idag så vi får se. Han skulle bara ha varit med mig till Department of Motor Vehicles och sedan åkt till jobbet men ett besök där går aldrig snabbt. Onödigt att åka in, komma dit vid 1-1:30 och sedan åka hem vid 6 igen. Så han får åka in på fredag som normalt är hans jobba hemifrån dag.

Inte långt kvar nu

Tiden går så himla snabbt! Nu är i alla fall alla måsten avklarade och nu är det bara att njuta av dem här sista dagarna och nojja över flygningen hem. Inatt drömde jag tre olika drömmar där jag glömt passet, konstiga var att jag varje gång i alla fall tog mig från Kastrup men sedan var det kört.

Idag blir det skype med Seve, gu va jag saknar honom! Men jag har bestämt för att i och med att det är 1 år tills jag kan komma tillbaka till Sverige igen så försöker jag att inte längta tillbaka hem till USA utan jag ska leva i nuet och njuta av tiden här.

Men samtidigt är jag nyfiken på att få komma tillbaka till lägenheten; hans mamma kom förbi där och pysslade om lägenheten för hon ville att den skulle vara fin tills när jag kom hem. Så nu har jag fler hyllor i garderoben för mina kläder bland annat. Vi har även fått en dörr fixad, toaletten fixad och en läcka som Seve's mamma hittade fixad av vårt leacing office. Så lägenheten är väll snart nästan helrenoverad till när jag kommer hem.

Idag ska jag fortsätta hitta en Sverige tröja åt Seve som han önskat sig. Får se om jag kan hitta någon annars får det bli en Helsingborgs IF tröja åt honom... Funkar nog lika bra då han gärna ville ha en svensk tröja där det står någonting på Svenska. Men jag skulle ju helst vilja ha en där det faktiskt står Sverige på, men vi får se hur det går med det.

Samtidigt som jag försöker att inte längta tillbaka så kan jag inte låta bli att vara jätte taggad inför att börja plugga och det ska bli så roligt att träffa dem jag ska studera med. Det är som sagt svårt att inte börja nojja heller... Jag råkade läsa handboken inför mitt läsår lite noggrannare och observerade att det stod att min försäkring inte täckte mig när jag var ute och körde bil. PANIK! Hur kommer det sig när det är i princip samma försäkring jag hade under mina år som Au Pair?

Visade sig att jag som Au Pair var försäkrad genom min värdfamiljs bilförsäkring så det är lugnt. Nu blir det att officiellt lägga till mig på Seve's bilförsäkring så jag kan fortsätta köra hans bil utan att vara nojjig. Har täckts förut av hans försäkring men det är bättre om jag faktiskt står med på den.

Näst sista dagen i Ludvika

Tar en paus från allt pyssel inför min flytt. Har fått mycket gjort idag! I morse var jag barnvakt tillsammans med mamma och pappa, sedan var min svägerska jättesnäll och klippte mitt hår. Klipper mig en gång om året nu för tiden...

Sedan dess har det varit pysslande med min packning; hade packat i allting för någon dag sedan men sedan insåg jag att det vore bra om jag visste hur mycket allting vägde. Min avskiljare mitt i väskan har pajat så jag ville inte stänga den och sedan ha ett stort kaos när jag öppnade väskan igen så jag lånade en kartong från min bror som jag lagt allting i och sedan vägt det. Tror jag fått ner allting eller åtminstone det mesta av det jag vill ha med mig. Har lite små saker jag lär ha med mig men det hinns med!

Första gången jag drog iväg till USA hade jag knappt någonting med mig och nu har jag massor! Men nu har jag ett hem som verkligen är mitt hem. Jag är inte längre inneboende hos någon. Jag kommer bo med min underbara kille i vårt underbara hem. Har alltid trivts kanonbra där. Dock får vi väll se hur länge vi bor där då det bara är en två, nog för att det är en rätt stor tvåa.

I morgon är det sista dagen i Ludvika på ett år... Ska upp på stan och köpa örhängen, köpa mjukglass på Sibylla i Marnäs (bästa mjukglassen i stan) och sedan på kvällen blir det middag med brorsan och hans familj.

På tisdag bär det va ner mot Skåne och ca 1 vecka med min andra bror och hans familj innan det bär av över till Danmark och sedan hemresa till Burke. Känns konstigt att veta att jag inte kommer hem på ett helt år. I år kommer julen firas med Seve's familj i Florida och det hade annars antagligen varit enda chansen att komma hem mellan mina studier. Långt år utan min underbara familj och vänner! En av mina bröder kommer i alla fall över i november, får äntligen visa någon i min familj hur jag har det där borta!

Dags att packa igen

Det känns som att jag inte gjort annat än packa den senaste månaden; först packa för att flytta från min värdfamiljs hem till Seve's lägenhet. Och sedan var det packning för att åka till Sverige och nu ska jag packa för att åka tillbaka till USA. 

Första gången jag drog iväg till USA så packade jag inte mycket för jag tänkte "jag ska shoppa när jag kommer till USA!". Jo, tjena! Jag som avskyr att shoppa... så det blev ju inte mycket av det och mitt innehåll i garderoben började inte exandera fören jag träffade Seve och det är mest han som köper kläder till mig och inte jag som köper kläder till mig själv...

Men nu när jag kom hem så fyndade jag en hel del kläder i garderoben och byrån i mitt rum som inte är helt fy skam så nu ska dem med så jag har lite fler alternativ att välja på. Hittade även en del kläder som kan vara bra att ha under min praktik då jag faktiskt måste tänka på vad jag har på mig. Är ju inte au pair längre så man kan ju inte springa runt i short och t-shirt på jobbet längre...

Omvänd kulturkrock

Alltså jag vill inte låta som någon som konstant klagar på svenskar för jag är själv svensk men ibland förundras jag över vad som hänt med Sverige och svenskar... Ja menar, är det så himla jobbigt att hålla upp dörren för andra? Häromdagen höll jag upp dörren för en äldre herre och han var jätteglad och smått överraskad. Själv har ingen hållit upp dörren för mig hittills. Idag stod jag i princip bredvid en kvinna vid en dörr och istället för att hålla i dörren så släppte hon den och gick därifrån. Jag hade god lust och fråga om dörren verkligen var så tung för henne.

Och ingen säger ursäkta om dem råkar knuffa till en eller om dem tänker tränga sig förbi. Inte ett pip, dem bara maler sig fram. Va fan är det för hyfs!? Nej, skärpning nu!

Ambassaden

Jag vaknade av att Estland eller Finlandsbåten kom tillbaka till hamnen med en rejäl duns klockan 6 på morgonen och jag bestämde mig för att det var ingen ide att försöka somna om i 45 minuter innan mobilen skulle ringa. Gick upp och gjorde mig i ordning och glodde på tv en stund innan det var dags för frukost. Var i himmelriket när jag såg buffen, insåg hur mycket jag saknar nyponsoppa!

Efter frukost och packning checkade jag ut och gick lämnade in mina väskor i bagagerummet och gick till bussen. När jag väl kom fram till ambassaden var det mindre kö än vad jag hade förväntat mig. För två år sedan när jag var där var det en otroligt lång kö. Men även om kön var kort i år så går det inte snabbare för det. Dem tar bara in en åt gången i säkerhetskontrollen och dem har ett max antal som får vara inne på själva ambassaden av brandsäkerhetsskäl, så man får snällt stå där ute tills folk kommer ut.

Vet inte riktigt hur lång tid jag stod i kö för jag stängde av mobilen efter ca 30 min då man ändå är tvungen att lämna ifrån sig all elektronisk utrustning och får inte tillbaka den fören man kommer ut ur ambassaden. Innan du kliver in i säkerhetskontrollen kollar dem ditt pass och tittar under dina skor. Sedan får du komma in i den lilla byggnaden är det ungefär som på en flygplats. Dina dokument går i en behållare och bälte och eventuella jackor går i en annan. Sedan går du igenom metalldetektorn och får tillbaka dina saker sedan följer du den gula linjen upp till själva ambassaden.

Väl inne på ambassaden får du en kö lapp och blir tillsagd att sätta dig ner, om du inte sätter dig ner så kommer en vakt bli mindre glad på dig... När ditt nummer visas på en tavla så får du komma fram till en dam och lämna ifrån dig alla dina papper. Dem har nämligen tröttnat på att fråga om specifika papper för alla ser ut som ett frågetecken. Så hon kollar igenom och tar dem som behövs för intervjun och du får tillbaka alla andra papper som det visade sig att du inte ens behövde ha med dig... Du ska ha med dig ett självadresserat kuvert för att dem ska kunna skicka tillbaka passet med visum i om du blir godkänd och mitt hade inte tillräckligt med porto så jag fick instruktioner på hur jag skulle fixa det...

Blev tillsagd att sitta ner och vänta tills jag blir uppropad. Förut när jag varit där har du fått lämna fingeravtryck hos den första damen och sedan direkt gått till din intervjuare när ditt namn ropats upp. Nu blir ditt namn uppropat och du får komma till en herre som tar dina fingeravtryck och försökrar sig om att du förstått att du inte hade tillräckligt med frimärken och att du fått papper med instruktioner...

Sedan var det dags att sitta ner och nojja sig över själva intervjun... Mitt namn blev uppropat och han började med att dubbelkolla mina fingeravtryck och frågade mig om vad jag gjorde från det att jag gick ut gymnasiet tills idag. Han undrade vad jag gjort i USA två år och vad jag planerade att göra och vart jag tänkte bo. Jag sa att jag skulle bo tillsammans med min pojkvän vilket ledde till frågan om han var amerikan. Fick en konstig blick av honom och sedan kom frågan "planerar du att gifta dig?". Jag gav honom det diplomatiska svaret "vi får se hur allting går, antingen går det bra eller så går det inte bra. Jag PLANERAR ingenting". Han sa att mina papper såg bra ut och att jag skulle få mitt nya visum om ca 1 vecka. Han försäkrade sig om att jag vet att jag endast får studera på mitt visum och tillade att vill jag bo i USA måste jag skaffa immigrant visum.

Efter det fick jag äntligen träffa min bror, brorsdotter och mamma! Vi spenderade större delen av dagen i Stockholm, det var bra skönt att få komma hem till lilla Ludvika och bara vara resten av kvällen.

Resan till Sverige

På måndagen gick jag upp och sa hej då till Seve när han drog iväg till jobbet, latade mig ett tag och sedan full rulle. Åkte till Arlington för att umgås med Sapphyre en sista gång och lämna tillbaka saker jag lånat och så tillbaka till Burke där jag slängde i mig lunch och försökte reda ut mitt försäkringsbolagskrångel innan kolla på en vägg som vi lyckats skrapa av färg från...

Lång historia kort; besök på akuten i mars, räkning i juni och nu i juli klagar sjukhuset på att dem inte vill skicka räkningen till mitt försäkringsbolag i Sverige. Vi kom till slut överens om att dem skulle skicka en ny räkning till mig med lite ändringar (plus eller minus vet jag inte) och jag ska skicka den vidare till Sverige.

På söndagen flyttade jag och Seve sofforna för dem ska komma och sätta in dubbelfönster (ja, jag vet, vi är efter...), vi lyckades då dra ner en lampa som skrapade mot väggen. Den skrapade bort färg och när Seve skulle försöka åtgärda det så försvann mer färg. Två killar; en mexikan och en av okänt arabiskt ursprung kom och kollade på väggen och sa att dem inte ens visste om dem hade den färgen längre för tydligen så använde dem inte den färgen längre. Efter mycket om och men fick vi delen av väggen ommålad och vi fick behålla färgburken.

När dem gått så packade jag det sista, bokade resa med flygbussen från Arlanda och försökte att inte ha så mycket panik inför resan. Seve kom hem lite tidigare och gick och pratade med fastighetsägaren om misstänkt termitangrepp på en dörrkarm som den förra hyresgästen tydligen inte informerat om. Han/hon har haft dit någon att ta bort termiterna och sedan bara målat över skadan. Det var så när Seve flyttade in 3 år sedan och han har inte brytt sig för soffan har alltid stått framför dörren som går ut till uteplatsen. Men nu funderar vi på att försöka att inte ställa någonting framför dörren så vi får in mer ljus och då vill vi gärna ha en ny och fin dörrkarm... Så fastighetsägaren var där och dokumentera och det lät som att han skulle ta tag i det där.

När han gått så var det dags att nojja och ha sig i ca en timme innan vi åkte iväg till flygplatsen. Kom dit strax efter 6 och mitt plan skulle inte gå fören 8:40 så jag hade gått om tid att äta middag och titta runt lite. Hade turen att se denna skönheten: Etihad Airlines formel 1 plan!

Resan gick relativt bra, vi blev rejält försenade pga att en passagerare, en tjej i övre tonåren, vägrade gå på planet men kom till slut in i planet. Vi tappade dock får plats i kön och jag tror även att planet förlorade sin "flight plan" från tornet vilket sker om man inte kommit iväg inom 30 minuter och man lär då begära en ny. Detta ledde till att när vi väl kom till Island hade jag inte längre 1 timme och 15 min på mig att byta plan utan jag hade 5 minuter på mig...

Men det gick bra för den var också seg på att komma iväg på grund av att säkerhetspersonalen ville diskutera en passagerares innehåll i en väska innan vi reste så jag var försenad till Arlanda också. På det sättet var det väldigt skönt att veta att ingen skulle hämta upp mig för det är frustrerande att sitta i luften och inte kunna meddela dem som kommer att man är sen, även om dem kommer kunna se det på tavlan.

När jag landat så tog jag flygbussen in till city och sedan tunnelbana och slutligen buss till hotell Ariadne som var riktigt mysigt. Hade fixat nytt simkort till mobilen så det blev många telefonsamtal och sedan middag. Efter det låg jag på sängen tills jag bokstavligen däckade vid 10.

Flyttat

Nu är det äntligen över! Sista dagen bestod av olika ärenden med barnen. Dem har varit med i olika läsprogram vilket betyder att man läser ett visst antal böcker (normal 10) och så får man ett pris. Så jag har fyllt i 3 olika listor tillsammans med barnen. En av listorna har Ed och Elaine lämnat in för ett bra tag sedan. I fredags lämnade jag in dem andra två.

Förs var vi till deras bank där barnen får 10 dollar om dem läst 10 böcker. Dem skulle även ha med sig pengar från sina små sparbankar så dem hade fullt upp med att tömma dem i påsar... Problemet var bara att Helens inte gick att öppna! Tog med den tillbanken där dem bände isär den i två delar och så fick hon en ny sparbank av dem. Så dem fick sina 10 dollar plus dem andra pengarna insatta på sitt konto.

Sedan åkte vi iväg till en bokaffär där man, om man läst 10 böcker fick välja ut en gratis bok. Dem hade inte riktigt koll på läger hur dem skulle sköta det hela plus att dem på morgonen haft en brand i byggnaden så deras datasystem låg nere men till slut hade Helen och Connor valt ut en bok var att läsa.

Efter det återstod bara att lämna tillbaka böcker på biblioteket och sedan åkte vi hem och jag fick sluta lite tidigare för Elaine skulle ta med dem på lite andra ärenden. Hon tackade mig så mycket för hjälpen och sedan sa vi hej då. Efter det åt jag lunch och sedan drog jag iväg till poolen vi går till för att hämta ut ett pris åt Connor som han fick under sin tävling några dagar tidigare. Åkte sedan och umgick med Sapphyre och "råkade" köpa en bok av henne som jag ska hämta i morgon. Hon hade nämligen lagt upp den på Ebay. Det är en bok med recept på olika efterrrätter.

Hem och städa och sedan drog jag iväg till Burke vilket jag gjorde med väldigt blandade känslor. Mycket glädje förstås men jag insåg redan att jag saknar barnen! Kommer bli tomt att inte umgås med dem varje dag men samtidigt så är det skönt att få sova i sin egen säng i det som är mitt hem tillsammans med världens underbaraste pojkvän och bästa vän.

Dem 2½ dagar jag har varit här har varit kanon och jag ser fram emot många fler. I morgon kväll bär det av mot Sverige och jag får träffa min familj på onsdag. Jag landar i Sverige på tisdag, sover i Stockholm och går på visum intervju på onsdag och så åker jag till Ludvika efter det. Sedan ska jag bara njuta av min ledighet med min underbara familj!

Trött!

Dem senaste dagarna har varit tuffa! Helen har sim träning med sitt lag, Connor har lektion i simhopp plus träning med sitt lag varje dag plus att Connor även har piano lektion en gång i veckan och det är playdate hit och dit. Så det är mycket pysslande att få allting att gå ihop och igår slängde jag i mig lunch sittandes i bilen och idag blev det en gurka och en yogurt för att vi skulle hinna med allting. Trött och slut på kvällen. I måndags gick jag och lade mig i sängen klockan 9 och låg och spelade spel på mobilen, klockan 9:30 gick Connor och lade sig... Illa när barnen lägger sig senare!

Det är så skönt att det endast är två dagar kvar men också väldigt sorgligt. Ikväll hade vi avskedsmiddag vilket var rätt trevligt. Seve kom förbi och lekte med barnen som var överförtjusta och klättrade, kittlade och var allmänt dryga mot honom men han tog det hela med ro. Vi spelade spel, läste böcker och busade en hel del med dem och vi hade det riktigt trevligt.

Kommer bli sorgligt att lämna dem men samtidigt skönt att påbörja ett nytt kapitel.

Snart officiellt flyttat

Igår gjorde jag mitt sista kvälls pass för familjen någonsin. Hade fullt upp med att förbereda alla lekrum för den brittiska familj som ska låna huset några veckor medan "min" familj lånar deras hus i London. Fick gallra ur leksaker och flytta ner en del i källaren till lekrummet därnere. Sprang upp och ner som en tok i det stekheta huset där dem envisas med att inte använda air kondition... Fick dock tillåtelse att sätta igång den om det blev för varmt för mig, vilket det blev men den orkade inte riktigt kyla ner kåken. Mitt i det kaoset försökte jag även flytta ut alla mina saker ur rummet så förutom att jag sprang upp och ner ur källaren så sprang jag mellan övervåningen och Seve's bil med kartonger m.m.

Idag har vi mest packat upp kartonger och hittat plats för mina saker, har dock mest kläder så det var lätt undanplockat. Känns så himla skönt att nästan vara officiellt inflyttad här. Helt 100% officiellt blir det dock inte fören jag har fått mitt visum och kan ansöka om att få bo här hos hyresvärden som måste göra bakgrundskoll m.m. Känns kanon! Har verkligen hittat mitt hem här i världen tillsammans med världens underbaraste människa någonsin!

Inte vattentätt

Jag är så himla dålig på att blogga just nu men jag är så förbaskat slut på kvällarna nu för tiden så jag orkar inte. Jobbar 10 timmar om dagen 3 gånger i veckan och dem andra 15 timmarna är utspridda på den fjärde dagen plus två kvällar i veckan. Så ja, det är rätt mycket just nu. Plus att jag oroar mig i onödan för visum och grejer så tack vare det så har jag mardrömmar. Men jag har endast mardrömmar när jag sover i Arlington men inte hemma i Burke. I natt drömde jag att jag var fast i en sjunkande ubåt...

I vanliga fall jobbar jag onsdag kväll men Ed och Elaine ville hellre gå ut igår (tisdag) och idag ville jag träffa Seve så jag frågade om han ville ut och äta med mig. Han kommer förbi på sin motorcykel och vi åkte till en restaurang som heter Cheesecake Factory (dem har otroligt goda Cheesecakes!). Maten där är kanon god men portionerna är så stora för lilla mig (det är dem på nästan varenda restaurang här i USA) så jag behövde en lite låda att ta med mig hem... Så vi åkte hem till mig och dumpade den i kylskåpet och sedan åkte vi ut till Gravelly Point Park för att se på flygplan och umgås. Dock så blev det inte långvarigt för vi såg en storm komma emot oss. Jag tror båda två hoppades att den bara skulle passera men till slut så fick vi inse att den inte skulle passera. Det började åska och blåsa kraftigt så vi gick mot motorcykeln och vi hann precis upp på motorcykeln innan det började vräka ner regn. Första gången jag åkt motorcykel i regn och jag konstaterade snabbt att man blir väldigt blöt, väldigt snabbt på en motorcykel! Jag var inte heller förberedd för regn så jag hade inte mitt regnskydd på till skillnad mot Seve som åkte till jobbet i regn. Jag konstaterade även att mina handskar absolut inte är vattentäta och när man drar handskarna över jackan så regnar det in i handsken... När jag klev av motorcykeln utanför huset så knöt jag näven och det bara rann vatten ur handskarna. Det var inte mycket på kroppen som var torrt! Min tröja var någorlunda torr och av någon konstig anledning var endast ena strumpan dygnsur och den andra var helt torr. Antagligen ett till tecken på att mina skor gjort sitt efter två år...

Men vi hade det trevligt i alla fall!

Mysigt med strömavbrott

Varje tisdag kväll åker jag hem till Seve några timma, Elaine kallar det för min och Seve's Date Night. Vanligtvis får jag låna deras bil (den blå mazdan) men under dagen så kom vår granne och informerade om att det såg ut att vara för lite luft i däcket. Jag gick ut och konstaterade att det han menade med "för lite luft i däcket" faktiskt var punktering... Så jag ringde och informerade Ed så han kunde fundera ut en strategi för det hela innan han kom hem.

Jag insåg på en gång att mina chanser att få tillgång till bil var lika med 0% men i och med att jag är ledig från och med klockan 22:30 onsdag kväll så bestämde jag och Seve att jag skulle ta sista tåget ut till Burke och sedan ta hans bil hem. Så sagt och gjort, när jag slutade jobba så tog jag min till DC med metron för att sedan ta tåget ut till Burke. När jag kommer fram till lägenheten så står Seve utanför och jag undrar vad som pågår. Det visar sig att strömmen gick när han lagade mat så han gick ut för att kolla läget och såg en elfirma där så någon hade bekymmer med elen och dem var tvungna att släcka ner hela kåken.

Maten var i princip klar så vi åt middag med levande ljus och sedan spelade vi sällskapsspel. Det var riktigt mysigt och jag tror vi var rätt överens om att det var en himla bra ide att köpa dem där sällskapsspelen så vi hade någonting att göra när strömmen gick.

Nu väntar snart 2½ timmes jobb och sedan drar jag ut till Burke!

Skönt när allting faller på plats

Jag har varit nervös och orolig över saker och ting runt mitt visum. Visade sig att mitt I-20 dokument som visar att jag har rätt att studera här sträcker sig till 2016 och mitt pass går ut 2015. Jag ska bara plugga till 2014 men dem ger ut I-20 dokument på fler än ett år för att man ska kunna plugga mer utan att behöva krångla med nytt visum och grejer. Så jag får helt enkelt nöja mig med ett visum på ett år.

Tack vare dem frågetecknen så tog bokningen av visum intervju längre än jag ville men nu är den också bokad. Kan inte fatta att jag ännu en gång ska försöka få visum... Förra året slapp jag åka till ambassaden för jag bara skulle förlänga mitt visum. Nu lär jag vara skit nervös och gå på intervju och svara på en massa frågor... Oj oj oj. Men jaja, den dagen den sorgen. Är ca en månad dit så jag ska inte börja nojja nu.

Igår blev i alla fall resan tillbaka till USA bokad! Åker med Icelandair igen då dem är billigast hit hade hellre åkt med United eller SAS så man får mat på planet men det går bra. Får se till att ta med mig någonting på planet för sist hade jag inte tid att köpa någonting på Island på grund av att vi nödlandade i Norge och blev sena till Island. Jag hoppas på smidig resa till Island så jag faktiskt har tid att titta ut och se hur Island ser ut. Det lilla jag såg var platt, regnigt och grått.

Lyckad kväll!

Varken jag eller Seve är världens översocialaste människor och vi är helt nöjda med att bara umgås vi två. Men jag poängterade för ett tag sedan att vi inte sett hans kompis och hennes pojkvän sedan i början av året så han föreslog att vi skulle bjuda hem några vänner på middag.

Sagt och gjort, vi bjöd in ett gäng underbara människor. 4 av hans vänner och 1 av mina (har ju inte nämnvärt många vänner här). Så hela gårdagen spenderades med att städa varje vrå av lägenheten och handla mat. Jag bjöd våra gäster på korvstroganoff och några av våra gäster tog med sig efterrätt. Korvstroganoffen blev en succé! Blev ingenting kvar, alla tog minst två portioner och en av gästerna bad om att få receptet. Med tanke på att jag inte spenderat mycket tid i köket i mitt liv så måste jag ju erkänna att jag kände mig rätt stolt när jag fick höra av alla gästerna att maten smakade bra och det var skoj att se när dem tog om.

Vi hade en riktigt trevlig kväll. Vi hade gjort i ordning mitt lilla hobby hörn med ett stort papper som gästerna fick rita vad dem ville på (inspirerat av en restaurang som lägger ut ett ritpapper som duk och lägger fram kritor så man får rita). Vi spelade ett frågesportsspel som var kanon skoj även om jag åkte på storstryk...

Det var även roligt att ha min kompis där, första gången hon kom över och se hur vi har det ute i Burke! Ska bli sorgligt när hon åker hem nästa månad. Jag och Seve kom i alla fall fram till att vi helt klart ska bjuda in våra vänner fler gånger, för även om det var en hel del att göra med förberedelser m.m så var det riktigt skoj!

Donald Trump

Första veckan av sommaren har gått bra, varit fullt upp med att vänja mig vid att jobba 10 timmar på raken. Men på ett sätt så föredrar jag det då det blir hackigt att jobba morgon, ledig förmiddag och jobba eftermiddagen. Det är också mer hektiskt för att det ar mer aktiviteter som ska hinnas med och man måste se till att man hinner från ena aktiviteten till den andra men jag gillar det. Gillar det inte i längden men just nu är det en skoj utmaning!

Nu är det äntligen helg i alla fall, åkte hit ut till Burke igår vilket gick bra. Dem hade hotat med rejäl storm men den uteblev. Inte helt men den blev mycket mildare än det lät på alla varningar m.m.

Idag har vi mest tagit det lugnt, Seve har jobbat lite och jag har slappat på soffan. Sedan fick vi veta att Donald Trump skulle landa på Reagan flygplatsen sa vi åkte dit. Vi fick vänta rejält på honom men det var det värt. Ratt coolt att kunna få se och fota hans flygplan och det var trevligt att träffa tre andra från var spotting grupp. Två av dem har vi träffat förut. Det är alltid trevligt att träffa nya manniskor. Folk runtomkring oss var lite små skeptiska då tre i gruppen (inklusive mig) hade scanner för att höra flygkommunikationen för att veta när Donald var på ingång. Många ar skeptiska till plane spotters efter 11 September attackerna 2001 men efter lite förklaringar så blir det oftast bra!

 

Hans flygplan är rätt snygg!

Underbar 1 årsdag

Den här helgen har varit riktigt bra, har varit lite tjafsigt mellan mig och min värdfamilj så det var skönt att åka ut till Burke. Tjafset ser ut att börja reda ut sig så förhoppningsvis kommer allt gå bra dem sista veckorna.

Jag fick lov att jobba lördag morgon för värdföräldrarna skulle iväg och springa men det var helt okay. Är ovant att jobba en helgdag men vi hade det roligt. Dem hade en årlig yardsale i området; man städar ur sitt hem och garage och hittar saker man vill sälja vidare till sina grannar... Barnen ville sälja lemonad och kakor så vi gjorde det ca en timme på morgonen. Sedan blev det en massa bus och lek och jag tycker vi hade en kanondag.

Jag blev upphämtar av Seve vid två och så körde vi till Dulles flygplatsen där vi skulle möta en kille från den plane spotting grupp som vi är med i. Han jobbar som handledare för Air traffic controllers på Dulles flygplatsen och vi fick en guidad tour av tornet och fick information om hur olika system dem använder fungerar. Otroligt häftigt! Har alltid trott att det är ett väldigt stressigt jobb och visst, det kan vara det, men det är också lugna perioder. Åtminstone om man jobbar på en flygplats och därmed "bara" har hand om planen på flygplatsen och planen inom en viss radie från flygplatsen. Så jag blev förvånad när jag insåg att dem faktiskt hade tid att prata privata saker med varandra. Man jobbar 8 timmars pass där man jobbar 1-2 (kommer inte ihåg om det var 1 eller 2) timmar och sedan bytts du av, har rast 30 minuter och sedan jobbar du igen. Väldigt intressant arbetsplats! Resten av dagen tog vi det bara lugnt; åt god mat på vår nya favorit restaurang och tog det lugnt resten av kvällen.

Idag söndagen den 9 juni har jag och min underbara pojkvän varit tillsammans 1 år. Vi gick upp ca 6 på morgonen och drog ännu en gång iväg till Dulles flygplatsen. Denna gång för att se Ethiopian Airlines Boeing 787 (Dreamliner) landa, det är den enda Dreamliner som landar på Dulles för närvarande. Vi åkte till ett parkeringsgarage och väntade; den bestämde sig för att inte landa på den banan den alltid verkar landa på efter dem uppgifter vi fått fram så bilderna blev inte så bra som vi hoppats då vi endast fick bilder när den skulle parkera vid sin gate. Men vi var nöjda ändå!

Vi åkte sedan och åt frukost för att sedan bege oss iväg till en park vi upptäckte igår. Vi var nämligen tidiga till vår guidade tur så vi utforskade en park och insåg att den fungerade bra för att spana flygplan. Vi skulle där se ett Emirates plan. Vi kom dit och vi väntade och väntade. Seve kollade sin mobil och där stod det att planet hade landat så vi började gå mot bilen. Efter ett tag hör vi ett flygplan komma och Seve ropar att det är det planet vi väntar på, så det var bara att springa tillbaka! Kortet blev rätt bra faktiskt!

Resten av dagen har varit kanon även om vi var väldigt trögstartade efteråt på grund av att vi gick upp så tidigt på morgonen. Vi såg på formel 1 och sedan åkte vi och shoppade, jag som inte haft kjol sedan jag var väldigt liten har nu äntligen införskaffat en kjol! Och vi har äntligen hittat en liten söt lyckta till bordet på uteplatsen som vi letat efter ett bra tag nu. Och ÄNTLIGEN så har vi införskaffat sällskapsspel. Har tjatat om det ett bra tag nu och vi tog oss äntligen i kragen och köpte två stycken. Så när Seve släppte av mig hemma hos mig frågade han om inte vi kunde spela. Så vi spenderade ca en timme här med att spela sällskapsspel vilket var väldigt skoj. Vi spelade bara ett av dem; Sorry som är lite som fia med knuff men väldigt annorlunda och mycket roligare. Det andra har vi inte provat än; det heter Smartass och är mer frågor man ska svara på om t.ex historiska platser m.m. Väldigt rolig dag!

I morgon börjar det tuffa delen av mitt jobb: sommaren! Helen gjorde sin sista dag i fredags, Connor har två veckor till. Blir en tuff men rolig utmaning som jag ser fram emot!

Blivit populär tydligen

Är ännu en gång i Baltimore och tar lektioner i olika onödiga saker för att få ihop mina poäng. Kommer till och med lyckas ha 2 credits mer än vad jag behöver i år.

Den här gången valde jag att göra en DC tour. Så idag har jag mest suttit på en buss och åkt runt i DC fått hoppa av bussen och fotograferat olika saker. Lättförtjänta credits men ändå drygt för det var så fruktansvärt varmt och turistsäsongen har börjat så det är så mycket folk i DC nu. Jag skippade Vita Huset för lilla jag blir bara överkörd av alla stora människor.

Och tydligen är jag som en magnet för nya människor; flera har pratat med mig under dagen och tre tyskar ville dra med mig på middag. Jag hade tänkt att bara dra till Starbucks men dem ville dra med mig på middag för dem hade tusen frågor... Tidigare under dagen hade jag hjälpt dem ta bilder på dem med Capitol Building i backgrunden och vi började prata och dem var väldigt nyfikna över att jag varit här 2 år och ska stanna minst 1 år till. Man blir tydligen väldigt populär som veteran au pair... Att jag har en amerikansk pojkvän var antagligen också en bidragande faktor i det hela.

Men det är skoj att vara här igen faktiskt. På ett sätt kommer jag saknar det för det är skoj att komma iväg och träffa nya människor. Förhoppningsvis kommer det kännas likadant när jag börjar plugga i höst.

Nu är jag kanontrött. Tåget hit igår kväll var försenat en timme så jag kom inte till hotellrummet fören vid midnatt och min rumskamrat tittade på tv till halv 1 och sedan tog det en bra stund innan jag äntligen lyckades somna. Var som en zombie i morse när väckarklockan ringde. Det och värmen har gjort att jag skulle kunna gå och sova redan nu halv 10 på kvällen men jag ska vara uppe ett tag till i alla fall. Min rumskamrat drog precis iväg ut. Hon sa att hon inte skulle komma tillbaka sent men tvivlar på att vi har samma uppfattning om när det är sent...

Allergier

Jag har i många år haft pytteliten pollen allergi som jag oftast knappt märkt av och som jag lätt kunnat lindra med Kestine. Nu i år är det bedrövligt! Jag nyser, snörvlar, ögonen känns bedrövliga och jag är konstant trött.

Jag körde några dagar med Clarityn men slutade då jag insåg att jag drabbats av så gott som varenda tänkbar biverkning. Allergy Relief vågar jag inte ta när jag jobbar för när jag tog det innan sängdags när jag hade mina vattkoppor blev jag totalt utslagen och sov 12 timmar. Från och med idag testar jag Allegra som påstår sig garantera att man inte blir trött av dem och än så länge så verkar det sant. Jag nyser fortfarande som en tok, snyter mig stup i ett men ögonen känns bättre och jag är helt klart piggare. Klockan är nu 21:20 och jag ligger inte i sängen och är på väg att somna. Har jobbat ikväll och har helt utan problem städat i källaren och lekrum och jag känner att jag fortfarande har energi; har inte känt mig så här pigg på länge. Kanske är det medicinen, kanske är det någonting annat. Vi får se hur det går! Jag saknar dock Kestine och fattar inte varför det inte blivit godkänt i USA.

Underbar födelsedag!

Den här helgen har varit underbar! I fredags jobbade jag hela dagen då Elaine skulle på möte. Jag slutade ca 4 för att jag även skulle jobba på kvällen så jag fick lite extra ledigt i mellan. Jag var ett tag inne på att jag skulle dra iväg någonstans och äta för ibland har jag helt enkelt inte lust att äta vegetarisk mat. Men då kom Connor och meddelade att middagen snart var klar så jag tänkte att det inte vore schysst mot Elaine om jag drog när hon räknade med att jag skulle äta med dem.

Kom ner till middagen och där låg paketer på bordet! Vi åt middag och sedan öppnade jag presenterna. Av Helen fick jag en fin liten stjärna i tyg som hon gjort själv. Av Connor fick jag ett Starbucks kort så nu kan jag dra iväg och dricka varm choklad! Av Ed och Elaine fick jag 12e säsongen av CSI Las Vegas, 3 st CSI Las Vegas tidningar, en bok med ett avsnitt av CSI Las Vegas och bäst av allt från dem: ett manus till ett avsnitt som är signerat av alla skådespelarna!

Jag åkte hem till Seve på kvällen, fick sluta lite tidigare vilket var riktigt nice. Tog med mig 3 flyttkartonger och 1 påse över till honom så nu ser det rätt tomt ut i mina lådor och hyllor i mitt rum.

Lördagen var fantastisk! Efter att jag skypat med min mor och skickat in alla mina papper för skolan i höst så åkte vi iväg för att köpa min födelsedagspresent. Enda jag visste om min blivande födelsedagspresent var att jag blev avrådd från att ha klänning på mig och vi va tvungna att ta in alla mina saker från bilen.

Vi åkte till en sportaffär och Seve tog min hand och ledde mig genom affären; han gick runt lite här och där för att jag inte skulle lista ut vad min överraskning var och helt plötsligt står vi vid cyklarna och han säger "välj en" och jag tittar på honom som om han vore en alien... Han gav mig en budget på max 300 dollar och så fick jag välja vilken cykel jag ville ha. Killen i butiken tog fram en cykel han rekommenderade åt mig men det var en damcykel som verkligen skrek damcykel. Jag är uppvuxen med två bröder, jag blev inte "tjejig" fören jag träffade Seve och vägrar därmed ha en damcykel... Jag fastnade för en svart och vit herrcykel.

Det roliga med Seve är att han kanske inte tänkte igenom cykel köpet till 100% för han började fundera på hur vi skulle få hem den... Han kollade på cykelställ till bilen men gav snabbt upp då dem krävde att man faktiskt satte ihop den först. Men vi diskuterade och kom fram till att antingen skulle vi få plats med den i baksättet eller så skulle Seve få cykla hem den... Som tur var kunde vi väldigt enkelt ta av framhjulet och sadeln och vi lyckades få in den i baksätet. Så nu är jag stolt ägare till en cykel och jag kan inte fatta att jag har träffat en sådan generös pojkvän som gett mig en cykel! Fast enligt honom är det för att rädda bilen...

Ser fram emot helgen

Först kan jag informera om att dem resterande tre fåglarna har repat sig och verkar må rätt skapligt. I morse hade dem äntligen lämnat burgolvet.

Trots oro inför min deadline för viktiga papper som är på söndag (oro som inte är befogad då jag har varit färdig med nästan allt i snart en vecka) så ser jag verkligen fram emot den här helgen. Det här kommer bli första året jag firar min födelsedag i Burke.

Förutom min födelsedag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag ska försöka få ner så mycket som möjligt i mina små kartonger jag har till förfogande för tillfället och så ska jag faktiskt börja flytta över mina saker till mitt hem. En del av mig är pessimist och tänker "vad gör du om du inte får visum då?" men jag har faktiskt bestämt mig för att jag för en gångs skull ska vara optimist. Jag ska flytta över mina saker, jag ska leva mitt liv som om jag inte behövde oroa mig för visum. Igår bokade Seve's mamma våra resor till Florida över Thanksgiving i november och även resan dit över jul är bokad. Ska jag gå runt och bara ta mitt liv i korta etapper på grund av visum eller icke-visum så kommer jag bli tokig snart. Jag vill leva mitt liv och inte oroa mig så otroligt mycket!

Empati i djurvärlden

Min värdfamilj har fåglar som borde ha vandrat vidare för minst 10 år sedan men dem har hållit sig kvar. För lite mer än en timme sedan var dem 4 st. Precis när Helen fått sin godnatt saga läst för sig kom Elaine upp och meddelade att en av fåglarna vandrat vidare. När jag kommer ner så meddelar Elaine att en av fåglarna såg ut att också vandra vidare snart.

Jag hade förväntat mig att se dem andra fåglarna sittandes på varsin pinne och inte bry sig ett smack om att en av dem precis dött och en annan var döende. Nu ligger tre stycken fåglar tätt tätt hopkrupna på burgolvet. Den fågel som dem andra varit så elaka mot; dem har bitit honom och ryckt fjädrar av honom ligger nu och kommer antagligen snart dra sitt sista andetag. Dem andra ligger där tätt tätt intill honom. Jag hade faktiskt inte väntat mig så mycket empati av några fåglar!

Får se hur många av dem som fortfarande lever i morgon. Jag får lite känslan av att dem kommer gå bort allihop med väldigt kort mellanrum men vi får se, dem andra kanske repar sig. Men att fåglar ligger på burgolvet kan inte vara ett bra tecken.

Börjar bli tröttsamt det här

Det är så jäkla stressigt just nu och det är på ett sätt drygt att veta att får jag visum så är det på endast 1 år igen. Jag är lite trött på att planera mitt liv ett år i taget; att inte veta hur det blir efter det. Jag är expert på att oroa mig i onödan och stressa upp mig över det också.

Just nu är det mycket inför framtiden, papper som ska fyllas i, läxor som ska göras och planering inför nästa steg. Och jag känner att jag är så inne i mitt att jag inte har tid med att hålla reda på vad som händer i min familjs liv och jag får dåligt samvete för det. Födelsedagar man missar att gratulera på m.m. Det känns inte helt okay. Men vad sjutton gör man när timmarna om dagen inte räcker till? När man sitter dem få lediga timmarna under dagen med att få ihop allting och sedan däckar man vid 9 för man orkar inte mer. Stress med papper, jobba och krascha i säng; så ser mitt liv ut just nu känns det som. Tur att det är över snart.

Jag kommer knappt ihåg när jag inte var stressad längre. Först var det stress över framtiden; hur löser jag visum? ekonomi? boende? Nu har jag turen att ha världens bästa pojkvän som ville flytta ihop med mig och som inte har någonting emot att jag inte kan bidra så mycket till hyran för att han vet att jag bidrar på andra sätt när det gäller lägenheten som gör att jag ändå visar delaktighet i vårat blivande samboskap. Han fick även den knasiga iden att jag skulle flytta in hos honom, jobba svart och han skulle försörja mig... Den rara iden kom han på när det såg som mörkast ut när det gällde visum. Men nu ser det i alla fall ljust ut. Tror jag...

I helgen blir det i alla fall att få iväg alla dokument; får jag bara svar på en av mina frågor i morgon och om Seve har några kloka konstruktiva kritiker om min Educational Statement så kanske jag får iväg papperen på torsdag eller fredag. Sedan ska jag ta det lugnt i helgen och fira min födelsedag för det är jag fan värd efter allt skit!

Närmar sig med stormsteg!

Det är mycket nu men samtidigt så är det mer under kontroll än vad det har varit innan. Förut var det så mycket frågetecken; när åker jag hem? hur länge behöver jag vara hemma? vilka papper måste jag fylla? hur fyller jag i dem? Och många många fler frågor.

Nu har jag världens bästa tjej att kontakta på IBS i Sverige som jag kan ställa alla mina hundra tokiga frågor till och som ger mig klara direktiv på hur jag ska fylla i alla papper, när dem ska skickas in och vart. Så nu sitter jag och är 90% färdig med papper som ska lämnas in före min födelsedag den 12 maj.

Och idag fick jag reda på att jag inte alls börjar den 12e augusti utan den 21 augusti vilket betyder kanske lite mer tid hemma och troligtvis en resa till Kanada innan jag börjar skolan. Känns kanon att inte behöva stressa!

Nästa vecka ska jag möjligtvis börja små flytta... En kartong (möjligen att det blivit två tills dess) och en kasse ska bli dem första sakerna som får flytta ut till Burke. Vill inte att min flytt ska ske sista minuten och just nu står dem bara i rummet och tar upp onödigt utrymme så dem kan lika gärna få flytta redan nu. Det är mest böcker, filmer, vinterkläder och doftljus.

Det ska också bli skönt att ha mindre i rummet när jag väl måste flyttstäda och greja. Usch, borde inte börja noja över det redan nu när jag inte slutar fören i juli men det är lätt hänt just nu.