Julafton

Planen var att jag skulle ta kort på den otroligt vackra julklappen jag fick av Seve. Jag ställde den fint på skrivbordet, tog upp kameran, tog av linsskydet... och inser att Seve har mitt minneskort till kameran! Så den som väntar på något gott... Ska i alla fall återge julafton och så får bilderna komma in när dem dyker upp om några dagar förhoppningsvis.

Vi landade i Sverige den 22, den 23 träffade jag min bror Thomas och hans familj som senare skulle resa vidare till Sälen. Så det blev en liten mini-julafton med presenter åt barnen. Vi hade även en rejäl frukost tillsammans och jag tror Seve hade ungefär samma reaktion på vår frukost som jag hade när jag kom till USA... "Vad sjutton är det här!?" tänkte jag, han sa det inte men han såg lite skeptisk ut till en början innan han upptäckte min svägerskas hembakade bröd. Skönt att den icke-frukostätande herren hittade någonting han gillade! Vi tog även ett familjefoto då jag insett att vi inte har ett enda foto där vi alla 5 är samlade och där inte femtioelva andra människor är med. Oftast så är alla utom pappa med och dem få gånger pappa är med, då är inte jag med...

Resten av dagen spenderades hos mamma och pappa; Seve inspekterade och analyserade (hans huvudämne i College va psykologi) mitt rum och sedan tittade vi på pinsamma barndomsbilder...

På julafton så bestämde jag att nu sjutton var det minsann dags att vi faktiskt kom ut och se Ludvika så vi drog på oss varma kläder och traskade runt. Han tog några fina bilder och kommenterade att Ludvika var större än han förväntat sig. Då vi gått ett bra tag så bestämde vi oss för att vara lata och gå hem till mor och far för att sedan åka med dem hem till brorsan igen där vi skulle fira julafton. På vägen dit så kunde inte Seve, som inte sen snö sen han var 8, motstå frestelsen att knuffa sin flickvän ner i en snödriva... Han fick igen! Han föll ner i en snödriva inne i vår trädgård och mamma stod i fönstret, stormförtjust och klappade händer medan pappa undrade vad sjutton hon fått för infall...

Vi åkte hem till Hans-Erik och vi bytte om till finkläder, sedan blev det mer fotograferande av barnbarn och barn. Barnens mormor kom förbi och sedan var det dags för Kalle Anka. Lustiga är att alla vuxna satt och kollade på Kalle Anka medan barnen var någon helt annanstans. Vi åt middag och sedan äntligen var det dags för julklappar! Jag har alltid tyckt att det där med julklappar är det bästa som finns; när jag var liten var det kanon att få julklappar och gärna den största av alla syskon... Nu tycker jag att det är så mycket bättre att ge julklappar och se hur mycket personen som får ens gåva uppskattar den. I år räknade jag inte med mycket då vi var tvungna att ta med allting tillbaka till USA; jag visste att jag skulle få godis för det sa jag att jag saknade och det är alltid en bra gåva. Jag fick förutom godis ett vacker halsband av Hans-Erik och Therese som jag fick välja ut några dagar efter julafton. Jag och Seve fick ett otroligt vackert vitt trähjärta med texten Carpe Diem av Hans-Erik och Therese. Seve fick 3 st Marabou Jordgubb av mamma och pappa som han älskar.

Av mig fick Seve en modell av ett flygplan (F-111 för dem som vet sig på flygplan), en del från Jenson Button's Formel 1 bil (fråga mig inte vad; något som går till fjädringen tror jag) och en bok om alla farkoster i Star Wars filmerna.

Seve gav mig den vackraste musikbox/smyckeskrin jag någonsin sett i hela mitt liv och jag önskar att jag kunde visa en bild på den! Den är gjord i Italien och företaget erbjuder flera hundra olika låtar och han valde ut en jullåt åt mig då jag alltid visslar den oavsett om det är jul eller inte. I musikboxen låg ett otroligt vackert halsband med matchande örhängen. På ett foto jag skickat till honom där jag har balklänningen jag skulle ha på systerns bröllop, hade han observerat att halsbandet jag hade innan som han gett mig var för lång... Så han köpte ett halsband med kortare kedja och den är så otroligt vacker! Nu lär jag bara ta hål i öronen igen....