Allergier

Jag har i många år haft pytteliten pollen allergi som jag oftast knappt märkt av och som jag lätt kunnat lindra med Kestine. Nu i år är det bedrövligt! Jag nyser, snörvlar, ögonen känns bedrövliga och jag är konstant trött.

Jag körde några dagar med Clarityn men slutade då jag insåg att jag drabbats av så gott som varenda tänkbar biverkning. Allergy Relief vågar jag inte ta när jag jobbar för när jag tog det innan sängdags när jag hade mina vattkoppor blev jag totalt utslagen och sov 12 timmar. Från och med idag testar jag Allegra som påstår sig garantera att man inte blir trött av dem och än så länge så verkar det sant. Jag nyser fortfarande som en tok, snyter mig stup i ett men ögonen känns bättre och jag är helt klart piggare. Klockan är nu 21:20 och jag ligger inte i sängen och är på väg att somna. Har jobbat ikväll och har helt utan problem städat i källaren och lekrum och jag känner att jag fortfarande har energi; har inte känt mig så här pigg på länge. Kanske är det medicinen, kanske är det någonting annat. Vi får se hur det går! Jag saknar dock Kestine och fattar inte varför det inte blivit godkänt i USA.

Underbar födelsedag!

Den här helgen har varit underbar! I fredags jobbade jag hela dagen då Elaine skulle på möte. Jag slutade ca 4 för att jag även skulle jobba på kvällen så jag fick lite extra ledigt i mellan. Jag var ett tag inne på att jag skulle dra iväg någonstans och äta för ibland har jag helt enkelt inte lust att äta vegetarisk mat. Men då kom Connor och meddelade att middagen snart var klar så jag tänkte att det inte vore schysst mot Elaine om jag drog när hon räknade med att jag skulle äta med dem.

Kom ner till middagen och där låg paketer på bordet! Vi åt middag och sedan öppnade jag presenterna. Av Helen fick jag en fin liten stjärna i tyg som hon gjort själv. Av Connor fick jag ett Starbucks kort så nu kan jag dra iväg och dricka varm choklad! Av Ed och Elaine fick jag 12e säsongen av CSI Las Vegas, 3 st CSI Las Vegas tidningar, en bok med ett avsnitt av CSI Las Vegas och bäst av allt från dem: ett manus till ett avsnitt som är signerat av alla skådespelarna!

Jag åkte hem till Seve på kvällen, fick sluta lite tidigare vilket var riktigt nice. Tog med mig 3 flyttkartonger och 1 påse över till honom så nu ser det rätt tomt ut i mina lådor och hyllor i mitt rum.

Lördagen var fantastisk! Efter att jag skypat med min mor och skickat in alla mina papper för skolan i höst så åkte vi iväg för att köpa min födelsedagspresent. Enda jag visste om min blivande födelsedagspresent var att jag blev avrådd från att ha klänning på mig och vi va tvungna att ta in alla mina saker från bilen.

Vi åkte till en sportaffär och Seve tog min hand och ledde mig genom affären; han gick runt lite här och där för att jag inte skulle lista ut vad min överraskning var och helt plötsligt står vi vid cyklarna och han säger "välj en" och jag tittar på honom som om han vore en alien... Han gav mig en budget på max 300 dollar och så fick jag välja vilken cykel jag ville ha. Killen i butiken tog fram en cykel han rekommenderade åt mig men det var en damcykel som verkligen skrek damcykel. Jag är uppvuxen med två bröder, jag blev inte "tjejig" fören jag träffade Seve och vägrar därmed ha en damcykel... Jag fastnade för en svart och vit herrcykel.

Det roliga med Seve är att han kanske inte tänkte igenom cykel köpet till 100% för han började fundera på hur vi skulle få hem den... Han kollade på cykelställ till bilen men gav snabbt upp då dem krävde att man faktiskt satte ihop den först. Men vi diskuterade och kom fram till att antingen skulle vi få plats med den i baksättet eller så skulle Seve få cykla hem den... Som tur var kunde vi väldigt enkelt ta av framhjulet och sadeln och vi lyckades få in den i baksätet. Så nu är jag stolt ägare till en cykel och jag kan inte fatta att jag har träffat en sådan generös pojkvän som gett mig en cykel! Fast enligt honom är det för att rädda bilen...

Ser fram emot helgen

Först kan jag informera om att dem resterande tre fåglarna har repat sig och verkar må rätt skapligt. I morse hade dem äntligen lämnat burgolvet.

Trots oro inför min deadline för viktiga papper som är på söndag (oro som inte är befogad då jag har varit färdig med nästan allt i snart en vecka) så ser jag verkligen fram emot den här helgen. Det här kommer bli första året jag firar min födelsedag i Burke.

Förutom min födelsedag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag ska försöka få ner så mycket som möjligt i mina små kartonger jag har till förfogande för tillfället och så ska jag faktiskt börja flytta över mina saker till mitt hem. En del av mig är pessimist och tänker "vad gör du om du inte får visum då?" men jag har faktiskt bestämt mig för att jag för en gångs skull ska vara optimist. Jag ska flytta över mina saker, jag ska leva mitt liv som om jag inte behövde oroa mig för visum. Igår bokade Seve's mamma våra resor till Florida över Thanksgiving i november och även resan dit över jul är bokad. Ska jag gå runt och bara ta mitt liv i korta etapper på grund av visum eller icke-visum så kommer jag bli tokig snart. Jag vill leva mitt liv och inte oroa mig så otroligt mycket!

Empati i djurvärlden

Min värdfamilj har fåglar som borde ha vandrat vidare för minst 10 år sedan men dem har hållit sig kvar. För lite mer än en timme sedan var dem 4 st. Precis när Helen fått sin godnatt saga läst för sig kom Elaine upp och meddelade att en av fåglarna vandrat vidare. När jag kommer ner så meddelar Elaine att en av fåglarna såg ut att också vandra vidare snart.

Jag hade förväntat mig att se dem andra fåglarna sittandes på varsin pinne och inte bry sig ett smack om att en av dem precis dött och en annan var döende. Nu ligger tre stycken fåglar tätt tätt hopkrupna på burgolvet. Den fågel som dem andra varit så elaka mot; dem har bitit honom och ryckt fjädrar av honom ligger nu och kommer antagligen snart dra sitt sista andetag. Dem andra ligger där tätt tätt intill honom. Jag hade faktiskt inte väntat mig så mycket empati av några fåglar!

Får se hur många av dem som fortfarande lever i morgon. Jag får lite känslan av att dem kommer gå bort allihop med väldigt kort mellanrum men vi får se, dem andra kanske repar sig. Men att fåglar ligger på burgolvet kan inte vara ett bra tecken.

Börjar bli tröttsamt det här

Det är så jäkla stressigt just nu och det är på ett sätt drygt att veta att får jag visum så är det på endast 1 år igen. Jag är lite trött på att planera mitt liv ett år i taget; att inte veta hur det blir efter det. Jag är expert på att oroa mig i onödan och stressa upp mig över det också.

Just nu är det mycket inför framtiden, papper som ska fyllas i, läxor som ska göras och planering inför nästa steg. Och jag känner att jag är så inne i mitt att jag inte har tid med att hålla reda på vad som händer i min familjs liv och jag får dåligt samvete för det. Födelsedagar man missar att gratulera på m.m. Det känns inte helt okay. Men vad sjutton gör man när timmarna om dagen inte räcker till? När man sitter dem få lediga timmarna under dagen med att få ihop allting och sedan däckar man vid 9 för man orkar inte mer. Stress med papper, jobba och krascha i säng; så ser mitt liv ut just nu känns det som. Tur att det är över snart.

Jag kommer knappt ihåg när jag inte var stressad längre. Först var det stress över framtiden; hur löser jag visum? ekonomi? boende? Nu har jag turen att ha världens bästa pojkvän som ville flytta ihop med mig och som inte har någonting emot att jag inte kan bidra så mycket till hyran för att han vet att jag bidrar på andra sätt när det gäller lägenheten som gör att jag ändå visar delaktighet i vårat blivande samboskap. Han fick även den knasiga iden att jag skulle flytta in hos honom, jobba svart och han skulle försörja mig... Den rara iden kom han på när det såg som mörkast ut när det gällde visum. Men nu ser det i alla fall ljust ut. Tror jag...

I helgen blir det i alla fall att få iväg alla dokument; får jag bara svar på en av mina frågor i morgon och om Seve har några kloka konstruktiva kritiker om min Educational Statement så kanske jag får iväg papperen på torsdag eller fredag. Sedan ska jag ta det lugnt i helgen och fira min födelsedag för det är jag fan värd efter allt skit!

Närmar sig med stormsteg!

Det är mycket nu men samtidigt så är det mer under kontroll än vad det har varit innan. Förut var det så mycket frågetecken; när åker jag hem? hur länge behöver jag vara hemma? vilka papper måste jag fylla? hur fyller jag i dem? Och många många fler frågor.

Nu har jag världens bästa tjej att kontakta på IBS i Sverige som jag kan ställa alla mina hundra tokiga frågor till och som ger mig klara direktiv på hur jag ska fylla i alla papper, när dem ska skickas in och vart. Så nu sitter jag och är 90% färdig med papper som ska lämnas in före min födelsedag den 12 maj.

Och idag fick jag reda på att jag inte alls börjar den 12e augusti utan den 21 augusti vilket betyder kanske lite mer tid hemma och troligtvis en resa till Kanada innan jag börjar skolan. Känns kanon att inte behöva stressa!

Nästa vecka ska jag möjligtvis börja små flytta... En kartong (möjligen att det blivit två tills dess) och en kasse ska bli dem första sakerna som får flytta ut till Burke. Vill inte att min flytt ska ske sista minuten och just nu står dem bara i rummet och tar upp onödigt utrymme så dem kan lika gärna få flytta redan nu. Det är mest böcker, filmer, vinterkläder och doftljus.

Det ska också bli skönt att ha mindre i rummet när jag väl måste flyttstäda och greja. Usch, borde inte börja noja över det redan nu när jag inte slutar fören i juli men det är lätt hänt just nu.

Lärorik helg

Som au pair måste man skaffa 6 st credits för att antingen förlänga ett år eller för att få sitt diplom att man slutfört sitt år eller två år här. Jag är "lat" och tar helg kurser så i helgen åkte jag dit för att försöka få mina första 3 credits. Jag lär dock bli klar med min läxa först vilket jag inte kunna gjort på grund av mina vattkoppor men jag ska slutföra dem nu. Jag valde ännu en gång att få mina credits från Sojourner-Douglas College i Baltimore, Maryland.

Jag åkte dit på fredagen och hade turen att få den rumskompisen jag ville ha; en svensk tjej som jag umgås med lite då och då som också valde att komma dit på fredagen istället för tidigt lördag morgon. Var väldigt skönt att få sova ut och inte behöva gå upp alldeles för onödigt tidigt; tåget skulle ha gått klockan 6.

Lördagen spenderades mest med att plugga beteende vetenskap, Amerikas inbördeskrig och om USA's grundlagar. Grejen med dessa helgkurser är att dem inte är så ingående och seriösa så man lär sig oftast inte så mycket saker som man kommer komma ihåg längre fram i livet... Var även tvungen att genomlida Zumba men jag höll bara på med det i 30 sekunder innan jag insåg följande:

1. Jag har noll koordination av min kropp
2. Att röra sig med vattenkopp skorpor som fastnar i kläderna gör ont

Så jag satt och tittade på och spelade spel på min mobil... Jag var dock inte den enda som bestämde sig för att det inte var någonting för dem. Efter det var det middag och sedan gick jag upp på rummet och vilade en stund sedan tänkte jag dra ut på en joggingrunda men kroppen sa ifrån; den är inte riktigt redo ännu och dem dumma kopporna på axlarna och skulderbladen gillar verkligen inte kläder och rörelse. Kvällen spenderades istället med två timmars telefonsamtal med pojkvännen... Hur sjutton vi lyckades med det vet jag inte. Min plan var ett kort samtal och sedan se på film men riktigt så blev det ju inte...

På söndagen så skulle jag ha turism hela dagen och jag är så glad att jag valde dem kurserna! Kvinnan vi hade jobbar på Disneyland i Florida och hon är även utbildad jobbcoach/studievägledare (i brist på bättre svensk benämning). Hon pratade inte bara om turism och hur det är att jobba inom hotell och service branschen utan mycket om hur man ska hantera jobbintervjuer m.m. Ställde lite frågor till henne under pausen och fick en del bra svar. 

Jag har träffat rätt många svenskar under den här helgen och har insett hur otroligt mycket bättre det är att vara tillsammans med en amerikansk kille än en svensk kille.... Svenska killar är så brutalt omogna! Var en kille på kursen som blev så otroligt full att han stod ute i korridoren lördag kväll och skrek. Det slutade med att någon fick be hans kompis, som också var på kursen, att komma och ta hand om honom. Så himla tragiskt och typiskt svenskt. 

Snart slut på ett äventyr, snart börjar ett nytt

Jag har nu mindre än 3 månader som Au Pair här sedan måste jag byta namn på min blogg... Jag har fått tillstånd att åka hem innan mitt officiella slutdatum som är den 25e augusti. Mitt nuvarande slutdatum är den 19 juli och idag kommer min flygbiljett att bokas. Jag har valt ut tre datum för min hemresa och jag hoppas få flyga hem den 22 juli.

Jag kommer sedan ha fullt upp med att träffa familj och vänner och fixa nytt visum... Ska som det ser ut nu, studera Global Affairs & Diplomacy på NOVA i Alexandria. Blev inga sjuksköterske studier av många olika anledningar och jag känner att Global Affairs & Diplomacy är någonting som passar mig mycket bättre.

Jag kommer bara ha fullt upp framöver med slutklämmen på mitt äventyr här och att fixa inför mitt nya äventyr. Ska bli så skönt att få flytta till Burke, ha mitt eget liv här med min underbara pojkvän och se vart framtiden tar mig!