lördag 25 februari 2012

Insikt och beslutsångest

Jag hade en rejäl bottenperiod då jag inte kände att det här var min grej och jag ville hem. Nu har jag mått toppen och allt är bra igen. Jag har insett att Elaine och Ed gör det bästa dem kan; dem bor i ett land där man förväntas jobba häcken av sig. Där mammor knappt får vara hemma med sina barn efter födseln. Ed kommer oftast hem halv 7 på kvällen och han får slänga i sig maten för att få lite lektid tillsammans med barnen innan det är nattning. Dem visar uppskattning genom att ta med mig på olika upplevelser, tipsar mig om saker att göra, ger mig presenter m.m. Dem gör det bästa dem kan och även om dem inte är översociala ibland så vet jag ändå att dem uppskattar mig jobb och dem tycker det är kanon att ha en Au Pair med min erfarenhet och mina engelska kunskaper. Dessutom tror jag nästa år kommer bli deras sista år med Au Pair då Helen gör sitt sista år i förskola innan hon kommer gå i skolan till 15:45. 


Familjen tycker det är kanon att jag är här; barnen avgudar mig och föräldrarna tycker att jag gör ett kanonjobb. Jag har vänner här som gör tillvaron lättare för mig när jag känner mig nere och min värdfamilj tillåter mig att ha besök medan jag jobbar kväll. Visst det är drygt ibland, det är konflikter och det känns konstigt att bo tillsammans med min chef. Men ibland har jag och Elaine det faktiskt riktigt trevligt och hon ser till att jag har det bra. 


Idag när jag kom hem så frågade hon om jag fortfarande har saker kvar att uppleva i DC och jag sa att jag tror jag har sett allt. Då sa hon "Hur ska vi kunna locka dig att vara kvar ett år till om du redan upplevt allt?". Det kändes så himla kul att höra att hon gärna vill ha kvar mig och det får mig att undra om jag inte borde förlänga ändå? Försöka komma hem på besök en sväng och komma tillbaka och köra på. 


Jag kan lika gärna vara här och ha ett fast jobb än att komma hem till arbetslöshet även om jag har minimilön, det ger ändå mer pengar än om jag åker hem inte för att pengar är allt i världen. Jag har så mycket mer jag vill uppleva! Jag vill se Alaska, New Orleans, Miami, Los Angeles, San Fransisco (dem två sistnämnda hade jag dock tänkt uppleva i Augusti innan hemresan). 


Och jag har insett att jag behöver inte åka hem till Sverige för att förlänga mitt visum, jag behöver bara åka över till Kanada. Som jag dessutom vill uppleva! Och skulle det vara så att jag efter att ha förlängt känner att det här fungerar inte; då kan jag ändå säga upp mig. 


Och tydligen planerar familjen att "byta hus" en månad med en familj i San Diego i augusti vilket känns rätt lockande att uppleva! 


Mycket att fundera på plötsligt... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar