Jag vet att jag inte borde bry mig...

Jag vet att jag inte borde bry mig men jag är trött och då bryr jag mig helt enkelt mer... I torsdags märkte jag att det lät konstigt från den blåa bilen; det lät som metall av något slag slog emot någonting. Jag berättade detta för Ed som inte verkade speciellt bekymrad och jag sa även att det mer lät som att någonting inne i bilen låg och slog mot någonting. Han sa ingenting om att jag borde låta bilen vara eller visade någon som helst antydan till att vara bekymrad. I fredags frågade Elaine mig om ljudet och hon sa ingenting speciellt om det och senare när Helen frågade om dem skulle ta den blåa bilen till skolan sa Elaine "nej, vi tar den röda ifall Maria vill använda den blåa bilen. Jag lånade den blå bilen och körde hem till Sapphyre och jag noterade att det metalliska ljudet var borta. 

Ikväll när jag kom hem frågade Ed om jag hade någonting emot att hämta bilen på verkstaden innan jag hämtar upp Helen. Elaine meddelade att det var en axel som höll på att säga tack och adjö och sedan gnällde hon över att jag inte borde ha tagit bilen på fredagen eftersom den var trasig och att jag borde ha reagerat eftersom Ed reagerade och jag fattar inte varför hon gnäller. 

1. Hon sa själv att det var helt okay för mig att använda den blå bilen trots att hon visste om att jag rapporterat om ett konstigt ljud. 
2. Ed reagerade inte alls. Han sa bara "tack för att du berättade om bilen" och sedan gav han mig bensinpengar. 
3. Det är faktiskt inte min bil, jag är inte den enda som kör den bilen. Dem borde själva upptäcka när någonting är fel plus att dem själva använt bilen efter torsdagen, varför då gnälla på att jag gjort det?

Jaja, jag ska sluta bry mig och gå och sova. Har varit ännu en kanonhelg men jag sover som en kratta för jag oroar mig i onödan och nu har jag bestämt mig för att sluta. Så det blir tidigt i säng ikväll och så ska det bli ordning på min sömn!

Plan B

Nu har jag äntligen hittat ett college jag har råd med! Men det är än så länge min plan B, har några andra alternativa lösningar på nytt visum och grejer som jag vill hålla för mig själv ett tag. Ett tag nu har jag känt panik inför framtiden (jag är expert på att oroa mig i onödan) allting har känts som ett stort hinder och det har hållit mig från att sova ordentligt och jag har haft konstiga drömmar.

Men nu har jag äntligen hittat en alternativ lösning även om lösningen ligger 3 timmar längre bort än vad jag hade önskat. Men man får ta det man får helt enkelt och kanske hittar jag någonting bättre om jag fortsätter leta men jag ska helt enketl placera ner fötterna stadigt på jorden igen och sluta oroa mig och måla upp en massa scenarion som kanske inte ens kommer ske. Dags att återgå till att ta en dag i taget och njuta av det jag har just nu.

Nackdelen med att vara svensk au pair

Det finns både för- och nackdelar med att vara svensk au pair i USA. Fördelarna är att folk har positiva associationer av Sverige; så fort man säger att man är från Sverige börjar personen man prata med räkna upp alla positiva saker med Sverige. Om hur bra vi är på att spela is-hockey, bra golfspelare, bra musik m.m. Många i USA har även släktingar från Sverige vilket dem gärna pratar om.

Nackdelarna med att vara från Sverige är att Sverige inte har så många Svenska au pairer och dem som finns verkar söka sig till samma område nämligen California. Jag har blivit inbjuden till en brunch med en massa au pairer och värdfamiljer för min Area Director har nyligen fått barn och ska visa upp den lilla killen. Jag är väldigt negativ till att gå; inte enbart för att det hela känns taget ur Lejonkungen där lilla Simba ska visas upp för hela kungariket... Men också för att jag vet att om inte Sapphyre går (och hon är också rätt negativt inställd till detta) så kommer jag få sitta där ensam i ett hörn med ingen att prata med. 

För dem flesta au pairer är från Tyskland och en massa spansktalande länder; så dem kommer sitta i sina egna små grupper och prata tyska och spanska och alla minioritetsland kommer tafat sitta och prata extremt bruten engelska. Jag vet att jag borde ha förståelse för att dem faktiskt är här och lär sig engelska och att jag borde umgås mer med dem men det går inte. Jag försöker desperat förstå dem och så blir jag frustrerad när dem inte förstår mig. Så nej, går inte Sapphyre så tänker inte jag heller pina mig igenom den upplevelsen...

När man väl hittar en svensk au pair blir man helt lyrisk! Jag träffade en nyanländ svensk au pair för ca 1 vecka sedan. Träffade henne på onsdagen; då hade hon kommit på lördagen och hon ville att jag skulle visa henne runt så vi utbytte mobilnr och snackade lite. Några dagar senare får jag reda på att hon åkt hem till Sverige igen... Misstänker att hon fick sparken rätt fort. Familjen hon var hos är kanon! En svensk familj med 3 barn så från det lilla jag vet så var det hon som var problemet i den familjen. Enligt rykten så var hon egentligen inte så intresserad av att jobba som au pair; hon ville mest bara vara i USA. Så nu får jag hålla tummarna att deras nästa au pair också är svensk!

Intressant konversation med 4 åring

Denna konversation med Helen, snart 5 år, utspelade sig vid läggdags:

Helen: Who gave you that heart-shaped neclace?
Me: Seve did.
Helene: But you haven't married him yet.
Me: No, I haven't.
Helen: I knew that because you're still living here and he isn't.

Översättning:
Helen: Vem gav dig det där hjärtformade halsbandet?
Jag: Seve.
Helen: Men du har inte gift dig med honom än.
Jag: Nej, det har jag inte.
Helen: Det visste jag för du bor fortfarande här och det gör inte han.

Barns logik är så underbar!!

Det där med att fånga dagen

Det är väldigt populärt nu att prata om att man måste fånga dagen och ändå är det dem som mest pratar om det som är sämst på att fånga dagen (enligt mig). Häromdagen så slog det mig att det där med att tänka att livet är kort och skört är ett väldigt luddigt begrepp. För det första så är det där med livet väldigt luddigt för vi vet inte om det är helt slut efter vi dör eller om det finns en slags fortsättning och ska vi gå runt och oroa oss för när vi dör så kommer vi ganska snart bli tokiga.

Jag kom fram till att för mig har denna upplevelse varit perfekt tillfälle att "fånga dagen". För mitt äventyr här har tekniskt sett ett "bäste före" datum även om jag kommer kämpa för att skjuta upp det datumet. Men jag har faktiskt ett dokument liggandes i en pärm i mitt rum där det står när denna upplevelse är över och därmed ser jag till att inte slösa mina dagar här. Jag gör det jag vill göra oavsett om det är att åka helikopter eller "bara" umgås med sköna människor. Jag slösar inte tid på människor jag vet jag inte kommer trivas med och därmed så tar jag helst inte kontakt med au pairer från vissa länder; inte för att jag inte tycker om dem, utan för att jag förstår mig inte på dem eller så förstår dem inte mig. Eller så är det sådan stor skillnad mellan våra kulturer att det helt inte fungerar. Jag undviker au pairer från länder där dem skickat stora mängder au pairer som t.ex Tyskland och Mexico för dem håller sig till varandra och det är helt enkelt svårt att ta sig in i deras "gäng". Undantaget är Syd Afrikaner för dem är helt underbara!

För mig är USA mitt liv och jag tänker ta vara på varenda dag som USA låter mig stanna kvar här. Jag kommer kämpa för att få stanna så länge som möjligt för jag kan inte längre tänka mig att komma hem till Sverige. Detta är mitt hem nu och jag trivs så otroligt bra här!

Räddade Batman!

Barnen har eremit kräftor; från början var dem 3 men en dog rätt nyligen. Deras skal är målade i olika motiv och en av dem har Batman's märke på sig och heter därmed Batman. Igår tog Helen ut Batman ur den lilla buren och lekte med den på bordet och sedan blev hon distraherad, lämnade Batman på bordet och gick och åt middag.

Vi satte oss ner och åt middag och när vi började plocka undan så inser Helen att Batman är borta. Vi tog varsin ficklampa och började vända upp och ner på hela huset i stort sett och till slut hittade jag honom där vi har skorna... Dem har en dörr dem kan stänga för som liksom fäller ihop sig eller vad man ska säga och där inne i en mörk vrå låg lilla Batman och hade det bra.

Senare på kvällen kom Helen upp med en brownie åt mig och tackade mig för att jag hittat Batman. Det lönar sig att vara bra på att leta reda på saker och ting!

Skön paus

Känner att det är väldigt mycket tankar hit och dit om framtiden just nu och mitt största hinder verkar vara pengar. Vill så mycket men allting kostar otroligt mycket. Vill byta visum till studentvisum och skaffa Bachelor's degree i Criminal Justice men det går inge vidare med den planen just nu. Letar som en tok efter stipendier och finansiellt stöd från skolor m.m. Får se hur allting går!

Helgen var en bra distraktion från alla mina tankar. I fredags jobbade jag en timme på morgonen och fick reda på att mina ca 4 timmars jobb på kvällen blev inställd vilket betydde att jag kunde åka till Seve tidigare än planerat. Träffade Sapphyre efter min timmes jobb; blev Gilmore Girls och lite god mat. Efter det blev det hem, snabbpackning och springa till Metron och hann precis med tåget. Seve skulle ha möte vid 3 över telefonen så jag var tvungen att hinna med det tåget om han skulle hinna hämta mig och åka hem igen. Efter hans möte var det mest tv-spel och ta det lugnt som gällde.

Lördagen var också lite av en slappardag innan mitt jobbpass men det blev i alla fall mini-golf vilket var väldigt skoj. Det var en riktigt jämn match som slutligen vanns av Seve. Vi hade kommit överens om att den som förlorade skulle betala så jag blev 4 dollar fattigare.

Söndagen var kanon! Åkte iväg till Smithsonian National Zoo och var där från ca 11:30-16 och kollade på supersöta djur! Har insett att uttrar är mitt nya favoritdjur, så otroligt söta!! Skönt också att gå på zoo med någon som inte klagar över att jag säger "gu va söt" ca 100 gånger...

Höst

Det går mot höst nu; morgnarna är kalla (14 grader till skillnad mot 20) och löven har lite smått börjat ändra färg. Det gick fort! Jag insåg igår att det var ett år sedan exakt som jag gick på min första baseballmatch och vad jag kan minnas var det riktigt varmt och skönt den dagen. Det blir visserligen varmt mot eftermiddagarna men inte lika varmt som det har varit. Jag längtar redan tillbaka till sommaren även om jag mest klagat över hur fruktansvärt varmt det blir här. Men jag har aldrig gillat att frysa.

Jag har lyckats blivit förkyld; halsen gör småont och jag känner mig allmänt hängig. Inatt sov jag med mjukisbyxor, långärmad stickad tröja, täcke och rejäl tjock filt och tyckte temperaturen under täcket var helt lagom....Varken vill eller har tid för att vara sjuk, jag har så mycket roligare saker att göra än att vara förkyld! Barnen hostar och nyser dem också så det här kommer väll hålla på en evighet antar jag och ta om som vanligt... Blä!

Underbar helg!

Den här helgen har varit kanon! Åkte till Seve efter min 1 timmes jobb på fredagen; tog Metron till Vienna där han hämtade upp mig. Skjutsade mig till hans lägenhet och sedan drog han till tandläkaren. Ringde mor och far och sedan läste jag den underbara boken jag fått av Elaine.

På fredagen tog vi det mest lugnt; Seve fixade födelsedagspresent till Connor, vi kollade på Formel 1 kval och hade det allmänt bra. Lördag var det födelsedagskalas och jobb som gällde.

Idag "firade" vi 3 månader tillsammans. Vi var iväg och försökte hitta jeans åt mig men jag gav upp efter 10e paret. Har man konstig kroppsform så har man tydligen... När man väl hittar ett par som sitter bra i midjan får man antingen koben, säckiga byxben eller så är dem för långa...

Efter det blev jag bortskämde med varmchoklad och så åkte vi iväg och spelade frisbee golf vilket var riktigt skoj! Det är lite som vanlig golf fast man kastar en frisbee och man ska försöka få i den i en korg. Gick inge vidare, är inte direkt bra på att kasta frisbee. Får iväg den långt och bra men den kommer inte direkt dit där jag siktat om man säger så...

Efter det satte vi oss nere vid sjön ett tag. Jag vet att jag antagligen sagt det förut men jag älskar verkligen Burke, samhället där Seve bor. Det påminner en del om min hemstad med en massa träd och en stor sjö. Visserligen kan man inte simma i sjön för den är rätt förorenad (som dem flesta vattendrag i detta land) men det gör den inte mindre vacker för det! Gillar alla träden, sjön och dem små härliga vägarna med många kurvor och många upp och nedförsbackar som gör dem roliga att köra på! Så himla vackert! Blir jag kvar i USA skulle jag inte ha något emot att bo i Burke.

Efter det åkte vi hem till honom och såg på en film som heter The Lincoln Lawyer, åt middag och bara hade det bra. Perfekt avslut på helgen helt enkelt!

Födelsedagskalas och tornadovarning

I lördags var det dags för Connors födelsedagskalas. Kalaset började med baseballmatch där både jag och Seve deltog men efter en stund började det regna. Först fortsatte vi att spela men sedan efter ett tag blev det dags för en vätskepaus och lite snacks. Då plötsligt börjar det vräka ner och blåsa kraftigt. Jag och Seve hade kollat på vädret och sett att det skulle bli storm men tror ingen av oss hade räknat med att det skulle bli så kraftig storm att dem till och med gick ut med tornadovarning...

Vi hjälptes åt att bära in allting och så blev det tårta och annat onyttigt innan barnen fick gå ner i källaren och smälla sönder en Pinata. En slags figur i kartong som är fylld med antingen leksaker, godis eller båda delarna och så får barnen turas om att slå på den där tills den går sönder. 

Jag blev lite förvånad när Seve började hjälpa Ed och Elaine att städa upp, var riktigt trevligt att få se hur väluppfostrade amerikanare är. Kanske är det jag som fått en fel bild av killar men i min värld hjälper inte unga killar till frivilligt med sådana saker. Han hjälpte till hela tiden med att se till att det inte blev alltför stökigt och han stannade kvar och hjälpte till att städa upp efter kalaset. Han lekte och busade med Helen och Connor som tyckte det var kanon att Seve var där. Elaine kom och frågade om Seve ville äta middag med oss. Det var riktigt trevligt! Både Helen och Connor ville sitta bredvid Seve som var den nya favoriten. Helen sa att hon älskade Seve och undrade om inte Seve kunde bli deras nya barnvakt och jag kunde bo hos Seve istället. Antingen det eller så ville hon börja kalla mig för Seve istället...

Jag skulle jobba kväll och jag tänkte att Seve kanske ville åka hem till sig som han tänkt från början men han stannade kvar och lekte med barnen tills det var läggdags. Jag borstade Helen och Connors tänder och Connor började krångla... Jag frågade honom om han kunde komma överens med Helen om vad vi skulle läsa då vi bara hade tid med en bok. Han sa då att han ville att jag skulle läsa hans nya Legotidning och jag informerade honom om att Helen inte skulle vara intresserad av den. Han sa då att då kunde Seve läsa den för honom och jag sa att visst, frågar du Seve om det är okay och han säger ja så är det okay med mig. Så jag läste Pippi Långstrump för henne och Seve läste legotidningen för Connor. 

När barnen väl var lagda så kom Sapphyre över på besök för att se på Gilmore Girls och jag lånade Seve min dator så han slapp pinas med Gilmore Girls. Var riktigt trevligt att träffa Sapphyre igen, har inte träffat henne på över en månad!

Förändrats

Det är intressant när jag hela tiden upptäcker hur mycket jag har förändrats sen jag kom hit och jag tycker att på bara den korta tid jag varit tillsammans med Seve har jag förändrats.

Jag kom hit som blyg, försynt tjej som inte vågade ta för sig i livet. Jag vågar nu, för det mesta, ta för mig. Jag är inte lika blyg då den sidan tittar fram ibland och jag är helt klart fortfarande försynt. Jag har aldrig gillat att känna att jag är till besvär och frågar därför sällan om någonting som t.ex under min hemresa när jag fick migränanfall och jag ville inte störa flygvärdinnorna och fråga om en Ipren.

Jag har även märkt att mina värderingar och moraliska ståndpunkter har förändrats och jag har nya åsikter om saker och ting. En sak som jag märkt och som jag gillar med USA är att det är väldigt få människor här som svär och använder fula ord. Svär man så är det för att någonting verkligen har gått åt skogen, man slänger inte in svordomar i var och varannan mening som jag tycker väldigt många svenskar gör. Det jag verkligen inte var bekväm med var att jag, när jag kom hem, övergick till att svära lika mycket som alla andra. Och det känns inte okay. Jag har vant mig vid att man svär inte, speciellt inte om man är kvinna. Här använder man inte grova ord och häromdagen blev jag chockad när en av mina vänner använde ett väldigt grovt ord i en konversation med mig.Först blev jag chockad över att hon använde ett sådant grovt ord och jag kände mig förolämpad, sedan blev jag förvånad över hur starkt jag kände emot detta ord trots att jag både hört henne säga ordet och sett henne skriva ordet utan att jag ens reagerat.

Jag insåg idag hur skönt det är att komma hit där man slipper höra fula ord på radion. När jag var i Sverige på besök tänkte jag tvärtom; då tänkte jag att det var nice att höra ocensurerad musik. Men i längden blir man rätt trött på att höra alla dem där fula orden och man blir att tänka på att barn hör det där. En av mina brorsbarn är otroligt duktig på memorera låt texter och sjunga med i dem och så tänker jag på alla låtar som spelas nu med en massa fulla ord. Som Pinks nya låt t.ex, den är inte helt rumsren och i Sverige spelas den utan censur.

Det är säkert många i Sverige nu som läser detta och tycker jag är löjlig men då är det så. Men jag tycker faktiskt det är så skönt att inte behöva höra svordomar och grova ord varenda dag antingen på radion eller av någon i ens närhet. Det finns så många andra vackra ord man kan säga som gör folk glad än dem där grova hemska orden som får en att känna sig illa till mods.

Jag har världens bästa värdmamma!

Igår jobbade jag kväll och när dem kom hem och jag gick ner för att rapportera om när barnen somnade m.m så fick jag goda nyheter. Mitt schema ska ändras lite; bland annat hade Elaine insett hur onödigt det är för mig att jobba 1 timme på fredagar om jag då inte jobbar fredag kväll. Så dem veckor jag jobbar lördag kväll är jag ledig på fredagen. Hon insåg att min vanliga sova över hos Seve från torsdag rutin blev förstörd. Tycker att det var gulligt av henne att tänka på mig och Seve när hon funderade över mitt schema! Det är kul att dem verkar gilla honom och dem verkade tycka att det var trevligt att han skulle komma med på Connor's födelsedagskalas.

Connor har varit riktigt underbar sen vi alla återvände från vår semester. Innan jag åkte hade han seriösa attitydproblem men nu är han underbar igen! Harmonisk och glad och det ska kramas och hållas hand! Ett tag kändes det som att han var avundsjuk på min pojkvän då jag spenderade otroligt mycket tid hos honom innan jag åkte till Sverige. Men nu är vi tillbaka i vår vanliga rutin igen och Connor verkar gladare. Han är van att kunna komma in på mitt rum och snacka med mig när han vill det och det var nog konstigt för honom när jag inte var här så mycket. En gång när hans mormor sagt åt honom att inte störa mig på min lediga tid hade han varit helt förstörd och kommit till mig med tårar rinnandes nedför kinderna. Lilla stackaren!

Så jag tror att det blir kanon att Seve också följer med på kalaset och ger Connor lite uppmärksamhet, tror han skulle behöva det. Dem brukar i och för sig snacka en stund medan Seve väntar på att jag ska bli klar men att komma på hans födelsedag blir nog lite extra för honom så det blir bra!

När jag var ner igår rekommenderade Elaine en bok som hon fått som jag nu lånar. Boken handlar om en liten flicka med svår schizofreni som hon blir diagnostiserad med när hon är 6 år. I boken från man följa henne redan från 4 år ålder. Boken är kanonbra och jag har svårt att lägga undan den!

Just nu sitter jag och väntar på att lilltjejen ska slockna så jag kan gå ner och börja städa undan inför Connor's födelsedagsfest på lördag. Lika bra att hjälpa föräldrarna med så mycket som möjligt inför kaoset! Har vi tur är det bra väder så vi kan göra alla utomhus-aktiviteter som Connor har önskemål om, bland annat fotboll. Tycker det är kanonkul att han fastnat för fotboll! Och för att förtydliga så menar jag alltså europeisk fotboll och inte amerikansk fotboll. Är faktiskt lite stolt över att det är jag som lärt honom spela fotboll och att han troligtvis ska börja spela fotboll i ett lag i höst.

Nytt schema och ny lön

Jag verkligen älskar mitt nya schema. Helen går i förskola 5 dagar i veckan vilket innebär att jag jobbar 8-9 på morgonen och sedan är jag ledig till 11:45 åker sedan och hämtar Helen sedan rullar dagen på fram till att jag slutar 5:45. 

Det enda jag inte gillar med att Helen ska vara i skolan 5 dagar i veckan är att jag är tvungen att jobba 1 timma på fredagmorgonen vilket gör att jag inte kan sova över hos min kille på torsdag som jag vant mig vid under sommaren. Men det är som det är och det är som jag sagt tidigare, det är bara att gilla läget! Som vanligt jobbar jag även onsdag kväll och antingen fredag eller lördag kväll. 

Jag har även fått mer lön. Hade jag inte valt att förlänga hade familjen fått betala en viss avgift för att skaffa en ny au pair. Den avgiften har lagts till på min lön så jag får nu 20 dollar mer i lön i veckan och är nu uppe i 220 dollar i veckan. Det är rätt bra för en Au Pair då många Au Pairer inte ens är uppe i 200 dollar vi veckan. När jag bodde i New Haven tjänade jag 197 dollar och 75 cent i veckan vilket är absolut minimum för au pairer. Så det tar sig helt enkelt!

Jag har, ännu en gång, blivit erbjuden att konvertera min J-1 exhange visa till ett studentvisa så jag har mycket att fundera över. Mycket som ska tänkas igenom... Enligt lagboken får jag inte jobba mitt första år på ett studentvisum men enligt en advokat så kan jag komma runt det genom att bo kvar hos familjen. Så det vore enklast om jag gick över på studentvisum medan jag fortfarande jobbar hos familjen för då slipper jag oroa mig för ekonomiska problem senare. Som sagt, mycket att tänka på nu helt enkelt!

Bästa överraskningen någonsin!

När jag kom hem till Seve i helgen så hade han, på ett litet bord gjort ordning en överraskning åt mig. Ångrar att jag inte tog kort på bordet för det var himla fint! Där på bordet låg en Toblerone och ett par hörlurar som han själv gjort och på hörlurarna låg en liten blomma. Bredvid låg även ett USB minne fyllt med underbar country musik!

Blev så himla glad! Speciellt när jag upptäckte att hörlurarna fungerar i min Sony Ericson. Det är sådan otroligt ljud i hörlurarna. Seve vet otroligt mycket om hörlurar och är väldigt petig med märke m.m. Dem här har han själv suttit och kopplat ihop sladdar hit och dit och jag älskar verkligen dem!

Det som inte riktigt syns på bilden är att han satt på ett smycke eller vad man ska kalla det. Är ett hjärta med små stenar och på baksidan står det "Du är galen" (på svenska ska jag förtydliga) vilket är lite av ett internskämt mellan oss två; vi säger det rätt ofta till varandra.

Första riktiga dagen tillbaka

Idag kan man säga var den officiella dagen tillbaka. Började klockan 8; Connor hade sin första dag i skolan så Elaine tog hand om honom denna morgonen. Jag och Helen lekte med hennes docka Liam sen ringde jag hem till en av hennes klasskamrater och fixade en playdate.

Gillar pojkens mamma; hon är lite speciell men hon är en medelklass människa och sådana gillar jag! Jag gillar att komma hem till hem som inte är välstädade och där allting inte är sprillans nytt utan det är mycket second-hand saker. Jag känner mig inte malplacerad där och jag känner att jag kan sätta mig ner i en soffa och kunna ställa ifrån mig ett glas med vatten på bordet framför mig utan att behöva fråga om ett underlägg för ingen bryr sig om en liten vattencirkel på ett gamalt träbord...

Vi satt och pratade om lite allt möjligt medan barnen lekte. Det är också en sak jag gillar med henne; jag slipper känna det som att jag lär jobba medan jag är där, jag kan slappna av. Värsta playdaten jag haft var hos en annan klasskamrat till Helen. Dem har ingen nanny men dem passade på att utnyttja mig när jag var där. Pappan hälsade mig med "Här har du toan, vatten finns i köket är det någonting du funderar över? Bra. Jag kommer vara inne på mitt kontor...". Tack! Då var man helt plötsligt fast med 4 vilda ungar och ingen lyssnade på mig. Dit vägrar jag gå igen.

Nåja, åter till idag... Efter playdaten blev det middagssovning för lilla Helen innan hennes nya lärare kom på besök i ca 10 minuter. Tycker det är mysigt att hon går på en Waldorf skola fast ibland känns det lite väl mycket hippie över det hela.

När Connor kom hem byggde vi en tågbana och sedan gick vi ut och lekte. Jag och Connor spöade grannpojkarna i fotboll... Står tydligen fotboll på schemat på Connor's födelsedagsfest på lördag. Elaine sa att jag gärna fick ta med mig Seve och jag skrev det lite skämtsamt till honom och förväntade mig ingenting annat än en ursäkt att inte gå eller helt enkelt ett rakt nej. Blev förvånad när han lät mer enthusiastisk över hans födelsedagsfest än var jag gör... Han lät enthusiastisk när han skrev att han skulle mingla med barnen och familjen en stund. Sedan undrade han om han fick köpa någonting till honom och gav mig en lång lista på saker han kom på att han kunde köpa till Connor och undrade om han skulle upppskatta dem. Riktig toppenkille jag hittat!

Tillbaka till verkligheten

Helgen var kanon! Spenderade lördagen ute på sjön; vi hyrde båt och rodde runt på Burke Lake och hade picnic ute på sjön. Så himla härligt, varmt och skönt! Det är så himla vackert i Burke; så mycket fin natur med skog, sjöar, vandringsleder och massa vilda djur. Tror jag sett fler rådjur i Burke under en dag än vad jag gjort under en hel livstid i Sverige. I lördags såg vi en räv som sprang runt längs stranden och ett tag stod han och tittade på oss fundersamt. På kvällen blev det mysig middag med tända ljus, och vin sedan stod det dansträning på schemat... Vi har 4 månader på oss att få ordning på dansandet inför min killes systers bröllop vi ska närvara vid. Kan bli rätt intressant...

I söndags skulle vi ha varit iväg till National Zoo men det var regningt så det blev en lugn dag med tv-spel och film. Idag blev det motorcykeltur med Seve och en arbetskamrat till honom som rätt nyligen skaffat MC. Var härligt att åka ut på en tur igen efter 3 långa veckor. Folk tycker säkert att jag är knäpp som åker med på en motorcykel och innan jag träffade Seve hade jag vägrat; för mig var alla som hade motorcykel en organdonator. I och med att Seve alltid filmar sina åkturer fick jag se en video av en av hans turer och jag kände att han hade koll på läget och körde ansvarsfullt. Han gjorde det klart från början att han aldrig skulle tjata på mig om att åka med honom utan ville jag så fick jag komma till honom och säga att nu vill jag testa att åka med. Första gången jag åkte med honom var jag endast nervös den lilla biten att gå mellan hans lägenhet till motorcykeln. Så fort jag satte mig bakom honom på motorcykeln var jag inte nervös längre.

Tillbaka till idag.. Turen var riktigt trevlig och när vi kom tillbaka fick jag goda nyheter; istället för att börja jobba klockan 11 så fick jag börja jobba klockan 1 vilket kändes bra. Jobbade bara mellan 1-5, var skönt med en mjukstart. Började med att vika tvätt och sedan hämta upp Helen på en playdate i Annandale tog med henne hem och så blev det att läsa en massa böcker och lite utomhuslek.

Det känns konstigt att vara tillbaka; börjar kännas bra igen men första minuterna tillbaka i huset kändes konstigt. Jag trivs kanon med jobbet men själva grejen att bo hos dem jag jobbar för känns mer och mer konstigt. Hade vi mer social kontakt hade det nog inte känts så konstigt men i och med att ingen av oss i huset är vidare översocial så blir det lite smått stelt ibland.

Nu ska jag snart vandra ner och ha möte med familjen; möte om mitt schema nu inför att Connor börjar skolan i morgon, Helen börjar på onsdag och kommer gå 5 dagar i veckan. Detta betyder att jag lär jobba 1 timme varje fredagmorgon som det ser ut nu vilket innebär en dag mindre med Seve i veckan men det är bara att acceptera och gilla läget. Transport till honom blir ett problem... Som det varit nu har han hämtat upp mig på väg hem efter jobbet på torsdagarna men i och med att han jobbar hemifrån på fredags så lär jag ta bussen eller tåget dit... Kommer bli intressant! Det där med att åka buss här är inte riktigt som hemma...

Händelserik hemresa

Sa hej då till alla på fredagen och flyget avgick som den skulle, till och med 1 minut för tidigt. Det var mycket svenskar på planet; ett helt gäng från något företag skulle på någonting med jobbet till Island. Dem två herrarna jag hade bredvid mig var pratglada men kollade på film.

När vi precis passerat Norge säger flygvärdinorna att är det någon som är läkare på planet ska han eller hon kontakta någon av flygvärdinnorna. En stund senare meddelar piloten att en passagerare är sjuk och måste uppsöka sjukhus. Vi får då vända om och vi landar i Bergen i Norge. Det märktes att piloten var en aning stressad över situationen för han gick ner ganska fort och det blev en rejäl tvärnit. Kan dock också ha varit att han inte hade lika mycket uttrymme att stanna på.

Vi blev stående vid en terminal en bra tag medan ambulanspersonal kom in och hämtade mannen, vet inte vad som hände, vet bara att han tydligen var styrelseordförande för dem som skulle till Island. När mannen var på väg ut meddelade piloten att vi skulle tanka och att vi skulle lyfta igen om ca 20 minuter och att planen vidare från Island skulle vänta på oss.

När vi kommer iväg till Island skyndar jag mig av planet och i och med att det inte stod på min biljett vilken gate jag skulle till kollade jag på tv-skärmen och där såg jag att det vara "last call" på mitt plan så det var bara att springa. Det är tur att Keflavik är litet! Det dryga är att dem lär ha passkontroll för dem som ska till USA så man blev liiiiite stressad av att stå i kö.

På flyget till USA fick jag av någon anledning ett migränanfall vilket jag inte fått på flera år. Men jag är för snäll för att störa personalen så jag lät bli att säga någonting... Satt där med sprängande huvudvärk och illamående ända tills ca 1 timme innan landning då jag helt enkelt gav úpp. Tänkte att det vore tråkigt för Seve att möta upp flickvän med migränanfall. Gick och frågade om Ipren och på något vis släppte det rätt fort och skulle åtminstone hålla i sig tills jag satte mig i hans bil...

En stund innan jag äntligen tog mig i kragen och frågade om jag kunde få Ipren hände en annan intressant sak... Helt plötsligt blir det jätteturbulent och jag tänkte att nu går det åt helvete. En stund sedan så fylls planet av doften av brandrök och jag blev livrädd. Som tur var hade jag en äldre dam bredvid som tydligen var van att flyga. Hon informerade mig om att vi "bara" blivit träffade av blixten och att det inte var någonting att oroa sig för...

Mycket riktigt så hände ingenting mer, lukten försvann och piloten meddelade att allting var som det skulle. På något sätt landade vi inte alltför mycket försenade och sedan var det bara att ta sig igenom US Customs. På planet får man fylla i en deklarationsblankett och i och med att jag tagit med mig naturgodis så kryssade jag för säkerhets skulle i att jag hade frukt med mig, hade med mig torkad banan. Första damen jag träffade såg ut att vara yngre än mig... Hon intervjuade mig om vad jag skulle göra i USA och tog mina fingeravtryck. Sedan fick jag gå vidare och jag kom då fram till där man får hämta sina bagage. Tänkte att mina inte skulle ha hunnit med planet till Washington då allting gick så snabbt på Island men av ren och skär tur så ser jag en av mina väskor åka förbi. Sådan himla tur man kan ha!

Sedan kom nästa US Customs där jag blev utfrågad om vilken sorts frukt jag hade med mig men han brydde sig inte han heller. Sen var det bara att gå och leta på Seve! Var så härligt att träffa honom igen efter så lång tid och efter en sådan händelserik dag.