Sverige

Jag mår nu mycket bättre; rösten återvände på eftermiddagen, inte helt men folk kan höra vad jag säger och jag lyckades prata med mamma på skype i cirka en timme så det går åt rätt håll!

Resan till Sverige gick bra; vi blev försenade 1 timme för att dem lyckats slänga in bagage som inte tillhörde vår flight. Men det gjorde inte oss någonting för vår 3 timmars väntan i London minskade då till 2 timmar. Jag var dock väldigt nojjig över flygningen. Sist jag flög så slog blixten ner i planet och det började lukta brandrök. Att lyfta från Dulles brukar även resultera i en hel del turbulens på vägen upp och denna gången var inget undantag. En mycket löjlig tjej höll ett krampaktig tag om sin killes hand...

Som tur var fanns det bra filmer att hålla sig distraherad med så resan gick rätt bra. Heathrow är dock den värsta flygplats jag någonsin varit på. Onödigt långa sträckor mellan gaterna och du får inte reda på vilken gate du ska till fören den öppnar ca 30 min före start. Har du då otur så har du en 20 minuters promenad dit. Med andra ord; är du gammal så får du antingen be en herre i en golfbil att skjutsa dig till gaten eller så kan du glömma din flygtur.

Sista sträckan var en pina... Litet fjuttigt SAS plan med taskig service (dem total ignorerade sina passagerare) och maten ska vi inte ens snacka om. Kan man inte ens göra ris ordentligt då kan man lika gärna låta bli att servera mat överhuvudtaget.

När vi landade på Arlanda så trodde jag att det skulle bli intressant att följa en icke europe genom tullen i och med att en annan bara kan segla igenom utan att det blir mer än "välkommen hem". Men det var en stor besvikelse. Först fick vi visa upp pass och Seve fick informera passkontrollanten varför han var i Sverige och jag fick informera honom om att jag är au pair i USA och nej, jag bor inte i California... Sedan till nästa passkontrollant (varför två!?) och sedan kom tullen... Dem i tullen hade fikapaus så dem traskade vi bara förbi. Schysst säkerhet vi har på vår flygplats! Välkommen till Sverige alla knarklangare, det är bara att traska in... Tre Små Lingon (Securitas) bara lullar runt på det där bygget.

Sedan gick vi ut och mötte min bror! Och i och med att vi inte direkt fått någon vidare måltid så bestämde vi oss för att köpa varsin smörgås i ett cafe. Frågade vad Seve ville ha och sedan skulle jag beställa... Första delen av meningen kom ut på svenska sen slog det snabbt tillbaka till engelska igen. Som tur var så såg invandrarkillen mindre förvirrad ut när jag snackade på engelska än när jag snackade svenska...

Hemresan var intressant med tusen frågor från nyfiken tekniknörd och tusen tack till min bror som hade tålamod att svara på alla hans frågor! Själv satt man halvdöd i baksätet och kämpade för att inte bli den första att somna. Brorsan och Seve var övertygad om att jag skulle bli den första att somna vilket jag förnekar, jag är helt säker på att Seve somnade först men dem påstår att det var jag...

Hem till lilla Harnäs och ner i källaren för att sova; inser att bäddsoffan är för kort så det blev att sova på enkelsäng i gästrummet hela veckan vilket var helt okay faktiskt! Förutom en natt då jag nästan blev urknuffad ur sängen...

Att träffa familjen igen var underbart! Hanna gick inte och gömde sig denna gången. Den här gången var det faktiskt Hampus som behövde mer "uppvärmningstid" med faster och föredrog att leka med och sitta i Seve's knä än att vara med faster. Jag trodde att det skulle vara awkward att introducera Seve för mina föräldrar då dem inte är så bra på engelska men det gick kanon med mig som tolk och pappa var snäll och lånade ut 5 stycken böcker om svenska flygplan så han höll sig sysselsatt medan jag och mamma bakade pepparkakor.

Vi traskade runt i stan och visade upp lilla Ludvika som tydligen var större än Seve hade föreställt sig. Det blev en hel del vackra foton över Väsman tagna och vi var även upp till Lekombergets utsiktplats.

På annandagen åkte vi till Flygvapenmuseumet i Linköping som Seve sett fram emot mest med resan då han ville se Gripen m.m. Vi var där från ca 12-tiden till 15:30 och jag fick en lektion i hur olika motorer fungerar. Pappa har lovat att ta med honom till ett museum om stridsvagnar nästa gång vilket Seve redan påmint mig om så jag tror han ser fram emot det!

Jag önskar att jag hade mer tid i Sverige; kände inte att tiden räckte till för att umgås tillräckligt mycket med alla jag ville umgås med plus att agera guide och tolk. Går allting som jag vill så blir det bara snabbvisit hem i sommar då jag blir klar här i juli och förhoppningsvis (håller tummarna stenhårt) börjar studera på Northern Virginia Community College i augusti om jag blir antagen!!