Sov över på Arlanda på vägen hem, gick up ca halv 4 för att ta flyget klockan 06:25 till Frankfurt. Insåg på tåget till Arlanda att jag glömt min frukost hos mamma så efter att ha checkat in och gått igenom säkerhetskontrollen blev målet att hitta frukost. Det blev drickyoghurt och banan när en liten butik äntligen öppnat. Första delen gick jättesmidigt.
Väl i Frankfurt så började jakten på rätt gate. Det är lite dåligt skyltat så det tog mig ett tag att ta mig till min terminal men tack och lov hade jag flera timmar på mig. Gick igenom passkontroll där gränspolisen inte orkade göra sitt jobb. Sa inte ett pip medan jag lämnade fram mina pass och bad mig inte ens dra ner masken för att verifiera min identitet, frågade mig inte vart jag skulle eller någonting. Känns jättesäkert... Eftersom jag är som jag är så blev det ett mail till den tyska myndigheten som är ansvarig för passkontrollen. Fick ett fint mail tillbaka där de bad om ursäkt och skulle se till att förbättra saker och ting.
Kom till min terminal och som det oftast är när man åker till USA från Europa, speciellt nu under pandemin, så har man samlat alla amerikanska avgångar på samma ställe. Detta för att de ska kunna verifiera att man har alla dokument man behöver för att komma in i landet. Det är flygbolagens ansvar att flyga hem någon om de inte kommer in i landet så de vill vara säkra att detta inte sker.
Hittade lunch att äta och sedan spenderade jag ett par timmar med att gå fram och tillbaka i terminalen för att förbereda mig för den 8 timmar långa flygresan hem... Vi fick åka buss till vårt plan som stod parkerat en bra bit ifrån terminalen vilket var lite drygt. Det ledde också till att vi blev sena då alla självklart inte fick plats på samma buss och jag tror att de enbart använde en buss för alla passagerare.
Själva resan gick rätt bra, jag sov större delen av resan förvånande nog. Tyvärr så vaknade jag med ont i nacke och axlar. Delvis så är problemet dålig hållning och delvis har det att göra med att jag samlar all stress i axlar och nacke. Att sedan vandra runt flera timmar med en tung ryggsäck för att sedan sova i konstig ställning gjorde inte saken bättre.
Det dryga, som inte jag tänkte på när jag bokade resan, var att jag landade mitt i flygplatsens rusningstrafik och det var minst 14 flighter i immigrationen. Har aldrig varit med om att behöva vänta på övervåningen för att få komma ned och ens ställa mig i kö. Det tog två timmar att ta mig igenom immigrationen och vid det här laget hade jag så ont i axlarna att jag bara ville spy. Var otroligt skönt att komma hem och träffa min man och min hund. Jag trodde att jag skulle ha svårt att sova pga jetlag men jag sov i 11 timmar.
