Idag när jag klev upp möttes jag av en lapp där Elaine skrivit och frågat om vi kunde prata en stund efter att barnen gått och lagt sig. Min pessimistiska hjärna började spela upp en massa scenarion om att dem skulle informera mig om hur dåligt jag skötte mina sysslor... Förstår inte varför min hjärna måste fungera på det sättet; det gör mig nervös och ibland illamående.
Jag och Helen åkte iväg till Alexandria för playdate med hennes kompis P och dem hade riktigt roligt. Dem lekte bröllop och dem planerade sitt bröllop in i minsta detalj; det viktigaste var tårtan och cupcakes... Det var riktigt trevligt att vara där, Helen och P leker så himla bra ihop.
Efteråt åkte vi hem och åt lunch och jag fixade melon åt Helen sen var det dags att leka sjukhus. Helen har verkligen fastnat för den leken; vi lekte det en bra stund igår. Hon är sjuksköterska och tar hand om barn som mestadels brutit armen eller benet. Att leka med dockor med Helen är rätt intressant för hon är väldigt fäst vid dem och hon kan ge mig en docka och säga att det är min son eller dotter men det tar inte långa stunden innan hon kidnappat honom/henne... Den här gången gick det riktigt bra i alla fall och jag fick behålla mina två söner som turades om att ha brutit armen.
Efter hennes middagsdags-sovning blev det läsning av böcker innan det var dags att åka och hämta Connor. Vi åkte hem och lekte i grannarnas trädgård (Vi och grannarna samsas om varandras trädgård). Dem har saker Connor och Helen vill leka med och vi har saker grannbarnen vill leka med så vi invaderar varandras trädgårdar helt enkelt.
Efter ca 1 kom grannbarnen hem och vi lekte en stund till innan Helen och Connor drog med ungarna in till dem och jag gick in och vek tvätt. När barnen äntligen låg och sov var det dags för vårat lilla möte och jag hade verkligen förväntat mig det värsta. Men dem ville bara checka av att allting gick bra fortfarande och informerade mig om att barnen älskar mig. Dem tycker att det är roligt när dem kommer hem och barnen gör varsin sak och att jag lyckas hitta på saker som fungerar för dem båda två. Visste inte ens att jag lyckades med det för ibland känns allting kaosartat så det var skoj! Fast jag har i och för sig märkt det då t.ex Connor lekt med sitt lego och Helen lagt pussel och jag gått mellan dem för att assistera vid behov.
Dem hade några önskemål på förbättringar men det var inte enbart saker som handlade om vad jag kunde göra utan även vad dem själva kunde förbättra. Jag fick även veta att vill jag stanna ett år till lär jag bestämma mig innan mars så nu har jag en hel del att fundera på och jag är så himla kluven! Å ena sidan vill jag vara kvar och njuta av livet här, å andra sidan vill jag hem till min underbara familj och mina vänner.
Dem informerade mig om att jag är den Au Pair som är billigast i drift då jag inte ber om saker. Dem förra Au Pairerna hade tydligen en hel del önskemål om saker och ting. Jag är mer en person som inte vill vara till besvär vilket dem märkt och ännu en gång påmint mig om att vill jag ha någonting så behöver jag bara be om det. Dem har även frågat om jag behöver bilen nästa helg då dem drar iväg på en mini-skidsemester, men jag behöver inte den. Mat inför helgen kan jag köpa innan dem åker iväg och vill jag någonstans kan jag ta metron. Men det är snällt av dem att fråga. Jag har världens bästa värdfamilj! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar