Igår bestämde vi oss för att vi skulle ut och fotografera flygplan. Jag känner mig väldigt mycket piggare och det ända som är kvar nu är sluttampen med att alla koppar ska bli skorpor som ska ramla av. Jag kände att jag behövde ut men samtidigt så vill jag helst inte att folk ska se mitt ansikte för det ser bedrövligt ut men det var bara att ta tjuren vid hornen och få det gjort.
Vi åkte till ett gräsområde dem gjort om till fotbollsplaner och det finns även en hög kulle så man verkligen ser flygplanen riktigt bra när dem kommer förbi på sin inflygning till flygplatsen. Dem har även gjort som en liten utsiktsplats så jag och Seve gick upp dit och började fotografera.
I och med alla hemskheter som hänt på sista tiden; bomberna i Boston, attacker mot Obama och en senator, och så ett stoppat terrorförsök i New Jersey så är folk på helspänn och det dröjde inte länge innan en herre dök upp och började "diskret" spana på vad vi sysslade med. Till slut så frågade han vad vi höll på med och vi förklarade för honom att vi är en del av en grupp på ca 200 medlemmar som fotograferar och registrerar flygplan i DC och Baltimore som hobby och att dem flesta av oss har någon slags koppling till flyg, t.ex dem flesta jobbar eller har jobbat inom flygbranschen.
Den här herren valde att tro på oss men en del i vår grupp har inte haft lika mycket tur och dem har varit med om personer som inte frågat först vad dem gör utan på en gång ringt polisen. Men som tur är så har dem flesta poliser koll på att fotografering av flygplan är helt lagligt i USA.
Det är lite trist att man ska behöva känna sig iakttagen av misstänksamma människor runtomkring sig när man vill hålla på med sin hobby men samtidigt är det förståeligt. Det är väldigt oroligt i detta land just nu och överallt finns det informationsskyltar m.m där det står telefonnummer man ska ringa för att rapportera allt misstänkt. Vi får hoppas att det lugnar ner sig snart.
måndag 29 april 2013
lördag 27 april 2013
På bättringsvägen
Värsta natten var natten mellan onsdag och torsdag för jag kunde inte sova. Satt på soffan och grät för det spelade ingen roll hur jag låg i sängen eller soffan, allt gjorde ont. Torsdag natt hade jag 39 graders feber på kvällen, tog både smärtstillande och allergimedicin mot klådan och sov som en stock.
Har blivit bortskämd av Seve. När jag hade feber försvann min aptit och jag blev erbjuden min favoritmåltid, choklad, glass allt möjligt men ville inte ha någonting. Vi såg på en rolig film och hade det trevligt trots eländet. Igår spenderade vi hela dagen i sängen med filmmaraton och sedan tog vi en liten biltur för skojs skull bara för att komma ut ett tag.
Idag har vi inte gjort så mycket. Mår mycket bättre och förutom att jag ser ut som jag drabbats av pesten nu när en del koppor börjar få skorpor så är det helt okay. Kliar inte lika mycket, vissa koppor speciellt dem runt nacken gör ont lite då och då. Men jag känner mig pigg och bra och mina underbara allergimediciner får mig att sova nästan 12 timmar. Har inte sovit så länge på så länge att jag inte ens kan minnas när det skedde sist. Är precis vad jag behöver efter all stress jag varit med om på sista tiden.
Idag fick vi leverans av mat och efterrätt av Seve's mamma plus att jag fick jättefina tulpaner av henne! Är gulligt hur amerikanare ger sjuka personer mat. Så nu har vi fått mat skickade från Florida där hon är och besöker Seve's halv-bror.
Idag blir det nog mer lathet framför tv:n. Jag är inte så pigg på att synas ute just nu då mitt ansikte ser förjävligt ut. Men med tanke på att jag ska jobba på måndag så är det väll bara att gå ut där och skrämma skiten ur folk...
Har blivit bortskämd av Seve. När jag hade feber försvann min aptit och jag blev erbjuden min favoritmåltid, choklad, glass allt möjligt men ville inte ha någonting. Vi såg på en rolig film och hade det trevligt trots eländet. Igår spenderade vi hela dagen i sängen med filmmaraton och sedan tog vi en liten biltur för skojs skull bara för att komma ut ett tag.
Idag har vi inte gjort så mycket. Mår mycket bättre och förutom att jag ser ut som jag drabbats av pesten nu när en del koppor börjar få skorpor så är det helt okay. Kliar inte lika mycket, vissa koppor speciellt dem runt nacken gör ont lite då och då. Men jag känner mig pigg och bra och mina underbara allergimediciner får mig att sova nästan 12 timmar. Har inte sovit så länge på så länge att jag inte ens kan minnas när det skedde sist. Är precis vad jag behöver efter all stress jag varit med om på sista tiden.
Idag fick vi leverans av mat och efterrätt av Seve's mamma plus att jag fick jättefina tulpaner av henne! Är gulligt hur amerikanare ger sjuka personer mat. Så nu har vi fått mat skickade från Florida där hon är och besöker Seve's halv-bror.
Idag blir det nog mer lathet framför tv:n. Jag är inte så pigg på att synas ute just nu då mitt ansikte ser förjävligt ut. Men med tanke på att jag ska jobba på måndag så är det väll bara att gå ut där och skrämma skiten ur folk...
onsdag 24 april 2013
Värsta jag varit med om
Igår spred sig prickarna snabbt och på kvällen när jag var hos Seve så meddelade en av prickarna sin närvaro genom att informera mig hur det känns om man blir huggen upprepade gånger i halsen med en kanyl... Kall handduk är min bästa vän. Seve virrade in mig i blöt kall handduk plus lade en handduk på mitt huvud och det var gudomligt skönt!
Natten var hemsk. Jag var hur pigg som helst och kunde inte somna. Det faktum att högra delen av ansiktet och halsen gjorde svinont och inte ens en kall handduk gjorde nämnvärt mycket. Idag när jag vaknade så har prickarna invaderat nästan hela kroppen och det verkar som att dem tänkt sprida sig ännu mer.
Prickarna på kroppen bryr jag mig inte så mycket om, blir bara knäck när jag ser dem för dem är fula. Men dem jävla sakerna i ansiktet och hårbotten gör mig tokig. Hårbotten kliar och ansiktet gör ont. Köpte en kräm idag som verkar kunna bedöva rätt bra som jag dränkt nacken och pannan i.
Det sjuka är att jag ville ha Tavegyl men det är recepbelagt. MEN jag kan köpa Benadryl här helt utan recept... Benadryl används av ungdomar att bli hög på för dem kan ge hallucinationer och grejer... Så jag vågade inte prova det igår kväll då jag inte vet hur jag skulle reagera på det och hur bekväm jag skulle vara med att köra idag m.m. Så jag ska prova det ikväll om natten ser ut att bli lika förjävlig som inatt.
Natten var hemsk. Jag var hur pigg som helst och kunde inte somna. Det faktum att högra delen av ansiktet och halsen gjorde svinont och inte ens en kall handduk gjorde nämnvärt mycket. Idag när jag vaknade så har prickarna invaderat nästan hela kroppen och det verkar som att dem tänkt sprida sig ännu mer.
Prickarna på kroppen bryr jag mig inte så mycket om, blir bara knäck när jag ser dem för dem är fula. Men dem jävla sakerna i ansiktet och hårbotten gör mig tokig. Hårbotten kliar och ansiktet gör ont. Köpte en kräm idag som verkar kunna bedöva rätt bra som jag dränkt nacken och pannan i.
Det sjuka är att jag ville ha Tavegyl men det är recepbelagt. MEN jag kan köpa Benadryl här helt utan recept... Benadryl används av ungdomar att bli hög på för dem kan ge hallucinationer och grejer... Så jag vågade inte prova det igår kväll då jag inte vet hur jag skulle reagera på det och hur bekväm jag skulle vara med att köra idag m.m. Så jag ska prova det ikväll om natten ser ut att bli lika förjävlig som inatt.
tisdag 23 april 2013
Vattkoppor
Jag började på ett inlägg om vattkoppor i morse, då hade inlägget ett frågetecken efter vattkoppor men nu är frågetecknet borta. Är inte det här vattkoppor så vore det mycket konstigt. I morse hade jag prickar i nacken, ryggen och på insidan av ena låret. Nu är dem i hårbotten, på armarna, bröstkorgen och jag misstänker att några håller på att flytta in i ansiktet. KLIAR! Kliar mest i hårbotten så jag får spader. Positiva tankar... Varför fick jag inte den här skiten som liten som alla andra människor!? Min dåvarande bästa vän var tydligen inte en lika generös person som min pojkvän som hade bältros är....
måndag 22 april 2013
Au Pairers yttrandefrihet
För några dagar sedan fick jag frågan "Är du inte orolig att Ed och Elaine ska se det du skriver i din blogg?". Svaret är enkelt nej. Jag vet att en del saker jag skriver om dem är negativt men jag skriver också mycket positivt om dem. Så är livet; det finns alltid någonting positivt och det finns alltid någonting negativt.
Hon hade i sin blogg skrivit negativa saker; kanske inte direkt om familjen utan mer att dem första veckorna var tuffa. Hennes värdmamma hade gått i taket då hon tyckte att hon inte kunde skriva negativa saker då det ligger uppe för allmänheten. Hallå!? Vi är i USA; landet som älskar sin yttrandefrihet...
Livet går upp och ner och man måste få ventilera. Människor är bara mänskliga och man måste få ventilera och ibland säger man väldigt mycket negativt. En del av det jag skrivit om min värdfamilj kanske inte ens har bottnat i att jag just då tyckte någonting negativt om just dem, jag kanske hade femtioelva saker som drog ner mig just då men just en situation med dem kanske gjorde att bägaren rann över.
Au Pairer blir ombedda att inte diskutera sin värdfamilj med andra; speciellt inte negativa saker... Tro mig, sker någonting negativt så kommer andra att få reda på det. För man kan inte bara trycka ner allting och låtsas som att allt är kanon. Träffar jag andra au pairer så kommer en viss del av konversationerna handla om våra värdfamiljer för det sker många stora saker som man inte kan hålla för sig själv. Värdföräldrar skiljer sig, blivande mammor som inte kan tygla sina graviditetshormoner och allt skit går ut över au pairen, värdföräldrar som pikar om fd självskadebeteenden, familjer som tvingar sina au pairer gör mer än dem ska... Listan kan göras lång. Vi måste få ventilera men det finns självklart gränser för vad man säger till andra och vem. Jag diskuterar endast negativa saker med mina absolut närmaste vänner som jag vet inte kommer sprida det vidare.
Visst jag har skrivit mycket negativt om familjen och jag är säker på att min värdfamilj har läst min blogg, det skulle inte förvåna mig. Men när jag började maila med deras nya au pair så lyfte jag fram deras bra sidor; hur underbara barnen är, hur snälla Ed och Elaine är som bjuder med mig på aktiviteter m.m. För större delen av tiden har varit kanon här och dem har gett mig en frihet som många andra familjer inte ger sina au pairer. Jag har tillgång till bil nästan närsomhelst, jag har egen tv, egen dator... dem behandlar mig som den snart 25 åriga kvinnan jag är och inte som en tonåring man inte kan lita på.
Hon hade i sin blogg skrivit negativa saker; kanske inte direkt om familjen utan mer att dem första veckorna var tuffa. Hennes värdmamma hade gått i taket då hon tyckte att hon inte kunde skriva negativa saker då det ligger uppe för allmänheten. Hallå!? Vi är i USA; landet som älskar sin yttrandefrihet...
Livet går upp och ner och man måste få ventilera. Människor är bara mänskliga och man måste få ventilera och ibland säger man väldigt mycket negativt. En del av det jag skrivit om min värdfamilj kanske inte ens har bottnat i att jag just då tyckte någonting negativt om just dem, jag kanske hade femtioelva saker som drog ner mig just då men just en situation med dem kanske gjorde att bägaren rann över.
Au Pairer blir ombedda att inte diskutera sin värdfamilj med andra; speciellt inte negativa saker... Tro mig, sker någonting negativt så kommer andra att få reda på det. För man kan inte bara trycka ner allting och låtsas som att allt är kanon. Träffar jag andra au pairer så kommer en viss del av konversationerna handla om våra värdfamiljer för det sker många stora saker som man inte kan hålla för sig själv. Värdföräldrar skiljer sig, blivande mammor som inte kan tygla sina graviditetshormoner och allt skit går ut över au pairen, värdföräldrar som pikar om fd självskadebeteenden, familjer som tvingar sina au pairer gör mer än dem ska... Listan kan göras lång. Vi måste få ventilera men det finns självklart gränser för vad man säger till andra och vem. Jag diskuterar endast negativa saker med mina absolut närmaste vänner som jag vet inte kommer sprida det vidare.
Visst jag har skrivit mycket negativt om familjen och jag är säker på att min värdfamilj har läst min blogg, det skulle inte förvåna mig. Men när jag började maila med deras nya au pair så lyfte jag fram deras bra sidor; hur underbara barnen är, hur snälla Ed och Elaine är som bjuder med mig på aktiviteter m.m. För större delen av tiden har varit kanon här och dem har gett mig en frihet som många andra familjer inte ger sina au pairer. Jag har tillgång till bil nästan närsomhelst, jag har egen tv, egen dator... dem behandlar mig som den snart 25 åriga kvinnan jag är och inte som en tonåring man inte kan lita på.
onsdag 17 april 2013
Läskiga grejer pågår
I förrgår small bomber i Boston och igår upptäckte man ett brev till en senator som innehöll ricin. Som tur var upptäckte man den innan det öppnats.
Det är mycket spekulationer om vem/vilka som ligger bakom dådet. En del säger Al Qaeda, en del jihadister och en del säger inhemska politiska extremister eller en enskild galning.
Det finns en del som tyder på Al Qaeda, bland annat det faktum att en av deras splitterceller lagt ut instruktioner på hur en tryckkokare av samma slag som användes i dådet fungerar. Dessa instruktioner försvann från internet dagen efter dådet.
Det som tyder på politiska extremister är på grund av den historiska betydelsen denna vecka har. Boston maraton infaller alltid på måndagen närmast patriotens dag i Massachusetts som i år inföll den 15 april. Förut inföll den på årsdagen av slaget vid Lexington och Concord (19 april). Denna veckan är även årsdagen för många hemska händelser som Columbine skolskjutningen, skjutningen på Virginia Tech, Oklahoma bombningarna m.m. Därför tror man att det har med politiska extremister att göra.
Alla medier säger olika och Obama säger att han inte vet mycket men ska informera nationen när han vet någonting...
Någon sa igår på radion att dem gripit någon saudier och plötsligt började all negativitet om varenda muslim och jag orkade inte lyssna på skiten. Det visar sig så småningom vem som låg bakom. Så fort FBI plockat upp alla delar, byggt bomben igen och sökt i deras databas kommer dem säkert klura ut vem/vilka som ligger bakom och vi kommer få svar.
Här i DC området råder förhöjd säkerhet; inte enbart pågrund av att vi är nationens huvudstad det var även en parad i DC igår. DC har fått några direkta hot mot sig men man vill ändå vara på den säkra sidan.
Avspärningarna runt Vita Huset har flyttats bakåt. Förut har man kunnat gå längs en gata precis utanför staketet till Vita Huset, nu får man hålla sig till en park rakt över gatan om man vill se presidentens hus. Fler poliser syns på gatorna, metron patrulleras oftare med hundpatruller m.m. och allmänheten har uppmanats att rapportera allting misstänkt.
Jag ska in till DC i morgon kväll; en del av mig känner oro inför att åka med metron då det alltid kommer vara ett mål för terrorister och andra idioter. Men samtidigt så känner jag att varför ska jag behöva oroa mig bara för att någon idiot fått för sig att han ska skada människor? Jag kanske varit i USA för länge men jag känner som resten av amerikanarna; varför ska mitt liv ändras för att det finns idioter därute? Jag tänker inte förändra någonting jag gör; jag kommer vara mer vaksam än tidigare och jag kommer tänka mig för innan jag väljer att vara med på saker som innebär stora folksamlingar men jag tänker inte gå runt och vara konstant orolig för att någonting ska hända.
Det är mycket spekulationer om vem/vilka som ligger bakom dådet. En del säger Al Qaeda, en del jihadister och en del säger inhemska politiska extremister eller en enskild galning.
Det finns en del som tyder på Al Qaeda, bland annat det faktum att en av deras splitterceller lagt ut instruktioner på hur en tryckkokare av samma slag som användes i dådet fungerar. Dessa instruktioner försvann från internet dagen efter dådet.
Det som tyder på politiska extremister är på grund av den historiska betydelsen denna vecka har. Boston maraton infaller alltid på måndagen närmast patriotens dag i Massachusetts som i år inföll den 15 april. Förut inföll den på årsdagen av slaget vid Lexington och Concord (19 april). Denna veckan är även årsdagen för många hemska händelser som Columbine skolskjutningen, skjutningen på Virginia Tech, Oklahoma bombningarna m.m. Därför tror man att det har med politiska extremister att göra.
Alla medier säger olika och Obama säger att han inte vet mycket men ska informera nationen när han vet någonting...
Någon sa igår på radion att dem gripit någon saudier och plötsligt började all negativitet om varenda muslim och jag orkade inte lyssna på skiten. Det visar sig så småningom vem som låg bakom. Så fort FBI plockat upp alla delar, byggt bomben igen och sökt i deras databas kommer dem säkert klura ut vem/vilka som ligger bakom och vi kommer få svar.
Här i DC området råder förhöjd säkerhet; inte enbart pågrund av att vi är nationens huvudstad det var även en parad i DC igår. DC har fått några direkta hot mot sig men man vill ändå vara på den säkra sidan.
Avspärningarna runt Vita Huset har flyttats bakåt. Förut har man kunnat gå längs en gata precis utanför staketet till Vita Huset, nu får man hålla sig till en park rakt över gatan om man vill se presidentens hus. Fler poliser syns på gatorna, metron patrulleras oftare med hundpatruller m.m. och allmänheten har uppmanats att rapportera allting misstänkt.
Jag ska in till DC i morgon kväll; en del av mig känner oro inför att åka med metron då det alltid kommer vara ett mål för terrorister och andra idioter. Men samtidigt så känner jag att varför ska jag behöva oroa mig bara för att någon idiot fått för sig att han ska skada människor? Jag kanske varit i USA för länge men jag känner som resten av amerikanarna; varför ska mitt liv ändras för att det finns idioter därute? Jag tänker inte förändra någonting jag gör; jag kommer vara mer vaksam än tidigare och jag kommer tänka mig för innan jag väljer att vara med på saker som innebär stora folksamlingar men jag tänker inte gå runt och vara konstant orolig för att någonting ska hända.
söndag 14 april 2013
Trööööt!
Klockan är strax efter 21 och jag är så himla trött. Råkade bli sent igår. Ed och Elaine kom hem lite tidigare än jag trodde dem skulle så jag kom till Burke ca 15 min efter midnatt istället för halv 1 som jag trodde. Men Seve ville vara uppe ett tag till och spela tv-spel så jag pysslade i lägenheten innan vi äntligen gick och lade oss. Vaknade sedan 7:30 och gick och såg på formel 1. Vi höll oss vaken i alla fall... Igår när vi såg kvalet så låg vi i varsin soffa och sov.
Seve har mestadels legat i soffan den här helgen pga sin bältros men idag kände han sig tillräckligt bra för att vara uppe och röra på sig så vi drog iväg till en marina nära flygplatsen och spanade flygplan. Han ville också se om han skulle klara av att åka till jobbet i morgon. Vi hade riktigt trevligt och såg några coola flygplan. Sedan blev det trevlig middag på en restaurang i Alexandria.
Vi konstaterade att folk verkligen fått vårkänslor nu; många par som ogenerat hånglar både i parker och inne på restauranger. Oftast i USA så gör man det helt enkelt inte offentligt, speciellt inte om det är barn i närheten.
Nej, nu känner jag att jag håller på att tappa tråden i detta inlägg så nu säger jag godnatt och går och lägger mig!
lördag 13 april 2013
Invaderat privatliv
En sak jag verkligen inte gillar med att bo med en annan familj är avsaknad av privatliv. Jag kan komma hem efter en helg och se att någon varit in i mitt rum. Som denna helgen...
I torsdags fick jag mail om att Ed och Elaine fixat en sängram till min säng och undrade om dem fick installera den den här helgen eller om dem skulle vänta till augusti. Jag sa att jag ville vänta till augusti för det fanns en risk att jag behövde möblera om hela rummet och jag har inte lust med det när jag endast har 3 månader kvar. Dem sa okay.
I fredags fick jag mail om att dem mätt sängramen och den skulle passa utan att behöva möblera om mitt rum och det skulle vara för bökigt att ha upp den på vinden så dem undrade om dem kunde installera den i helgen. Jag gick med på det för jag vill inte att dem ska behöva krångla.
Jag sa att visst får dem det, men dem får vänta till söndag så jag åtminstone har en chans att städa undan då jag håller på att sortera och greja vad som ska sparas, slängas eller doneras till nästa au pair. Ikväll när jag kom hit för att jobba så ser jag att tvättkorgen jag ställde på sängen har flyttats till golvet och därefter inte kommit tillbaka upp på sängen. Mina flaggor ligger på golvet, visserligen kan dem ha blåst ikull då jag glömt stänga fönstret men då tycker jag även att papper som ligger på mitt skrivbord och mitt bord också skulle ha åkt ner på golvet alternativt flyttats då dem är av ungefär samma tyngd men dem ligger precis där jag hade dem innan jag åkte.
Jag tycker att för det första kan man be om tillåtelse innan man invaderar en annan persons privata område. Speciellt då den personen har ett endaste rum i hela huset som sitt eget. För det andra så tycker jag att har man ner någonting; oavsett om det är avsiktligt eller inte, så kan man se till att saker och ting kommer tillbaka dit där dem var. Det kallas respekt!
I torsdags fick jag mail om att Ed och Elaine fixat en sängram till min säng och undrade om dem fick installera den den här helgen eller om dem skulle vänta till augusti. Jag sa att jag ville vänta till augusti för det fanns en risk att jag behövde möblera om hela rummet och jag har inte lust med det när jag endast har 3 månader kvar. Dem sa okay.
I fredags fick jag mail om att dem mätt sängramen och den skulle passa utan att behöva möblera om mitt rum och det skulle vara för bökigt att ha upp den på vinden så dem undrade om dem kunde installera den i helgen. Jag gick med på det för jag vill inte att dem ska behöva krångla.
Jag sa att visst får dem det, men dem får vänta till söndag så jag åtminstone har en chans att städa undan då jag håller på att sortera och greja vad som ska sparas, slängas eller doneras till nästa au pair. Ikväll när jag kom hit för att jobba så ser jag att tvättkorgen jag ställde på sängen har flyttats till golvet och därefter inte kommit tillbaka upp på sängen. Mina flaggor ligger på golvet, visserligen kan dem ha blåst ikull då jag glömt stänga fönstret men då tycker jag även att papper som ligger på mitt skrivbord och mitt bord också skulle ha åkt ner på golvet alternativt flyttats då dem är av ungefär samma tyngd men dem ligger precis där jag hade dem innan jag åkte.
Jag tycker att för det första kan man be om tillåtelse innan man invaderar en annan persons privata område. Speciellt då den personen har ett endaste rum i hela huset som sitt eget. För det andra så tycker jag att har man ner någonting; oavsett om det är avsiktligt eller inte, så kan man se till att saker och ting kommer tillbaka dit där dem var. Det kallas respekt!
Bältros
Förra helgen fick Seve utslag som såg ut som eksem som efter ett tag blev fulare och fulare. I tisdags började jag seriöst fundera på om han hade bältros. I torsdags var han till läkaren och fick veta att jag hade rätt. Fram till igår hade han inte känt av det så mycket men när han väl kom till jobbet så smsade han att han hade ont varje gång han körde över ett gupp.
Han åkte hem tidigare och jag hade turen att få fredag ledigt så när jag lämnat av barnen i DC för familjen skulle a picnic tog jag tåget ut till Burke där jag började pyssla om sjukling. Vi såg först till att lakan och handdukar åkte i tvätten först för att vara på säkra sidan.
Han hade rejält ont när jag kom; syntes tydligt på kroppspråket så jag såg till att han tog någonting för det då han inte gjort det innan jag kom. Sedan gick han och lade sig på soffan igen och jag försökte krångla på regnskydd på motorcykeln då det skulle börja regna under natten. Var en aning krångligt för en nybörjare...
Men det har gått bra den här helgen; natten mellan torsdagen och fredagen var inte skoj men efter att ha fått lite medicinska tips från mina bröder så är han nu relativt smärtlindrar. Dock svårt att säga när han inte riktigt vill erkänna att han har ont fören han ligger där och muttrar svordomar. Men jag har nu schema på när han ska ta sina piller så nu är det under kontroll!
Han åkte hem tidigare och jag hade turen att få fredag ledigt så när jag lämnat av barnen i DC för familjen skulle a picnic tog jag tåget ut till Burke där jag började pyssla om sjukling. Vi såg först till att lakan och handdukar åkte i tvätten först för att vara på säkra sidan.
Han hade rejält ont när jag kom; syntes tydligt på kroppspråket så jag såg till att han tog någonting för det då han inte gjort det innan jag kom. Sedan gick han och lade sig på soffan igen och jag försökte krångla på regnskydd på motorcykeln då det skulle börja regna under natten. Var en aning krångligt för en nybörjare...
Men det har gått bra den här helgen; natten mellan torsdagen och fredagen var inte skoj men efter att ha fått lite medicinska tips från mina bröder så är han nu relativt smärtlindrar. Dock svårt att säga när han inte riktigt vill erkänna att han har ont fören han ligger där och muttrar svordomar. Men jag har nu schema på när han ska ta sina piller så nu är det under kontroll!
onsdag 10 april 2013
10 månader
Tisdagar har länge varit min och Seve's kväll då vi träffas och ser på NCIS. Nu har dock Connor haft både fotbollsträning och baseball träning och jag har därmed inte haft tillgång till en bil. Eller rättare sagt;Elaine och Ed har i princip tvingat på mig bilen men jag tycker deras lösning varit krångliga för oss alla tre även om dem påstår att det inte är det. Alla lösningar slutade med att jag inte skulle få bilen fören efter klockan 18 och då är det lite för sent att bege sig ut mot Burke i rusningstrafik.
Igår fick jag dock sms om att jag skulle fixa i ordning mina grejer för att åka motorcykel. Så vinterinlägget åkte ur jackan och jag såg till att allting låg färdigt vid dörren så jag kunde dra på mig allting så fort jag kommit hem från Connor's fotbollsträning.
Vi drog iväg till Burke, köpte mat och drog hem och kollade på NCIS och hade en riktigt trevlig kväll. Denna dag var även dagen då vi "firade" 10 månader. Alla kommenterar om att vi är gulliga som på något vis "firar" varje månad tillsammans antingen med presenter eller att bara gå ut och äta. Jag tycker ändå inte att vi gör sådan stor grej av det hela. Vi bara bekräftar att ännu en fantastisk månad tillsammans har passerat.
Igår fick jag dock sms om att jag skulle fixa i ordning mina grejer för att åka motorcykel. Så vinterinlägget åkte ur jackan och jag såg till att allting låg färdigt vid dörren så jag kunde dra på mig allting så fort jag kommit hem från Connor's fotbollsträning.
Vi drog iväg till Burke, köpte mat och drog hem och kollade på NCIS och hade en riktigt trevlig kväll. Denna dag var även dagen då vi "firade" 10 månader. Alla kommenterar om att vi är gulliga som på något vis "firar" varje månad tillsammans antingen med presenter eller att bara gå ut och äta. Jag tycker ändå inte att vi gör sådan stor grej av det hela. Vi bara bekräftar att ännu en fantastisk månad tillsammans har passerat.
måndag 8 april 2013
Värmen är äntligen här!
Värmen kom äntligen i helgen! Kröp sakteliga upp mot 20 och idag blev det till och med runt 25 grader varmt och det kommer bli varmare längre fram i veckan.
Igår såg jag årets första nyckelpiga!
Igår såg jag årets första nyckelpiga!
fredag 5 april 2013
Insikter
Seve har varit i Atlantic City hela veckan vilket har känts lite konstigt då jag är van att träffa honom varje tisdag. Men veckan har rullat på ändå med små uppdateringar om hans äventyr därborta och skryt om alla coola militärflygplan han sätt som jag också ville se...
Den här veckan har varit underbar och på ett sätt lite sorglig. Det börjar smälta in att jag lämnar familjen om 3 månader. Min packlåda har fyllts ännu mer den här veckan (jag måste hitta en till box). Igår var jag med familjen på en baseball match och när jag och Elaine tog tunnelbanan med barnen till baseballmatchen så lutade Connor sig mot mig. Jag lade min arm runt honom istället för att han skulle luta sig mot den så han fick det bekvämare Jag tittade ner på honom och jag tänkte att snart kommer jag lämna honom och Helen och jäklar va det gjorde ont. Ville inte tänka på det just då så jag försökte tänka på någonting annat. Det sorgliga är också att det känns som att jag och Elaine kommit varandra närmare... Efter nästan 2 år i samma hus så ska det självklart ske nu på slutet!
Jag hoppas verkligen att allting går bra och jag får flytta till Burke; inte bara för att jag får bo med mannen jag älskar utan för att jag kan besöka familjen som blivit som en extra familj för mig. Jag kommer sakna barnen och deras upptåg. Jag kommer saknar att se ett barns huvud kika in genom glipan i dörren, då jag aldrig stänger dörren helt, och höra förfrågning om jag vill leka eller läsa en bok.
Jag visste att det skulle vara svårt att lämna familjen men jag börjar inse redan nu att det kommer bli svårare än jag någonsin trott. Jag älskar dessa två busungar!
Den här veckan har varit underbar och på ett sätt lite sorglig. Det börjar smälta in att jag lämnar familjen om 3 månader. Min packlåda har fyllts ännu mer den här veckan (jag måste hitta en till box). Igår var jag med familjen på en baseball match och när jag och Elaine tog tunnelbanan med barnen till baseballmatchen så lutade Connor sig mot mig. Jag lade min arm runt honom istället för att han skulle luta sig mot den så han fick det bekvämare Jag tittade ner på honom och jag tänkte att snart kommer jag lämna honom och Helen och jäklar va det gjorde ont. Ville inte tänka på det just då så jag försökte tänka på någonting annat. Det sorgliga är också att det känns som att jag och Elaine kommit varandra närmare... Efter nästan 2 år i samma hus så ska det självklart ske nu på slutet!
Jag hoppas verkligen att allting går bra och jag får flytta till Burke; inte bara för att jag får bo med mannen jag älskar utan för att jag kan besöka familjen som blivit som en extra familj för mig. Jag kommer sakna barnen och deras upptåg. Jag kommer saknar att se ett barns huvud kika in genom glipan i dörren, då jag aldrig stänger dörren helt, och höra förfrågning om jag vill leka eller läsa en bok.
Jag visste att det skulle vara svårt att lämna familjen men jag börjar inse redan nu att det kommer bli svårare än jag någonsin trott. Jag älskar dessa två busungar!
onsdag 3 april 2013
Astrid Lindgren
När Helen fyllde 5 så fick hon en Pippi Långstrump bok av mig som hon fullständigt älskar och Ed sa skämtsamt att han hatar boken för han har fått lov att läsa den om och om igen. Inte långt därefter så lånade jag en annan Pippi Långstrump bok åt henne från biblioteket men det är alltid den första boken hon återgick till.
Efter påsken så kom jag hem och upptäckte att Helen fått en bok om Barnen i Bullerbyn. Så det är väldigt mycket svenskt i detta hus just nu! Och Helen verkar älska denna bok. Varje chans hon får så vill hon läsa boken. Och jag gillar den med. Jag var lite orolig ett tag när dem diskuterade det faktum att tomten inte är på riktigt då Helen tror på tomten men hon reagerade inte som tur va...
Besök på akuten
Den här helgen slutade rätt intressant... Jag har varit rätt stressad på senaste tiden och jag har därmed ignorerat min kropp mer eller mindre och bara kört på.
Söndags natt vaknade jag runt 4 av att jag hade ont i nedre högre delen av magen. Min första tanke var "jag har inte tid med det här". Gick upp en sväng, drack lite vatten gick tillbaka till sängen och försökte somna om. Nästa vända vaknade jag av att smärtan vandrat upp till under revbenen och den intensifierades. Nu kunde jag inte ignorera smärtan längre och jag började fundera på om jag kanske borde åka till akuten. Ville inte väcka Seve, låg i sängen och kollade upp närmsta akutmottagning. Seve vaknade av skenet från mobilen och mitt oroliga snurrande fram och tillbaka. Han undrade vad jag höll på med och jag sa att jag nog behövde åka till akuten.
Så han letade reda på närmsta akutmottagning och så åkte vi iväg. När vi kom dit så var det i stort sett bara jag där. Jag och ett helt gäng poliser som var där och väntade på att dem skulle ta hand om någon dom gripit. Så det gick snabbt att få hjälp i alla fall; fick skriva upp mig på en lista där jag skrev in namn, födelsedatum, vad jag var där för och vilken tid jag kom dit. Fick sedan prata med en dam och skriva under 4 olika papper om t.ex dem fick lämna ut att jag var där, och tre andra saker jag inte minns.
Satt inte långa stunden innan jag blev uppropad och dem petade, klämde och kände. Diskuterade med läkaren om vad det kunde vara och vi var överens om att vi skulle hålla oss till blodprover för hon tyckte det var onödigt att stråla mina äggstockar... Så dem tog prover och ställde en massa frågor. Vid det här laget hade den smärta jag haft nästintill gått bort. Dem satte dropp för att dem tyckte jag hade för hög puls. Medan jag väntade på provsvar och att droppet skulle gå in så fick Seve komma in på rummet. Han hade nog inte räknat med att se mig med drop...
.JPG)
Så här glad kan man tydligen se ut klockan 5 på morgonen när man är övertrött och ens kille försöker muntra upp en...
Fick efter ett tag besked om att jag tydligen hade en UVI vilket var en stor överraskning för mig för jag ansåg inte att jag hade några symptom på det men så går det tydligen när man ignorerar signaler från sin kropp... Nu är jag i alla fall snart klar med min trevliga antibiotika kur!
Söndags natt vaknade jag runt 4 av att jag hade ont i nedre högre delen av magen. Min första tanke var "jag har inte tid med det här". Gick upp en sväng, drack lite vatten gick tillbaka till sängen och försökte somna om. Nästa vända vaknade jag av att smärtan vandrat upp till under revbenen och den intensifierades. Nu kunde jag inte ignorera smärtan längre och jag började fundera på om jag kanske borde åka till akuten. Ville inte väcka Seve, låg i sängen och kollade upp närmsta akutmottagning. Seve vaknade av skenet från mobilen och mitt oroliga snurrande fram och tillbaka. Han undrade vad jag höll på med och jag sa att jag nog behövde åka till akuten.
Så han letade reda på närmsta akutmottagning och så åkte vi iväg. När vi kom dit så var det i stort sett bara jag där. Jag och ett helt gäng poliser som var där och väntade på att dem skulle ta hand om någon dom gripit. Så det gick snabbt att få hjälp i alla fall; fick skriva upp mig på en lista där jag skrev in namn, födelsedatum, vad jag var där för och vilken tid jag kom dit. Fick sedan prata med en dam och skriva under 4 olika papper om t.ex dem fick lämna ut att jag var där, och tre andra saker jag inte minns.
Satt inte långa stunden innan jag blev uppropad och dem petade, klämde och kände. Diskuterade med läkaren om vad det kunde vara och vi var överens om att vi skulle hålla oss till blodprover för hon tyckte det var onödigt att stråla mina äggstockar... Så dem tog prover och ställde en massa frågor. Vid det här laget hade den smärta jag haft nästintill gått bort. Dem satte dropp för att dem tyckte jag hade för hög puls. Medan jag väntade på provsvar och att droppet skulle gå in så fick Seve komma in på rummet. Han hade nog inte räknat med att se mig med drop...
.JPG)
Så här glad kan man tydligen se ut klockan 5 på morgonen när man är övertrött och ens kille försöker muntra upp en...
Fick efter ett tag besked om att jag tydligen hade en UVI vilket var en stor överraskning för mig för jag ansåg inte att jag hade några symptom på det men så går det tydligen när man ignorerar signaler från sin kropp... Nu är jag i alla fall snart klar med min trevliga antibiotika kur!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)