Besök på akuten

Den här helgen slutade rätt intressant... Jag har varit rätt stressad på senaste tiden och jag har därmed ignorerat min kropp mer eller mindre och bara kört på.

Söndags natt vaknade jag runt 4 av att jag hade ont i nedre högre delen av magen. Min första tanke var "jag har inte tid med det här". Gick upp en sväng, drack lite vatten gick tillbaka till sängen och försökte somna om. Nästa vända vaknade jag av att smärtan vandrat upp till under revbenen och den intensifierades. Nu kunde jag inte ignorera smärtan längre och jag började fundera på om jag kanske borde åka till akuten. Ville inte väcka Seve, låg i sängen och kollade upp närmsta akutmottagning. Seve vaknade av skenet från mobilen och mitt oroliga snurrande fram och tillbaka. Han undrade vad jag höll på med och jag sa att jag nog behövde åka till akuten.

Så han letade reda på närmsta akutmottagning och så åkte vi iväg. När vi kom dit så var det i stort sett bara jag där. Jag och ett helt gäng poliser som var där och väntade på att dem skulle ta hand om någon dom gripit. Så det gick snabbt att få hjälp i alla fall; fick skriva upp mig på en lista där jag skrev in namn, födelsedatum, vad jag var där för och vilken tid jag kom dit. Fick sedan prata med en dam och skriva under 4 olika papper om t.ex dem fick lämna ut att jag var där, och tre andra saker jag inte minns.

Satt inte långa stunden innan jag blev uppropad och dem petade, klämde och kände. Diskuterade med läkaren om vad det kunde vara och vi var överens om att vi skulle hålla oss till blodprover för hon tyckte det var onödigt att stråla mina äggstockar... Så dem tog prover och ställde en massa frågor. Vid det här laget hade den smärta jag haft nästintill gått bort. Dem satte dropp för att dem tyckte jag hade för hög puls. Medan jag väntade på provsvar och att droppet skulle gå in så fick Seve komma in på rummet. Han hade nog inte räknat med att se mig med drop...

Så här glad kan man tydligen se ut klockan 5 på morgonen när man är övertrött och ens kille försöker muntra upp en...

Fick efter ett tag besked om att jag tydligen hade en UVI vilket var en stor överraskning för mig för jag ansåg inte att jag hade några symptom på det men så går det tydligen när man ignorerar signaler från sin kropp... Nu är jag i alla fall snart klar med min trevliga antibiotika kur!