För några dagar sedan fick jag frågan "Är du inte orolig att Ed och Elaine ska se det du skriver i din blogg?". Svaret är enkelt nej. Jag vet att en del saker jag skriver om dem är negativt men jag skriver också mycket positivt om dem. Så är livet; det finns alltid någonting positivt och det finns alltid någonting negativt.
Hon hade i sin blogg skrivit negativa saker; kanske inte direkt om familjen utan mer att dem första veckorna var tuffa. Hennes värdmamma hade gått i taket då hon tyckte att hon inte kunde skriva negativa saker då det ligger uppe för allmänheten. Hallå!? Vi är i USA; landet som älskar sin yttrandefrihet...
Livet går upp och ner och man måste få ventilera. Människor är bara mänskliga och man måste få ventilera och ibland säger man väldigt mycket negativt. En del av det jag skrivit om min värdfamilj kanske inte ens har bottnat i att jag just då tyckte någonting negativt om just dem, jag kanske hade femtioelva saker som drog ner mig just då men just en situation med dem kanske gjorde att bägaren rann över.
Au Pairer blir ombedda att inte diskutera sin värdfamilj med andra; speciellt inte negativa saker... Tro mig, sker någonting negativt så kommer andra att få reda på det. För man kan inte bara trycka ner allting och låtsas som att allt är kanon. Träffar jag andra au pairer så kommer en viss del av konversationerna handla om våra värdfamiljer för det sker många stora saker som man inte kan hålla för sig själv. Värdföräldrar skiljer sig, blivande mammor som inte kan tygla sina graviditetshormoner och allt skit går ut över au pairen, värdföräldrar som pikar om fd självskadebeteenden, familjer som tvingar sina au pairer gör mer än dem ska... Listan kan göras lång. Vi måste få ventilera men det finns självklart gränser för vad man säger till andra och vem. Jag diskuterar endast negativa saker med mina absolut närmaste vänner som jag vet inte kommer sprida det vidare.
Visst jag har skrivit mycket negativt om familjen och jag är säker på att min värdfamilj har läst min blogg, det skulle inte förvåna mig. Men när jag började maila med deras nya au pair så lyfte jag fram deras bra sidor; hur underbara barnen är, hur snälla Ed och Elaine är som bjuder med mig på aktiviteter m.m. För större delen av tiden har varit kanon här och dem har gett mig en frihet som många andra familjer inte ger sina au pairer. Jag har tillgång till bil nästan närsomhelst, jag har egen tv, egen dator... dem behandlar mig som den snart 25 åriga kvinnan jag är och inte som en tonåring man inte kan lita på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar