Packat och klart!

Nu är det bara lite småsaker kvar att packa som jag inte kan packa ner ikväll som återstår. Det bär av tidigt i morgon trots att flyget inte går fören 14:10 men jag lär vara på flygplatsen 2 timmar innan så dem hinner ställa alla sina frågor om vem som packat ens väskor. Och så ska man ha tid att gå igenom säkerhetskontrollen med alla procedurer som att ta av sig skorna och slänga ur laptopen ur väskan. Är ju i alla fall skönt att dem än så länge inte har nakenscanner som dem har i Los Angeles för den gör bara att hela proceduren tar ännu längre tid. Jag upptäckte i och för sig att dem börjat införa den på Dulles också men jag hamnade i rätt kö och slapp den...

I morgon är det dax att säga hej då till familjen igen vilket ännu en gång kommer kännas konstigt. Vännerna har jag redan sagt hej då till och det kändes mindre hemskt än förra gången men tror det är för att jag vet att jag kommer träffa alla igen om 4 månader.

Jag kom hit med två små väskor och lämnar Sverige med 3 väskors... Det är tur att man får checka in två väskor när man ska till USA. Normal är det bara 1 väska som gäller. Råkade hitta snygga kläder i garderoben som jag inte passat i på några år men nu har man som sagt minskat i vikt och kommer äntligen i dem igen!

Dock insåg jag ikväll att det är två saker, två foton, som jag gärna hade velat ha med mig men som jag nu inser inte kommer få plats. Och då känns det bra att veta att jag kommer kunna ta med dem hem om 4 månader.

Men nej, nu ska jag försöka klura ut när jag behöver gå upp i morgon, sätta väckning och så är det sova som gäller! Om 24½ timme så är jag i USA igen! Sen är det bara att kliva av planet, gå igenom immigration och svara på lite fler frågor, hitta sina väskor och sedan får jag äntligen träffa min underbara kille igen efter ca 3 veckor!

Sista dagen i Sverige för den här gången

Idag är det sista dagen, i morgon bär det av hem igen. För mig är både USA och Sverige hemma, dock är USA mer hem för mig än Sverige. Har alltid känt att jag velat bo eller åtminstone få spendera en längre tid i USA. Jag misstänker att jag var amerikanare i ett förra liv för jag har inte riktigt känt att jag passat in i Sverige men när jag landade i USA kände jag mig hemma. Dock kan det också ha att göra med annorlunda normer i USA. I USA kan man vara lite udda och ingen bryr sig; här hamnar man genast utanför normerna. I USA vågar man vara sig själv utan att bli dömd av folk som tycker man ska vara på ett specielt sätt. Får du för dig att du vill börja dansa och sjunga inne på ett köpcentrum i USA så är det ingen som börjar nämna ordet mentalsjukhus...

Idag har jag varit hem till mina underbara brorsbarn, fikat med några trevliga fd arbetskamrater. Var även till kyrkogården... För någon månad sedan dog en förre detta klasskamrat till mig i en mc-olycka. Han hamnade en aning snett i livet och många har inte mycket positivt att säga om honom. Jag kände honom inte under "den dåliga tiden" så jag tänker minnas honom från skoltiden. Jag tänker minnas honom som ett mattegeni, killen som hade mattebok från högstadiet när vi harvade med årskurs 5 matteboken. Jag kommer minnas honom som hockey-killen som drömde om att bli NHL proffs och som försökte lära mig att slå slagskott. 

Nu är det packning, skriva ut lite bilder och hjälpa pappa att installera ny dvd-spelare som står på schemat!

Tiden går fort när man har roligt!

Nu har mina 3 veckor i Sverige snart gått och tiden har gått så fruktansvärt fort. Det känns som att jag har gjort någonting varje dag och tyvärr inte bara roliga saker utan en del måsten också. Det första jag var tvungen att göra när jag kom till Sverige var att springa runt på stan och fixa fram personbevis, fixa foto och betala och fixa kvitto på betalning av mitt visum och så skicka in alla femtioelva dokument och saker till Amerikanska ambasaden i Stockholm. Var i alla fall skönt att jag slapp åka iväg på intervju den här gången då dem redan hade alla mina 10 fingeravtryck.... Fick snabbt besked om att jag var välkommen tillbaka till USA i alla fall. Trots att jag inte kom på en anledning till varför jag skulle bli nekad så var jag ändå nervös.

Det har varit fullt upp med resa upp till mormor i Östersund och träff med vänner och deras respektive vilket har varit riktigt skoj! Kul att ens vänner träffat trevliga och vettiga killar så man slipper oroa sig för dem!

Att komma hem har fått mig att inse att jag gjort rätt beslut som stannade kvar ett år och det beror inte enbart på att jag har världens bästa pojkvän i USA. Det handlar även om att nu när man bott i en storstad så går det helt enkelt inte att gå tillbaka till en liten stad. Jag vill bo i en stad där det inte är totalt dött på en helg. Jag vill bo i en stad där man inte besöker 2-3 butiker och sedan tänker "jaha, vad ska vi hitta på nu då? Vad gör man i den här staden egentligen?".

Visst Ludvika är charmigt på sitt sätt men den duger i korta perioder och jag förstår varför det är så många ungdomar som drar iväg från Ludvika. Min pojkvän ska komma med hem till jul och han frågade mig vad man gör i min hemstad på vintern och jag fick tänka till bra länge innan jag kom på någonting att svara.

Men visst kommer jag saknar familj och vänner! Jag önskar att Sverige kunde byta plats med Kanada eller Mexico så vi kunde träffas oftare! Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget.

Hemma

Resan hem gick bra, den kändes kortare hem än mot USA men det kanske har med vindarna att göra antar jag. Drabbades av lite separationsångest när vi lyfte men sedan gick det över. Jag sov större delen av dem 5 timmarna till Island. Island var otroligt platt men rätt charmigt på något vis även om jag inte hann se så mycket. Spenderade knappt 10 minuter i Reykjavik och jag är så glad att flygplatsen var liten för hade den varit stor hade jag garanterat mitt plan pga förseningen från Dulles. 

Sista biten tog ca 3 timmar och 45 minuter och jag sov större delen av den resan också. Landade på Kastrup och fick vänta en evighet på mitt bagage men jag tror jag kände så bara för att jag visste att jag snart skulle få träffa min bror Thomas och hans dotter. 

Det kändes konstigt först när vi träffades, det var ovant att prata svenska och det var ovant att inte höra engelska runtomkring mig hela tiden. Att stå på en tågperrong i Danmark och vänta på tåget med folk runtomkring som rökte var också ovant. Det är en sak jag inte saknat...

Spenderade fredagen (dagen jag kom hem) hos min bror nere i Helsingborg och på söndagen körde vi upp till Ludvika. Blev stora bamsekramar till mor och far. 

Det känns skönt men lite konstigt att vara hemma. Idag har jag fixat med alla mina visumpapper så nu kan jag äntligen slappna av (till viss del i alla fall) och njuta av min semester. Har dock en hel del göra; både med läkartider och att umgås med vänner. Mycket som ska tryckas in i 3 veckor. 

På väg hem

Sitter just nu på Dulles International Airport och väntar på att få boarda mitt plan. Det åskar just nu så det kan bli så att vi blir att lyfta lite senare. Får se hur det blir!

Har varit en riktigt händelserik dag! Kände konstiga vibrationer i golvet och en stund senare upptäckte jag ett sms från min kille som undrade om jag kände av mini jordbävningen... Så tydligen har jag upplevt en jordbävning!

Ska bli skönt att få sätta sig på planet och slappna av och sova. Jag var iväg på middag igår och fick min nya favoriträtt serverad. Kom hem 3 på natten och skulle upp och jobba 6:30, kanske inte så lyckat men det tog ett tag att säga hej då helt enkelt... Tog 30 minuter bara från det att vi parkerade bilen utanför mitt hus...

Mina blandade känslor inför resan hem har övergått till en längtan att få komma hem nu. Ska bli skönt att få spendera tid med min familj och mina vänner!

Snart dax att boarda planet! Eller ja, dem börjar om några minuter och så får man vänta en evighet först... Men snart så sitter jag på flyget och klockan 7 någonting lokal tid landar jag i Reykjavik och sedan bär det av mot Köpenhamn där jag landar ca halv 1.

Uppdatering: planet är försenat 20 minuter....