Häromdagen informerade min värdfamilj mig om att vill jag förlänga så lär jag bestämma mig innan mars. Helen ska börja på eftermiddagsprogram i år tydligen men skulle jag vara kvar så skulle dem kanske skjuta på det ett år.
Jag har länge varit kluven över hur jag ska göra; innan jag kom hit var det glasklart att jag skulle vara här 2 år. Sedan dess har jag velat fram och tillbaka av olika anledningar. Julen kom och jag fick sådan himla hemlängtan att jag kunde ha tagit första bästa plan hem men nu känns det bättre igen. Men jag märker att hela den här beslutsprocessen sätter sina spår; jag drömmer konstiga drömmar. Häromnatten hade jag en diskussion med en gammal klasskamrat jag inte träffat sen högstadiet om huruvida jag borde stanna ett år till eller inte.
Barnen vill att jag stannar; eller åtminstone är kvar till deras födelsedagar i augusti respektive oktober. Jag älskar familjen och jag älskar barnen och det kommer bli svårt att lämna dem. En del säger att jag borde förlänga, säger att den här chansen inte kommer igen. Men jag kan meddela att så himla speciellt är det inte att bo i USA. Visst det är fantastiskt och det finns så otroligt mycket att uppleva här och många saker är så mycket bättre här; men det här är, och kommer aldrig bli, mitt hem.
Förlänger jag kommer jag att vara 25 år, bo hemma hos föräldrarna och har inte ett vettigt jobb. Jag tycker det är bättre att börja hänga på gymmet nu, komma hem i augusti och få ett jobb inom kriminalvården och börja få ordning på livet. Jag har fått uppleva många fantastiska saker här som jag kommer bära med mig resten av mitt liv, men det är dags att ta sig i kragen och göra något mer seriöst i livet. Nog för att ta hand om barn är seriösa grejer men det känns inte som ett riktigt jobb. Det känns mer som att jag får betalt för att umgås med två helt underbara kompisar! Och det går inte att komma ifrån det faktum att det jag tjänar på en vecka här skulle jag antagligen tjäna ihop på en helg hemma. Men man gör inte det här för pengarnas skull, man gör det för den otroliga erfarenheten!
Jag kommer sakna så otroligt mycket här och det kommer känns så otroligt konstigt att komma hem till Sverige igen och börja prata svenska igen. Men när jag gjorde en lista över för och nackdelar med att vara här så fanns det inte mycket som håller mig kvar. En av sakerna på listan över att stanna är att det finns så mycket jag vill uppleva som jag ännu inte sett, men USA kommer alltid att finnas kvar och jag kan alltid komma tillbaka även om resan blir dyrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar