Det där med att fånga dagen

Det är väldigt populärt nu att prata om att man måste fånga dagen och ändå är det dem som mest pratar om det som är sämst på att fånga dagen (enligt mig). Häromdagen så slog det mig att det där med att tänka att livet är kort och skört är ett väldigt luddigt begrepp. För det första så är det där med livet väldigt luddigt för vi vet inte om det är helt slut efter vi dör eller om det finns en slags fortsättning och ska vi gå runt och oroa oss för när vi dör så kommer vi ganska snart bli tokiga.

Jag kom fram till att för mig har denna upplevelse varit perfekt tillfälle att "fånga dagen". För mitt äventyr här har tekniskt sett ett "bäste före" datum även om jag kommer kämpa för att skjuta upp det datumet. Men jag har faktiskt ett dokument liggandes i en pärm i mitt rum där det står när denna upplevelse är över och därmed ser jag till att inte slösa mina dagar här. Jag gör det jag vill göra oavsett om det är att åka helikopter eller "bara" umgås med sköna människor. Jag slösar inte tid på människor jag vet jag inte kommer trivas med och därmed så tar jag helst inte kontakt med au pairer från vissa länder; inte för att jag inte tycker om dem, utan för att jag förstår mig inte på dem eller så förstår dem inte mig. Eller så är det sådan stor skillnad mellan våra kulturer att det helt inte fungerar. Jag undviker au pairer från länder där dem skickat stora mängder au pairer som t.ex Tyskland och Mexico för dem håller sig till varandra och det är helt enkelt svårt att ta sig in i deras "gäng". Undantaget är Syd Afrikaner för dem är helt underbara!

För mig är USA mitt liv och jag tänker ta vara på varenda dag som USA låter mig stanna kvar här. Jag kommer kämpa för att få stanna så länge som möjligt för jag kan inte längre tänka mig att komma hem till Sverige. Detta är mitt hem nu och jag trivs så otroligt bra här!