måndag 2 mars 2015

Resan del 2 (Zurich till Dulles)

Resan till USA var heller inte fullsatt och jag fick annu en gang en tom rad for mig sjalv. Vi blev rejalt forsenade pga att piloten var tvugna att gora pappersarbete efter att dem gjort underhall pa planet. Min gissning ar att dem gjort nagonting med planets vanstra motor for nar dem borjade knuffa oss bakat och piloten borjade varma upp motorerna kom ett stort moln ur motorn och roklukt letade sig in i kabinen. Kanske inte var det basta att se nar man ar flygradd... Kramade en kudde valdigt hart nar vi lyfte...

Resan gick i alla fall bra. Planet har definitivt sett sina basta dagar (var ratt gammal), knapparna till videoskarmen fungerade knappt men lyckades hitta lite bra tv-serier och filmer att fordriva tiden med.

Dem pa United har verkligen forstatt det dar med vikten att dricka mycket medan man flyger for att man har en tendens att fa lite smatt vatskebrist plus att det motverkar jetlag. Tappade rakningen pa hur mycket appel juice jag drack under resan... Fick aven god mat pa planet vilket brukar vara sallsynt. Fick vegetarisk lasagne, med sallad, brod och nagon slags citron och choklad kaka.

Lyckades somna och nar jag vaknade tankte jag att yes, nu kan det inte vara manga timmar kvar! Jo tjena, vi hade knappt passerat Island och hade 6 timmar kvar... Kandes som hela resan tog langre tid en vanligt. Kollade gps funktionen dem har pa tv skarmarna och jo mycket riktigt, vi flog i motvind...

Det som var trevligt var i alla fall att vadret var klart och fint och eftersom jag for en gangs skulle satt bakom motorn och inte direkt vid vingen sa kunde jag kika ner pa marken. Kanada var ett enda stort sno och is tacke. USA var snoigt och vacker. Sag vackra Connecticut och Manhattan. Resten av USA var svar identifierbart da jag aldrig flygit over USA pa vintern. I vanliga fall brukar jag kunna lista ut nar vi ar i Maryland men den har gangen var det omojligt.

Vi anlande till Dulles 30 minuter sena. Det som var bra med detta var att vi missade flygplatsens rusningstrafik och det var knappt nagon i immigration och tullen. Immigration var smidigt den har gangen da dem installerat kiosker dar man sjalv far scanna sitt pass och fylla i fragor om vad man har med sig och inte har med sig. Man far sedan ett kvitto man tar med sig till den immigration officer man blir ombedd att ga till.

Jag fick traffa en kanon trevlig tjej som var ratt slapp jamnfort med andra jag traffat. Normalt brukar jag fa fragorna:
Vad ar ditt syfte med resan? (Traffa min fastman)
Ar han Amerikan? (Ja)
Hur lange har du tankt stanna?
Har du varit har forut?

Efter det brukar dem kolla igenom mitt pass, fraga om mina tidigare visum och fraga varfor jag inte studerar da jag fortfarande har ett giltigt studentvisum. Sedan blir det stampel i passet och jag far ga.

Den har gangen blev det:
Vad ar ditt syfte med ressan? (Traffa min fastman)
Ar du uppspelt? (Valdigt!)

Hon fragade om jag jobbade och forklarade att hon forsokte lista ut om jag var har pa mitt visum eller ESTA (besoka USA 90 dagar utan visum) Sedan tittade hon pa mina tidigare visum och kommenterade mina frisyrer (hon tyckte om dem). Sedan fick jag en stampel i passet och jag gick och hamtade bagage och gick igenom tullen.

Fick sedan ANTLIGEN traffa och krama om Seve :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar