Seve har varit i Atlantic City hela veckan vilket har känts lite konstigt då jag är van att träffa honom varje tisdag. Men veckan har rullat på ändå med små uppdateringar om hans äventyr därborta och skryt om alla coola militärflygplan han sätt som jag också ville se...
Den här veckan har varit underbar och på ett sätt lite sorglig. Det börjar smälta in att jag lämnar familjen om 3 månader. Min packlåda har fyllts ännu mer den här veckan (jag måste hitta en till box). Igår var jag med familjen på en baseball match och när jag och Elaine tog tunnelbanan med barnen till baseballmatchen så lutade Connor sig mot mig. Jag lade min arm runt honom istället för att han skulle luta sig mot den så han fick det bekvämare Jag tittade ner på honom och jag tänkte att snart kommer jag lämna honom och Helen och jäklar va det gjorde ont. Ville inte tänka på det just då så jag försökte tänka på någonting annat. Det sorgliga är också att det känns som att jag och Elaine kommit varandra närmare... Efter nästan 2 år i samma hus så ska det självklart ske nu på slutet!
Jag hoppas verkligen att allting går bra och jag får flytta till Burke; inte bara för att jag får bo med mannen jag älskar utan för att jag kan besöka familjen som blivit som en extra familj för mig. Jag kommer sakna barnen och deras upptåg. Jag kommer saknar att se ett barns huvud kika in genom glipan i dörren, då jag aldrig stänger dörren helt, och höra förfrågning om jag vill leka eller läsa en bok.
Jag visste att det skulle vara svårt att lämna familjen men jag börjar inse redan nu att det kommer bli svårare än jag någonsin trott. Jag älskar dessa två busungar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar