Det är så jäkla stressigt just nu och det är på ett sätt drygt att veta att får jag visum så är det på endast 1 år igen. Jag är lite trött på att planera mitt liv ett år i taget; att inte veta hur det blir efter det. Jag är expert på att oroa mig i onödan och stressa upp mig över det också.
Just nu är det mycket inför framtiden, papper som ska fyllas i, läxor som ska göras och planering inför nästa steg. Och jag känner att jag är så inne i mitt att jag inte har tid med att hålla reda på vad som händer i min familjs liv och jag får dåligt samvete för det. Födelsedagar man missar att gratulera på m.m. Det känns inte helt okay. Men vad sjutton gör man när timmarna om dagen inte räcker till? När man sitter dem få lediga timmarna under dagen med att få ihop allting och sedan däckar man vid 9 för man orkar inte mer. Stress med papper, jobba och krascha i säng; så ser mitt liv ut just nu känns det som. Tur att det är över snart.
Jag kommer knappt ihåg när jag inte var stressad längre. Först var det stress över framtiden; hur löser jag visum? ekonomi? boende? Nu har jag turen att ha världens bästa pojkvän som ville flytta ihop med mig och som inte har någonting emot att jag inte kan bidra så mycket till hyran för att han vet att jag bidrar på andra sätt när det gäller lägenheten som gör att jag ändå visar delaktighet i vårat blivande samboskap. Han fick även den knasiga iden att jag skulle flytta in hos honom, jobba svart och han skulle försörja mig... Den rara iden kom han på när det såg som mörkast ut när det gällde visum. Men nu ser det i alla fall ljust ut. Tror jag...
I helgen blir det i alla fall att få iväg alla dokument; får jag bara svar på en av mina frågor i morgon och om Seve har några kloka konstruktiva kritiker om min Educational Statement så kanske jag får iväg papperen på torsdag eller fredag. Sedan ska jag ta det lugnt i helgen och fira min födelsedag för det är jag fan värd efter allt skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar