Helt okay än så länge

Alla säger hur svårt det är att studera på College i USA men just nu om man jämför NOVA med Örebro Universitet så är det helt okay när det gäller vad man ska läsa till nästa lektion. I Örebro kändes det som att man skulle läsa halva boken inför nästa lektion. Här läser man några sidor och sedan är det färdigt och så ska man bara försöka komma ihåg vad man lärt. En av lärarna gör ett litet mini test varje onsdag för att se om man läst boken eller inte. Kan bli intressant!

Första dagen i skolan

Igår var min första dag på Northern Virginia Community College och jag håller fortfarande på att smälta upplevelsen. Det känns både otroligt bra och otroligt skrämmande att studera i USA. Jag har inte så stort erfarenhet av att studera på högskola/universitet i Sverige så jag kan inte säga om det är så hemma också men det jag verkligen gillar är att sitta i ett riktigt klassrum igen! Med en lärare som är bara några meter ifrån där man sitter.

När jag läste kriminologi i Örebro satt man i en stor aula, man var många och man hade ingen som helst kontakt med läraren överhuvudtaget. Här sitter man i ett klassrum och man kan ställa raka frågor till läraren och läraren frågar dig om saker och ting och faktiskt ser dig som person och inte bara som en prick i mängden.

Kommer bli tufft men jag ser fram emot det! Beställt böcker idag och jag fick tag på några riktigt billiga begagnade böcker så jag är nöjd! En fick jag till och med tag på billigt elektroniskt så nu har jag den på min dator, iphone och surfplatta så jag kan läsa den närsomhelst var jag än är!

Besök hos fd värdfamiljen

När jag jobbade som au pair så bodde jag med familjen jag jobbade för och dem gav mig en mobil telefon. Jag var inte riktigt nöjd med hur den fungerade, den var förvirrande och svår att använda så jag stoppade i simkortet i min gamla sony ericson. Den dog lagom till min hemresa under sommaren förra året så jag stoppade tillbaka korten i amerikanska mobilen och tog med den till Sverige där jag köpte min brors gamla sony ericson. Så klart glömde jag laddaren till den amerikanska mobilen och märkte det inte fören min sista dag när jag skulle lämna tillbaka den till familjen.

Så när jag åkte hem nu i somras tog jag med mig mobilladdaren tillbaka till USA och igår åkte jag förbi och lämnade av den. Passade även på att stanna och umgås med Connor. Helen sov middag så henne fick jag inte se denna gång men jag ska helt klart förbi fler gånger!

Tydligen så har det gjort mig väldigt bra att flytta ut för min värdmamma sa att jag ser fantastisk ut och det poängterade hon även i det väldigt långa mail jag fick av henne där hon bland annat tackade mig för att komma förbi och hälsa på.

Det kändes konstigt att komma och hälsa på. Konstigt att faktiskt behöva knacka på dörren istället för att bara klampa in som förut. Kändes konstigt att se en annan nanny där. Det är inte deras nya au pair för hon kommer inte fören på torsdag. Men konstigt var det!

Connor var sitt gamla underbara jag fast några centimeter längre och med nya framtänder!

Mer info på skolan

På fredagen blev det ännu en tur till skolan för information. Denna gång om hur man upprätthåller sitt F-1 visa och inte blir av med det på grund av t.ex att ta bort ämnen. Fick även en guidad tour av skolan av en grek som verkligen älskar sin röst och kunde inte sluta prata. Känns som att han stannade och pratade 10 minuter om varje rum vi stannade vid och då var det egentligen inte så många ställen som han visade oss.

Jag vet dock inte hur jag känner om skolan efter att ha stannat vid deras lilla polisstation... Till skillnad från andra College här så har dem inte skolpoliser utan dem har riktiga poliser. Dem poliserna ville poängtera vikten av att hålla reda på sina värdesaker då folk från DC tar bussen dit och så gör dem än räd på värdesaker på skolan. Är man kvinna och man har sena lektioner kan man även be om eskort till sin bil....

På morgonen innan jag åkte tänkte jag att jag skulle försöka se hur mitt sätt att ta mig till skolan fungerade och det blev en intressant upplevelse... Jag tänkte jag skulle ta tåget varje morgon till stationen i Alexandria och sedan cykla sista biten. Kollade lite snabbt information på deras hemsida innan jag drog iväg och insåg att dem inte tillät cyklar på alla tågen. Den morgonen skulle jag kunna ta cykeln med mig in men skulle bli fast i Alexandria i ca två timmar efter att jag slutat.

Skippade då cykeln men tänkte att jag kunde ta tåget till Alexandria och sedan gå sista biten för att se om jag ens skulle få med mig cykeln dit. Mina slutsatser för den resan är följande:

• Perrongen i Alexandria är dubbelt så låg som alla andra  perronger vilket leder till att jag skulle få kasta ut cykeln på perrongen. På vägen hem skulle det inte finnas en suck att jag får upp cykeln då första trappsteget börjar i höjd med mitt knä och sedan är det två trapport till... Perrongen är inte gjort för korta människor och jag förstår nu varför man i högtalaren informeras om att det finns en pall vid konduktören...
• Vägen dit har inte cykelbana, man får inte cykla på trottoaren och dem har inte en speciellt fil för cyklister fören man kommer närmare skolan. Det i kombination med att ingen håller hastighetsbegränsningen gör resan lite väl äventyrlig för en tjej som bott i en liten stad med knappt någon trafik. 
• Större delen av vägen dit består av väldigt branta backar vilket innebär att jag ändå skulle få gå större delen av vägen i alla fall. Att promenera till skolan tar ca 1 timme och 15 minuter...

Lägg dessutom till det faktum att jag inte kan komma och gå som jag vill utan måste anpassa mig efter tåg som går i stort sätt tätt på morgonen, en mitt på dagen och resten på eftermiddagen/kvällen så har man inte så mycket fritid. Så jag kom fram till att jag ska köra bil till och från skolan. Då kan jag komma och gå som jag vill, jag kan känna att jag kan sitta kvar och plugga utan att behöva fundera på om jag kan hinna med tåget eller inte. Jag kan dessutom ha mer tid över till att t.ex umgås och studera tillsammans med mina kurskamrater. Så nu ska jag betala en förmögenhet för att få parkeringstillstånd men det blir bra det med!

Inskrivning på skolan

Idag tog jag 8:13 tåget in till Crystal City i Arlington för att träffa alla som jag ska plugga med detta år. När jag kom fram till stationen så insåg jag att jag visste vilken gata jag skulle till men inte vilket nummer. Ville inte chansa så jag gick in på ett hotell och frågade om vägen. Den tid jag spenderade där inne medan kvinnan i receptionen ringde runt samt googlade vart jag skulle någonstans hade jag kunnat använda till att chansa och se om jag hittade dit själv... För det kändes som att det tog en evighet medan minutrarna tickade iväg. Kom i alla fall fram till slut några minuter sen...

Det var roligt att träffa allihopa, några hade jag träffat på flygplatsen i tisdags men nu fanns det mer tid att prata med allihop. Vi fick mycket information, mest för dem som skulle bo tillsammans i lägenheterna men det var ändå väldigt intressant att lyssna på då jag var väldigt nyfiken på hur dem hade det. Jag fick till och med chansen att se en av lägenheterna under en liten paus mellan informationsmötet och då vi skulle gå iväg till busstationen vid Pentagon. Lägenheterna dem har är stora och väldigt fina med stor balkong så dem verkar ha det riktigt bra!

Fick åka buss till skolan, jag hade trots att jag bott här i två år inte en aning om att dem faktiskt har en väldigt stor busstation vid Pentagon. Nog för att jag förstått att man många gånger lär byta buss där men visste faktiskt inte om att det var en busstation.

Skolan verkade inte ha jättestor koll på att vi skulle komma idag även om vår kontaktperson på IBS haft kontinuerlig kontakt med dem under en längre tid. Men det var ändå inga problem. Kontoret dem var på var rätt litet så dem slängde in oss i en föreläsningssal och så fick vi fylla i papper och få en massa information där.

När vi var klara så var det bara att inse att nästa tåg hem till Burke inte gick fören om två timmar. Jag behövde inte fråga om jag fick hänga med tillbaka till lägenheterna utan jag blev inbjuden att hänga med vilket var roligt. Känns skönt att alla verkar mån om varandra och ser till att alla är med i gänget, även jag som bor en bit bort. Det är också skoj för mig som varit här att kunna dela med mig om vad jag vet om området; som att tipsa om vart närmsta butik för att köpa Marabou choklad är någonstans. Har i och för sig inte så stor kunskap om just Crystal City då jag inte varit så mycket i det området. Jag bodde runt Ballston men Helen gick i skola i närheten av Crystal City och jag har varit dit både med Seve och varit där själv för att shoppa.

Nu är klockan snart kvart över 6 på kvällen och jag väntar på att Seve ska komma hem från jobbet så vi kan äta middag. Är trött som bara den. Hoppas jetlaggen går över snart för det är rätt drygt. Vaknade runt 5 i morse och var klarvaken. Var kanske dumt att jag gick och lade mig rätt tidigt igår kväll, får kanske ta och kämpa och hålla mig vaken lite längre ikväll får vi se om det gör någon skillnad.

Åter i USA

Jag tror det här har varit den smidigaste resa till USA någonsin!

Denna gången åkte jag från Kastrup då jag spenderade sista veckan i Sverige hos min bror nere i skåne. Så vi tog färjan över till Danmark. När vi stod och väntade på färjan insåg jag så klart att jag glömt mitt halsband som jag fick av Seve några veckor efter att vi började gå ut förra året, tog självklart av det innan jag duschade och sedan blev den klar i badrummet... Typiskt!

Åkte över till Danmark och tog tåget till Kastrup, var rätt lite folk i min vagn ända tills vi kom in till Köpenhamn sedan blev det smockfullt med folk som skulle till flygplatsen. Gick av vid flygplatsen och sedan var det totalt förvillelse... Hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen för jag är van med att Icelandair har sitt eget ställe att checka in på men från Kastrup opereras dem av SAS så man får gå till en själv-inchecknings maskin för att sedan gå till SAS och checka in. Fick även bara boarding kort för Kastrup-Keflavik men inte Keflavik-Dulles. Fick inte lika många frågor om min vistelse i USA som jag brukar få; var bara frågan om jag åkte dit på ESTA, Visa eller Green Card och sedan fick jag visa upp mitt visum och så var det klart. Brukar få frågor om vem som packat mina väskor och planer på vad jag ska göra i USA. Antingen är dem inte lika stränga längre eller så observerade hon att detta var mitt tredje visum.

Efter det var det bara att traska igenom säkerhetskontrollen och vidare till min gate. Gick och letade efter en Sverige tröja åt Seve först men dem enda som fanns stod det på engelska och han vill ha en med svensk text. Får leta vidare helt enkelt! Gick och köpte lunch och sedan gick jag till min gate där jag åt och spanade flygplan. När det var dags att boarda upptäckte jag någonting intressant med människor... Dem valde att göra en så kallad "lounge boarding" där alla slängs ut ur rummet man sitter i, ställer sig i kö och så får man sitt boarding kort scannat och så får man ända sätta sig ner och vänta på att man ska borda. Alla ställer sig i en lång kö... För vad? Att få gå och sätta sig? Nej tack! Jag passade på att gå på toaletten och tog en promenad, när jag kom tillbaka var kön fortfarande lång men då tyckte jag att det var lika bra att ställa sig där. När jag väl kom in så sa dem att resterande fick gå på planet, vilket betyder att innan dess har dem tagit det i en viss ordning. Onödigt att gå på tidigt och sitta på planet minst en halvtimme när man vet att man ska spendera många timmar i luften på obekväma stolar.

Gick på planet och observerade att Icelandair inte uppdaterat sitt utbud av filmer och tv-serier så jag avverkade som få avsnitt av The Big Bang Theory som jag inte hann med på resan till Sverige och halv kollade på någon kort film som var trist, ca 3 timmar senare landade vi på ett regnigt Island.

I och med att jag inte fått ut ett boarding kort i Danmark så var det bara att ställa sig i kö vid deras Service Desk och be om att få ett utskrivet och när det väl vart klart och jag tagit mig igenom passkontroll så var min korta stund mellan flygen borta och jag hann därmed inte köpa med mig middag. Hittade dock på 4 stycken som också studerar genom IBS varav 1 av dem ska studera samma sak som mig.

Gick ombord planet och började avverka några fler komedi serie och bestämde mig för att kosta på mig middag då jag kände att skulle jag sitta där i 6 timmar utan mat skulle jag komma fram till USA med en riktigt trevlig migrän. Köpte mig gröt som dem blandat ut med vatten och Pringles chips... I Euro lät det billigt men jag tror jag skippar att kolla upp hur mycket det kostade i svenska pengar. Vill inte veta vad förstörd gröt kostar.

Kom fram prick klockan 7 på kvällen och satte sedan något slags fart rekord på att ta mig från planet, genom immigration och till där man hämtar upp bagaget. Seve fick ändå vänta ett bra tag då jag väntade tillsammans med mina kurskamrater, som nu ökats på med en person.

Var så skönt att få komma hem igen! Det är skit jobbigt att lämna familjen hemma i Sverige men nu när man är här så är det i alla fall skönt att äntligen ha ett ställe som är MITT HEM. Jag behöver inte vara inneboende hos en värdfamilj längre. Jag bor med någon jag älskar, jag får ha mina saker vart jag vill och jag får göra vad jag vill när jag vill. Obeskrivligt skönt!

Har gått bra med jetlag än så länge. Däckade på en gång jag lade huvudet på kudden igår kväll trots att jag under hela flygresan och hemkomsten kände mig hur pigg som helst. Idag har jag varit pigg på morgonen, var och fixade körkort och sedan när vi kom hem vid lunch tid blev det plötsligt jättesegt. Övervägde att sova en timme men hade inte ro till det så jag packade upp mina väskor istället.

Får se om vi kanske åker iväg och fixar refill kort och grejer till min telefon idag eller om vi väntar med det till en annan dag. Seve jobbar hemifrån idag så vi får se. Han skulle bara ha varit med mig till Department of Motor Vehicles och sedan åkt till jobbet men ett besök där går aldrig snabbt. Onödigt att åka in, komma dit vid 1-1:30 och sedan åka hem vid 6 igen. Så han får åka in på fredag som normalt är hans jobba hemifrån dag.

Inte långt kvar nu

Tiden går så himla snabbt! Nu är i alla fall alla måsten avklarade och nu är det bara att njuta av dem här sista dagarna och nojja över flygningen hem. Inatt drömde jag tre olika drömmar där jag glömt passet, konstiga var att jag varje gång i alla fall tog mig från Kastrup men sedan var det kört.

Idag blir det skype med Seve, gu va jag saknar honom! Men jag har bestämt för att i och med att det är 1 år tills jag kan komma tillbaka till Sverige igen så försöker jag att inte längta tillbaka hem till USA utan jag ska leva i nuet och njuta av tiden här.

Men samtidigt är jag nyfiken på att få komma tillbaka till lägenheten; hans mamma kom förbi där och pysslade om lägenheten för hon ville att den skulle vara fin tills när jag kom hem. Så nu har jag fler hyllor i garderoben för mina kläder bland annat. Vi har även fått en dörr fixad, toaletten fixad och en läcka som Seve's mamma hittade fixad av vårt leacing office. Så lägenheten är väll snart nästan helrenoverad till när jag kommer hem.

Idag ska jag fortsätta hitta en Sverige tröja åt Seve som han önskat sig. Får se om jag kan hitta någon annars får det bli en Helsingborgs IF tröja åt honom... Funkar nog lika bra då han gärna ville ha en svensk tröja där det står någonting på Svenska. Men jag skulle ju helst vilja ha en där det faktiskt står Sverige på, men vi får se hur det går med det.

Samtidigt som jag försöker att inte längta tillbaka så kan jag inte låta bli att vara jätte taggad inför att börja plugga och det ska bli så roligt att träffa dem jag ska studera med. Det är som sagt svårt att inte börja nojja heller... Jag råkade läsa handboken inför mitt läsår lite noggrannare och observerade att det stod att min försäkring inte täckte mig när jag var ute och körde bil. PANIK! Hur kommer det sig när det är i princip samma försäkring jag hade under mina år som Au Pair?

Visade sig att jag som Au Pair var försäkrad genom min värdfamiljs bilförsäkring så det är lugnt. Nu blir det att officiellt lägga till mig på Seve's bilförsäkring så jag kan fortsätta köra hans bil utan att vara nojjig. Har täckts förut av hans försäkring men det är bättre om jag faktiskt står med på den.

Näst sista dagen i Ludvika

Tar en paus från allt pyssel inför min flytt. Har fått mycket gjort idag! I morse var jag barnvakt tillsammans med mamma och pappa, sedan var min svägerska jättesnäll och klippte mitt hår. Klipper mig en gång om året nu för tiden...

Sedan dess har det varit pysslande med min packning; hade packat i allting för någon dag sedan men sedan insåg jag att det vore bra om jag visste hur mycket allting vägde. Min avskiljare mitt i väskan har pajat så jag ville inte stänga den och sedan ha ett stort kaos när jag öppnade väskan igen så jag lånade en kartong från min bror som jag lagt allting i och sedan vägt det. Tror jag fått ner allting eller åtminstone det mesta av det jag vill ha med mig. Har lite små saker jag lär ha med mig men det hinns med!

Första gången jag drog iväg till USA hade jag knappt någonting med mig och nu har jag massor! Men nu har jag ett hem som verkligen är mitt hem. Jag är inte längre inneboende hos någon. Jag kommer bo med min underbara kille i vårt underbara hem. Har alltid trivts kanonbra där. Dock får vi väll se hur länge vi bor där då det bara är en två, nog för att det är en rätt stor tvåa.

I morgon är det sista dagen i Ludvika på ett år... Ska upp på stan och köpa örhängen, köpa mjukglass på Sibylla i Marnäs (bästa mjukglassen i stan) och sedan på kvällen blir det middag med brorsan och hans familj.

På tisdag bär det va ner mot Skåne och ca 1 vecka med min andra bror och hans familj innan det bär av över till Danmark och sedan hemresa till Burke. Känns konstigt att veta att jag inte kommer hem på ett helt år. I år kommer julen firas med Seve's familj i Florida och det hade annars antagligen varit enda chansen att komma hem mellan mina studier. Långt år utan min underbara familj och vänner! En av mina bröder kommer i alla fall över i november, får äntligen visa någon i min familj hur jag har det där borta!

Dags att packa igen

Det känns som att jag inte gjort annat än packa den senaste månaden; först packa för att flytta från min värdfamiljs hem till Seve's lägenhet. Och sedan var det packning för att åka till Sverige och nu ska jag packa för att åka tillbaka till USA. 

Första gången jag drog iväg till USA så packade jag inte mycket för jag tänkte "jag ska shoppa när jag kommer till USA!". Jo, tjena! Jag som avskyr att shoppa... så det blev ju inte mycket av det och mitt innehåll i garderoben började inte exandera fören jag träffade Seve och det är mest han som köper kläder till mig och inte jag som köper kläder till mig själv...

Men nu när jag kom hem så fyndade jag en hel del kläder i garderoben och byrån i mitt rum som inte är helt fy skam så nu ska dem med så jag har lite fler alternativ att välja på. Hittade även en del kläder som kan vara bra att ha under min praktik då jag faktiskt måste tänka på vad jag har på mig. Är ju inte au pair längre så man kan ju inte springa runt i short och t-shirt på jobbet längre...