6 månader

Det har nu gått över 6 månader sedan vi skickade in våra papper. Vi har nu skickat in en förfrågan till U.S Citizenship and Immigration Services (USCIS) då vår ansökan (likt många andras just nu) har gått utanför normal bearbetningstid. Vi har även skickat ett mail till vår senator som till och med satt upp ett team som hanterar problem med olika statliga organisationer som t.ex USCIS. Får se om det kan sätta fart på saker och ting. Väntetiden mellan Notice of Action 1 och 2 är nu uppe i 200 dagar precis om jag förutspådde. Vi är uppe 185.

Dem flesta månaderna har gått riktigt bra att vänta utan större problem men ju närmare jag kommit 6 månader så har jag blivit mer och mer frustrerad. Att verkligen passera 6 månader var smärtsamt och jag är glad att jag haft stöd av min vän från Au Pair tiden i England som fått mig tillbaka på positiva tanker. Jag har även fått bra stöd av dem på forumet jag pratat om i det tidigare inlägget. I fredags hade jag en riktigt dålig dag vilket jag skrev på forumet och skrev att det nu gått 6 månader. Morgonen efter hade jag fått ett personligt meddelande från en tjej som nyligen fått sitt Notice of Action 2 efter lite mer än 6 månader. Hon berättade att hon också kände precis som jag när dem passerade 6 månader och gav tips och berättade hur hon hade hanterat det. Jag tycker det var väldigt fint gjort av någon som inte ens känner mig.

Nu tröstar jag mig med att det var 7 stycken från forumet som också skickade in sina papper i juli som blev godkända i fredags. Det kan inte vara långt kvar tills vår tur, förhoppningsvis innan slutet av Februari. Och nu är det mindre än 40 dagar kvar tills jag får träffa Seve. Och min kompis från England kommer vara där ungefär samma dagar som jag så vi hinner ses och umgås en hel del. Ska bli jättekul!

173 dagar

Det är nu 173 dagar sedan vi fick vårt första Notice of Action om vårt K-1 visum. Notice of Action 1 (NOA1) är i princip bara ett bevis på att dem tagit emot vår ansökan och att den nu står i kö för att få hamna på någons skrivbord. Och när den väl hamnat på någons skrivbord så ska dem göra en bakgrundskoll för att se om det är någonting speciellt dem behöver ta upp på vår intervju.

Enligt dem tidslinjer som finns på forumet jag pratade om i mitt förra blogginlägg så ligger väntetiden just nu runt 190-200 dagar från NOA1. Strax över om du fått meddelande om att du missat att fylla i någonting eller att dem behöver mer information. Har du oturen att komma från Pakistan eller Marocko kan du lägga till minst 100 dagar. Jag tror dock att väntetiden kommer bli längre och den har visat tendenser på att jag och Seve kommer få vänta mer än 200 dagar.

Har bokat flyg för att hälsa på Seve två veckor i mars för annars kommer jag bli tokig. Det har varit lätt att vara ifrån varandra tidigare för då har jag ändå haft ett datum och vetat att då kommer vi ses igen. I maj visste jag att  3 månader till hösten skulle vi va tillsammans, han skulle komma till jul och sedan var det bröllop i mars. Men nu är bröllopet flyttat och vi har inte satt ett nytt datum och kommer inte göra det fören vi får vår Notice of Action 2 (NOA2)

Efter att vi fått vår NOA2 kommer det förhoppningsvis bara ta en månad innan våra papper är hos Amerikanska ambassaden i Stockholm. När vi fått vår NOA2 kan vi i alla fall påverka processen, nu går vi bara och väntar och väntar på att vår ansökan ska komma till någons skrivbord. När vi fått vår NOA2 är det dags för hälsoundersökning, ihopsamlade av papper som utdrag ur belastningsregistret och bevis på att vi fortfarande är tillsammans m.m och sedan är det bara intervjun kvar.

Dryg och frustrerande väntan på att få vara tillsammans som jag inte ens önskar min värste fiende. Jag är glad att jag har forumet där jag kan prata med andra i samma situation. Det är inte samma sak att prata med detta med någon som inte själv är i samma situation. Dem förstår att 173 dagar är en lång tid att vänta men dem har (oftast) ingen aning om hur det är att vara ifrån någon man älskar så länge, hur otroligt ont det gör att säga hej då och inte veta när man ses igen.

Frustrerad

I slutet av den här månaden har det gått 6 månader sedan vi skickade in vår ansökan och vi har fortfarande inte hört någonting. Vi har ansökt om ett K-1 visum och det finns för närvarande två kontor som tar hand om dessa ansökningar; ett i Kalifornien och ett i Texas. Vart du bor styr vart dina papper kommer och eftersom vi bor i delstaten Virginia så kom våra papper till Texas. Dem som får sina papper skickade till Kalifornien får besked inom 1 månad. Besked från Texas ligger runt 6 månader och uppåt... Alla Filippinare går ständigt före i kön pga. någon naturkatastrof för något år sedan som inte ens påverkar dem längre.


Det finns ett forum på internet där man kan vara social med andra som väntar. Man kan fylla i en tidslinje för sin ansökan och kan jämföra med andra hur dem ligger till och därmed förutse när man kan tänkas bli godkänd. Jag har följt forumet ett tag och sett att dem äntligen smått börjar godkänna ansökningar från juli, den månad då vi skickade in vår ansökan. Men det är fortfarande några kvar från juni och även någon stackare från maj.


Det är jobbigt och frustrerande att inte veta när vi kan tänkas bli godkända. Just nu har vi totalt lagt ner hoppet om att kunna gifta oss i mars och vi har inte spikat något nytt datum. Vi har precis spenderat två underbara veckor tillsammans. Han kom hit och firade jul och nyår med oss och vi har haft mycket trevligt. Det var svårt att säga hej då i söndags, jobbigt att inte veta när vi ses igen.


Lång och frustrerande väntan men jag vet att väntan kommer vara värt det i slutändan!