Vårt plan skulle lyfta från Arlanda klockan 6 på morgonen, ca 1 lämnade vi Ludvika och min otroligt alldeles för snälla bror skjutsade oss så otroligt tidigt på morgonen! Varken jag eller Seve sov innan vi åkte så vi var en aning trötta när vi kom dit trots tupplur i bilen. Väl där så går vi fram till en inchecknings-automat för att få våra boarding pass, där upptäcker vi den roliga lilla detaljen jag glömt om att åker man till USA som icke-amerikan så måste man lämna uppgifter på vart man ska spendera första natten i USA... Vi hade ingen täckning på mobilerna och på Arlanda får du bara internet genom att få en aktiveringskod skickad till dig. Seve kunde bara få tag på vissa av dem gamla mailen där den närmsta adressen i Los Angeles var till butiken han skulle hämta ut sin tuxedo... Jag trodde det skulle bli problem senare med den adressen men allt gick bra!
Efter incheckning av bagage så gick vi igenom säkerhetskontrollen som är ett skämt med tanke på att i USA så lär du gå igenom naken scanner och ta av dig skorna om du reser inom USA eller ut ur USA. I Sverige räcker det med att dumpa handbagage och jacka för att sedan traska igenom en metalldetektor. Seve hade inte mycket positivt att säga om säkerheten på Arlanda... Och det har inte jag heller.
Efter det så blev det frukost; fick bli varm chocklad och en choklad muffins från Starbucks där jag lyckades prata både engelska och svenska men som tur så hängde tjejen med. Hon snappade upp att Seve var amerikan och undrade om jag också bodde där... Efter vad som kändes som en evighet så fick vi äntligen boarda vårt plan och jag har inget större minne av den resan, jag tror jag sov större delen av den... Efter att ännu en gång ha mosat sönder Seve's hand! (Han påstår att ett sår på en av hans knogar är pga mig vilket jag förnekar... Dock ser det oroväckande ut som att hacket kommit från en nagel...)
Landade i Frankfurt som jag heller inte har så stort minne av förutom att jag var trött och seg och otroligt glad över rullband! När vi äntligen fick boarda planet och vi kommit upp i luften så trodde jag att jag skulle få spendera ca 12 timmar på ett plan utan att kunna se på film för min tv-skärm ville inte fungera. Men som tur var verkade det som att det var fler som hade problem och efter omstart av systemet så såg jag och Seve på den nya Ice Age filmen. Vi flög med Lufthansa och dem har den bästa flygplansmaten någonsin! Och efterrätten var inte fy skam den heller! Brownie till lunchen och chokladpudding till middagen!
Några timmar innan landning var det dags att börja nojja; dem började dela ut kort man ska fylla i om man har saker att deklarera, och kort för dem som anländer på visum (som jag). Så det var bara att ännu en gång sitta och tänka ut räknas godis som mat? Nej...
Den här gången var jag inte lika nervös när jag gick igenom immigrations och dem var mycket trevligare här. Jag ställde mig i kön för "visitors" (beökare) men blev omdirigerad till kön för amerikanare för att kön där gick snabbare och den andra var överfylld. Förra gången när jag förnyat mitt visum så fick jag frågan "jaha, och vad gör du här?" på ett lite halv-snäsigt sätt tills hon listade ut att jag faktiskt varit här ett år redan. Denna herre undrade bara vad jag gjort i Sverige och varför jag kom till Los Angeles när mina papper sa att jag bor i Arlington, Virginia. Förklarade att jag varit hem och firat jul och att jag skulle närvara på ett bröllop. Fick frågan hur länge jag varit här och hur länge till jag skulle stanna. Fick mitt inrese-kort fasthäftat i passet och blev önskad gott nytt år och en trevlig dag.
Gick sedan och letade reda på Seve och vårat bagage och gick sedan och borstade tänderna då jag kände mig ofräsh och skulle träffa hans halvbror med familj. Gick ut och blev upphämtade och Seve's 5-årige brorson utropade "Seve has a girlfriend!" (Seve har en flickvän!) när han fick syn på mig. Gullig liten bråkstake det där!
Efter ett snabbt besök på stället dem hyrde bilen så dem kunde lägga till Seve som chaufför på den så åkte vi till huset som större delen av hans familj hyrde. Det som var skönt är att inte alla var där på en gång när vi kom. Dem som var där när vi kom var Seve's morföräldrar och sedan började alla dyka upp i små grupper så jag han smälta alla nya människor. Har dock sett 90% av dem på kort så det var i alla fall inte mycket nytt att hålla reda på. I huset skulle jag, Seve, hans halvbror med fru och son, hans syster med make och son plus morföräldrarna bo. Hans mamma, hennes vännina, hans pappa och pappans sambo och även hans syster och blivande make kom förbi under dagarna vi var där.
Jag och Seve fick sova på en luftmadrass i den största walk-in-closet jag någonsin sätt! Som tur var så insåg morföräldrarna att dem inte kunde bo där med alla trappor så dem flyttade till det Country Club vi skulle bo på en dag tidigare än planerat. Vilket var bra för madrassen var som en studdsborg varje gång man var tvungen att gå upp ur sängen. Det faktum att vi var precis bredvid badrummet (för att gå till nedervåningen var vi tvugna att gå igenom badrummet och ett sovrum) gjorde det heller inte optimalt. Så när dem flyttade ut ur sitt rum så tog vi över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar