Nu har mina 3 veckor i Sverige snart gått och tiden har gått så fruktansvärt fort. Det känns som att jag har gjort någonting varje dag och tyvärr inte bara roliga saker utan en del måsten också. Det första jag var tvungen att göra när jag kom till Sverige var att springa runt på stan och fixa fram personbevis, fixa foto och betala och fixa kvitto på betalning av mitt visum och så skicka in alla femtioelva dokument och saker till Amerikanska ambasaden i Stockholm. Var i alla fall skönt att jag slapp åka iväg på intervju den här gången då dem redan hade alla mina 10 fingeravtryck.... Fick snabbt besked om att jag var välkommen tillbaka till USA i alla fall. Trots att jag inte kom på en anledning till varför jag skulle bli nekad så var jag ändå nervös.
Det har varit fullt upp med resa upp till mormor i Östersund och träff med vänner och deras respektive vilket har varit riktigt skoj! Kul att ens vänner träffat trevliga och vettiga killar så man slipper oroa sig för dem!
Att komma hem har fått mig att inse att jag gjort rätt beslut som stannade kvar ett år och det beror inte enbart på att jag har världens bästa pojkvän i USA. Det handlar även om att nu när man bott i en storstad så går det helt enkelt inte att gå tillbaka till en liten stad. Jag vill bo i en stad där det inte är totalt dött på en helg. Jag vill bo i en stad där man inte besöker 2-3 butiker och sedan tänker "jaha, vad ska vi hitta på nu då? Vad gör man i den här staden egentligen?".
Visst Ludvika är charmigt på sitt sätt men den duger i korta perioder och jag förstår varför det är så många ungdomar som drar iväg från Ludvika. Min pojkvän ska komma med hem till jul och han frågade mig vad man gör i min hemstad på vintern och jag fick tänka till bra länge innan jag kom på någonting att svara.
Men visst kommer jag saknar familj och vänner! Jag önskar att Sverige kunde byta plats med Kanada eller Mexico så vi kunde träffas oftare! Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar