Idag sov jag faktiskt till klockan 5 och mobilen skulle inte väcka mig fören 5:30... Gick upp åt en banan till frukost duschade och gjorde mig i ordning. 06:25 kom den lilla bussen och plockade upp mig och två till och bussen blev då proppfull. Jag fick bli co-pilot enligt guiden Greg, med andra ord fick jag sitta fram. När vi kom in i bussen så fick jag berätta vart jag kom från; han hade tydligen observerat mitt konstiga efternamn. Alla amerikanare tyckte det var coolt med en svensk och länge trodde jag att jag var den enda icke-amerikanaren men sedan upptäckte jag att det var två australienare med oss. Sverige smäller tydligen högre än Australien... Att jag reste ensam var också coolt enligt dem. Under dagen kom ett par och informerade om att dem har avlägsen släkt i Sverige och ett annat par informerade mig om att deras dotter ska plugga i Sverige om ett år. Dem var väldigt mån om att jag hängde med gruppen och frågade hur det gick för mig m.m. Varför kan inte Svenskar vara like trevliga och hjälpsamma!?
Vi åkte ut till Pearl Harbor och medan vi körde så gav Greg oss en snabb historielektion i vad som skett innan attacken på Pearl Harbor med mera. När vi kom fram till Pearl Harbor fick vi lämna ifrån oss våra väskor. Pearl Harbor är fortfarande en aktiv militärbas och man får därför endast ha med sig saker man får ner i fickor. Säkerheten är ändå rätt slapp för dem kollar inte folket som kommer in, inte ens med metalldetektor vilket dem flesta andra museum gör nu för tiden, speciellt efter 11 September.
Vi gick igenom två av museumena väldigt fort bara för att vi skulle få lite info om vad som hände 7 december 1941. Sedan fick vi gå ombord U.S.S Bowfin, en ubåt som sänkte en hel del japanska fartyg efter attacken mot Pearl Harbor. Det var riktigt coolt att få vara inne i en u-båt, har länge drömt om att få kliva ombord på en sådan även om det "bara" är ett museum som står stilla.
U.S.S Bowfin
Efter det fick vi gå för oss själva en stund för att sedan gå se en film om USS Arizona och det var tänkt att vi skulle få åka ut till USS Arizona men US Navy tyckte inte vädret var bra nog för det... Men dokumentären var kanon! Dem har klippt ihop en massa filmklipp som folk tagit under attacken och det var riktigt coolt. Det var dock rätt hemskt att se när USS Arizona exploderar. En torped träffade henne i sidan och gick rakt in genom skrovet in till ammunitionsförrådet och exploderade. Det var hemskt att se hur förvrängt allt stål blev och tänka att soldaterna på skeppet inte hade en chans. Dem fattade nog inte ens vad som hände innan dem dog; så många liv slut på ett ögonblick. Många av dem som dog förångades av hettan av explosionen.
Ett citat från en soldat vid en cirkel som används för att reflektera över, minnas och hedra dem som dog på U.S.S Arizona
Vi fick veta att ute på minnesmonumentet finns namn, men dem namnen är inte namnen på dem som dog under attacken utan på dem som överlevt och som senare dött, blivit kremerade och fått återvända till sina kamrater i deras grav på havets botten.
Minnesmonumentet för U.S.S Arizona, vid sidan om finns mindre monument för dem fartyg som låg bredvid U.S.S Arizona och som också blev träffade men som inte vilar på havets botten.
Efter det blev det kort bussresa över en av 5 pontonbroar i världen; dem har placerat en sådan bro vid Pearl Harbor för att hangarfartyg ska kunna ta sig igenom bron och in i och ut ur hamnen. Vi kom fram till U.S.S Missouri där man skrev på papperna om fred. Det som är roligt med det hela är hur General Douglas MacArthur totalt körde över folk för att få som han ville.
För det första var det inte ens tänkt att han skulle vara där när japanerna skulle gå med på fred. Men han är känd som den mest envisa generalen i USA's historia och fick som han ville. Han ville ha långa amerikanska soldater med som skulle skrämma japanerna. Britterna skänkte ett bord som dem ville att papperna skulle skrivas under på men MacArthtur tyckte bordet var för litet och krävde ett annat bord. Bordet kom från mässen och var täckt med kaffefläckar. Dem lade en svart duk ovanpå och skrev under papperna. Dem ställde sedan tillbaka bordet och efteråt var det någon som ville ha bordet för att bevara det. Dem hade då ingen aning om vilket av borden dem använt så dem tog bara ett bord. För att citera vår guide: Om flottan säger att det är det bordet som användes, då är det det bordet som användes.
Efter att ha gått runt med en tourguide fick vi sedan springa runt ensamma på skeppet. Och det är tur att dem har telefoner man bara kan lyfta och sedan läser man av nummrena på den stora skylten och så kommer någon och hämtar en. För man kan verkligen gå vilse på ett stort krigsskepp! Det som var roligt med att gå runt på U.S.S Missouri är att jag tidigare gått runt på ett slagskepp men på det skeppet fick man inte gå runt lika mycket. Det här var mycket mer öppet för allmänheten.
U.S.S Missouri
Vi åkte efter det ut till ett flygmuseum precis i närheten där vi bland annat fick se ett kontrolltorn som är med i filmen Pearl Harbor. Och självklart en massa häftiga flygplan, dem flesta användes under Andra Världskriget och främst under Pearl Harbor attacken och övriga slag i Stilla Havet.
Efter det blev det bussresa tillbaka dit vi startade, in i tourbussen igen och iväg på en stadstur som främst handlade om Pearl Harbor attacken men också om lite annat också. Riktigt trevligt! Nu är jag helt slut efter den otroligt långa men härliga dag. Åkte som sagt iväg klockan 6:25 och kom tillbaka till hotellet strax innan 4. Nu är klockan snart 20 över 5 och jag funderar på vad jag ska äta. Regnet öser ner så det kan bli restaurangen bredvid antagligen. I morgon får jag lite sovmorgon innan det är dags att dra iväg för att åka u-båt. Ska bli riktigt häftigt att få åka u-båt och se korallrev m.m!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar