Connor som är 6 år har kommit in i en period där han hela tiden frågar "Varför måste jag göra allt!?". Han är lättretlig och han får mig att känna mig som att det inte är en 6 åring jag har hand om utan en tonåring med extrema humör svängningar. Han informerar mig om att han vill ha en manlig nanny och att jag är alldeles för bossig.
Men sen så slår det om och han är världens goaste. Som igår när vi kom hem från lekparken vid hans skola där dem haft jätteskoj. Han går innanför dörren och dumpar jacka, skor och ryggsäck nästan precis innanför dörren. Försiktigt ber jag honom att plocka upp efter sig och förväntar mig ett grinigt "Varför måste jag göra allt!?". Men han tar sin jacka och sina skor och ställer undan dem. Helen påpekar att hon måste lägga undan sina vantar och då öppnar Connor sin väska och säger att han också måste lägga undan sina vantar. Sen kom det mest chockerande av allt: han går ut i köket och lägger väskan på bänken och säger att han måste lägga den där så jag lättare kan tömma den! Jag lägger alltid hans väska där för jag måste plocka ut hans lunch låda och göra rent den. Där smälte jag en aning och tackade honom så mycket för hjälpen. Men när jag sedan erbjöd mig att hjälpa honom med läxan var han tillbaka till sur tonåring igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar